Varför är det ingen som står upp?

Har du sett filmen Döda poeters sällskap? Robin Williams spelar en normbrytande lärare som lär eleverna att tänka själva och stå upp för sina åsikter, vilket tyvärr slutar med att han får sparken. I sista scenen tittar han in i klassrummet för att säga hejdå till sina elever. Då trotsar en elev makten och ställer sig upp på bänken och förkunnar: ”OH CAPTAIN, MY CAPTAIN!” Superstark scen. Jag börjar alltid gråta.

Foto: Athenas

Att vara den eleven är lite som att vara den enda personen som står upp på jobbet. Att vara den enda – i ett hav av stolar och sittande kollegor – som står upp är i det närmaste en handling av trots. Det krävs mod. Men varför är det så?

Anledningen är att vi lever i en sittande kultur där de två vanligaste aktiviteterna på kontoret är eget arbete vid dator och möten. 
Båda dessa sker av tradition sittande. Det är ett beteende som går i arv. Det är så vi uppfostrar våra barn. Formeln: viktigt + arbete = sittande, får vi lära oss tidigt. Jag menar, fick DU stå mycket i skolan?

I skolan lär vi oss hur vi gör när vi arbetar. Och i alla fall i min generation (födda på 1980-talet), handlade det om att sitta still i sin bänk och göra sina uppgifter. Helst i tystnad. De av oss som det gick bäst för var de som lyckades med detta. De som inte lyckades fick skäll. 

När det gäller ännu äldre generationer fick de misslyckade barnen stå i skamvrån. STÅ! Vad skickar det för signaler till barnen?  
Det enda som egentligen händer när vi växer upp är att stolen blir skönare ju högre upp i hierarkin vi kommer. Jag började i träbänk. I mellanstadiet uppgraderade vi till stol och bord. På gymnasiet fick vi stoppning i stolen. Och sedan, när jag började jobba, fick jag ... en kontorsstol. Med synkrongunga! Den hade allt. Det gick att ställa in sits och ryggstöd i alla möjliga vinklar, och den kunde rulla. Det var fantastiskt. Jag hade nått stolarnas nirvana. 

Under hela skolgången utgår arbetet från bord och stol. Sittande jobb är en norm som är svår att bryta. Men det går. Det handlar om kulturförändring och att göra aktiva val. Det finns också hopp för nästa generation. 

Min son spelar Fortnite stående. Han tycker att det är helt normalt. Jag gav honom nämligen ett höj- och sänkbart skrivbord men ingen stol.  
”Taskigt!” kanske du säger.  
”Varför då?” undrar jag.  
När han slutligen får ont i fötterna av att ha stått länge är det en rätt bra signal om att det är dags att ta en paus. Dessutom tycker han inte att det är konstigt. För han förknippar inte datorarbete lika starkt med sittande som du och jag gör. Kultur kan  
försätta berg. Och stolar.  
Att ifrågasätta normer är viktigt. Att våga ställa sig upp och ropa OH CAPTAIN, MY CAPTAIN åt saker.