Ny studie belyser risker med kobolt

Att utsättas för kobolt i arbetsmiljön kan leda till hjärt- och kärlsjukdom, cancer, hudeksem och problem med de övre och nedre luftvägarna. I en ny studie har forskare vid Örebro universitet velat kartlägga riskerna med att exponeras för kobolt via huden. Maria Klasson, yrkeshygieniker på arbets- och miljömedicinska enheten vid Universitetssjukhuset Örebro, var förvånad över att en så stor del av upptaget sker den vägen.

– Vi ville undersöka vilken betydelse som upptag via hud respektive inandning har. Det saknas i dag gränsvärden för hudexponering av kobolt men vi kunde se att en stor del av upptaget sker just den vägen, säger hon. 

Kobolt är ett metalliskt grundämne som bland annat används i hårdmetall och i många legeringar, till exempel i dentalmaterial men också som pigment i glas, keramik, läder och kosmetika och som torkmedel i färg. Ett stort och ökande användningsområde för kobolt är batterier som används i datorer, mobiltelefoner och elbilar. I Sverige är det främst inom hårdmetallindustrin som anställda utsätts för kobolt. Och konsekvenserna kan bli stora, enligt Maria Klasson.

– Kobolt kan orsaka hudproblem och eksem som i förlängningen kan göra att man kanske inte kan vara kvar på sin arbetsplats. Det kan också leda till att man blir extra känslig mot andra metaller, som exempelvis nickel, säger hon.

Genom studier av hudceller i labb kunde Maria Klasson och hennes kollegor visa att kobolt går igenom huden och skapar en inflammation i cellerna i hela det yttre hudskiktet. Koncentrationen av kobolt visade sig också ha större betydelse än tidsaspekten – ju högre koncentration av metallen desto mer ökade cellernas produktion av de inflammatoriska ämnena.

Maria Klasson hoppas att studiens resultat kan aktualisera frågan om behovet av gränsvärden för hudexponering av kobolt.

– Alla arbetsplatser har en skyldighet att säkerställa en god arbetsmiljö. Man har länge känt till att det sker ett upptag av kobolt via huden men uppmärksamheten har främst handlat om riskerna vid inandning. Vi hoppas att våra resultat kan visa på behovet av att även ta fram gränsvärden för hudexponering. Det skulle underlätta för både arbetsgivare och arbetstagarna att ha en referens att utgå ifrån när man gör en riskbedömning på arbetsplatsen, säger hon.