”Hjärnan – analog teknik som faktiskt funkar”

Text: Göran Everdahl

Jag är så gammal att jag kommer ihåg det papperslösa kontoret. Eller kanske borde jag förse frasen med ironiska citattecken, ”det papperslösa kontoret”? Eftersom det var en en sån där stensäker framtids­spaning, med betongförstärkning, som under några år lanserades som helt oundviklig men sedan aldrig blev verklighet. 

För dem som inte var med i slutet av 1980-talet: när de ­t­idiga persondatorerna gjorde entré så kallades de för ordbehandlare. De var skrivmaskinernas arvtagare och de hade minimala skärmar, där grön text lyste stämningsfullt mot mörk bakgrund. 

Och den där trygga rutinen, att kasta ner ett vitt papper mellan valsarna och börja knattra, försvann ju i ett nafs. Nu skapades i stället digitala dokument, lätta att korrigera direkt på skärmen utan tipp-ex och kladd. En välsignelse för mig personligen, som då gick på Journalisthögskolan och oavbrutet ändrade i mina texter (ett papper kunde nästan bli som en liten bricka, helt styvt av tipp-ex och klisterlappar).

Nu grydde en ny tid! Papper var historia, dokument kan ju bara skickas mellan datorer utan att existera fysiskt. Praktiskt, miljövänligt. 
Och  hur gick det med den visionen? Tjenare, kan man väl säga.  
Jodå, skrivmaskinens saga är all, och färgband får man leta efter. Men A4-papper? Tackar som frågar, de finns exakt överallt.

För redan från start gick kontorets skrivare varma. Vi skrev ut kopior av varje liten text, vi skrev ut dokument som skulle undertecknas i tre exemplar och förstås evighetslånga protokoll som las i allas postfack. Och än i dag går det ingen som helst nöd på skogsindustrin kan jag meddela. 
Vilket förstås för oss vidare till samtidens mest fruktade förkortning: AI. Jag har redan i en tidigare krönika levt ut min egen personliga AI-utmattning, men den gäller mest tjatet i medierna.

Då är det förstås viktigare vilka praktiska följder tekniken får på arbetsplatsen. Den artificiella intelligensen ska ju kosta oss alla våra jobb! Eller nästan alla. Ytterligare en stensäker spaning. Eller?

Tidiga undersökningar visar att på kontor är AI inte alls arbetsbesparande, snarare tvärtom. Det går åt för mycket tid att rätta till AI-assistenternas misstag och hallucinationer. Och ännu efter decenniers produktveckling så är svindyra, numera ChatGPT-förstärkta hushållsrobotar hopplöst klumpiga i praktiken. Inte ens den dyraste kan bädda en säng. 
Jodå, AI kommer att leda – och har redan lett – till stora förändringar. Precis som en gång persondatorn. Men gissar jag, inte de förändringar som vi förutser just nu. 

Personligen hoppas jag i stället på en framtid för vad vi kan kalla RI. Reell intelligens! Intelligens Classic. 
Den mänskliga hjärnan: se där, beprövad analog teknik som faktiskt funkar.