Vad hände med de stora planerna?
Publicerad 12 maj 2021
Det är lördag och klockan är strax efter tre på eftermiddagen. Jag väntar utanför Hemköp på en vän. Det är Let’s Dance-premiär ikväll, och om några minuter kommer jag plöja igenom Tex Mex-hyllan på ett nästan djuriskt sätt. Men något känns fel. Ingen 20-åring borde väl egentligen ha Carolas tango i tv som veckans höjdpunkt? För en tjej i min ålder borde väl lördagskvällen bestå av billig studentöl, lökig hemmafest och klamydiabrev till frukost? Den borde inte vara att dricka två liter cola zero själv, bedöma strassklänningar på tv och somna innan röstningen ens är avslutad.
Jag tillhör årskullen som tog studenten på distans med utomhusfirande trots 14 grader och Zoom-party i stället för studentflak. Helt plötsligt blev många gäster på studentmottagningen inte ett tecken på social status längre, utan snarare på bristande moral. Instagram var dött i en månad. Ingen ville visa att de drack drinkar på uteserveringar eller att de stod och svettades på trånga hemmafester med tvåsiffrigt antal gäster.
Och planerna. De STORA planerna – vad hände med dem? Världen var ju vår sa de! Backpacka, surfa på Bali, säsonga i alperna, praktisera på något globalt företag eller studera utomlands. I värsta fall fick man slita på något inneställe för stammisrabatten. Men när till och med kroganställda blev permitterade rasade verkligheten. Vad skulle det bli av oss – generationen av ambitiösa och ytliga överpresterare? Inte mycket verkade det som.
Jag tillhör absolut dem som innan viruset blev nervös bara av tanken på framtiden. När alla runt omkring en antingen ska volontära i något U-land eller modella i Tokyo är standarden hög. Min värsta mardröm var att bli en sån som ”blev kvar”. Som tog ett skitjobb, jobbade 9–5 och kanske unnade sig ett glas rött och lite chark på extrapris när fredagen kom. En mellanmjölkssvenne som inte levt mer än den gången hen festade med britter på Mallorca.
Nu känns mitt 9–5 jobb som en lyx och jag hade gjort nästan vad som helst för den där resan till Mallis. Den tiden som vi trodde skulle bli den mest händelserika i våra liv har blivit den mest enformiga. Men på något sätt tror jag det är precis vad många av oss behövde. Att upptäcka att det går att finna ett lugn i Tex Mex-hyllan och att vardagslunken är ganska skön. Och så länge man har trevligt sällskap räcker en cola zero och lite kändisunderhållning för att man ska må riktigt bra.
Om Julia da Fonseca
Julia da Fonseca är 20 år och bor i Stockholm. Sedan hon gick ut gymnasiet förra året har hon varit skådespelare i en tv-produktion och jobbat på en förskola.
Mer om Krönika
-
"Plötsligt får alla år av kamp ett namn"
Krönika
-
"Mitt inre arbetsmiljöombud heter Dagmar"
Krönika Kaffet puttrar och huset är tyst. Inget tangentknatter, inga röster. Jag styr över min tid och min energi. Frihet.
-
”Hjärnan – analog teknik som faktiskt funkar”
Krönika Jag är så gammal att jag kommer ihåg det papperslösa kontoret. Eller kanske borde jag förse frasen med ironiska citattecken, ”det papperslösa kontoret”?
Prenumerera på nyhetsbrevet
Ja tack, jag vill få nyheter, inspiration och tips till min mejl varje vecka – helt utan kostnad.
Papperstidning
Få tidningen till din brevlåda fyra gånger per år – helt utan kostnad. Du får fördjupande reportage, tipsinriktade artiklar och kan inspireras av hur andra jobbar med arbetsmiljö.
PrenumereraSenaste om Mer om arbetsmiljö
-

Småföretag agerar först efter olyckor
Arbetsmiljöarbete Arbetsmiljöarbetet i småföretag kommer ofta i gång först efter att en olycka eller ett tillbud inträffat. Brist på tid, pengar och kunskap gör att det förebyggande arbetet blir eftersatt, visar en ny rapport från Arbetsmiljöverket.
-

Klädseln påverkar förtroendet på jobbet
Arbetsmiljöarbete På jobbet representerar vi den organisation vi arbetar för. Riktlinjer för hur vi ska klä oss kan underlätta. Men en klädkod med regler och förbud är att gå för långt, tycker Mats Danielsson som är vett- och etikettexpert.
-

Ansiktsblindhet blir ett hinder på jobbet
Kompetens Har du svårt att känna igen kollegor som bytt frisyr? Eller händer det att du möter någon på stan som hälsar glatt utan att du har en aning om vem det är? Då kan du vara ansiktsblind.