Fördomar om stamning kan bli ett hinder i arbetslivet

Ungefär en procent av den vuxna befolkningen stammar. Stamning är en talmotorisk variation där talets rytm och flyt tillfälligt störs, trots att personen vet precis vad den vill säga.

– Stamning är inte ett tecken på osäkerhet, bristande kompetens eller svag kommunikationsförmåga. Det är inte heller en psykologisk störning. Däremot kan oro, undvikandebeteende och självkritik uppstå av att leva i en miljö där talflyt ofta förväntas, säger Teresa Dahlström, vice ordförande i Stamningsförbundet och legitimerad logoped.

Alla kan ha perioder av ”icke-flyt” i talet, säger Teresa Dahlström.

– Men när det blir ett problem och en kamp för den som talar pratar vi om talflytsstörning och stamning, 

Kan påverka yrkesvalet

I arbetslivet kan omgivningens förväntningar på hur en person ska tala bli ett större hinder än själva stamningen. Tove Selvåg Drott är ordförande i Stamningsförbundet och har själv stammat sedan fyra års ålder. Hon möter personer som avstått från yrken där man behöver prata mycket.

– Alla ska kunna få följa sina drömmar och inte låta stamningen begränsa dem, säger hon.

Själv har hon arbetat som förskollärare, lärare och biträdande rektor utan att låta stamningen styra yrkesvalet. Men förutsättningarna på arbetsplatsen spelar stor roll.

– Det behövs en mentalitet och en kultur på arbetsplatsen som gör det tryggt för dig som medarbetare.

En situation som kan vara särskilt laddad är anställningsintervjun. Den som stammar kan fundera över om stamningen ska tas upp och oroas över att bli bortvald. Nervositet kan dessutom göra stamningen mer påtaglig för vissa.

Det viktiga, betonar Tove Selvåg Drott, är att inte tolka stamningen som ett personlighetsdrag.

– Okunskapen kring stamning gör att det finns föreställningar om att personer som stammar är nervösa, osäkra, inte vill prata inför grupper eller har svårt att ta för sig. Men stamning är en talstörning, det är inte kopplat till ens personlighet, säger hon.

Fråga – anta inte

Vad kan då en chef göra? Ett första steg är att skaffa sig kunskap om stamning och att inte utgå från att alla som stammar har samma behov.

– Det kan finnas ett antagande om att personen som stammar vill ha det på ett visst sätt, vilket inte stämmer, säger Tove Selvåg Drott.

En arbetsgivare kan i stället, när det känns naturligt, fråga medarbetaren vad som fungerar bäst. En person kanske vill ha mer tid i samtal, en annan önskar ingen särskild anpassning.

För kollegor handlar ett bra bemötande ofta om enkla saker: ge personen tid att tala färdigt, fyll inte i ord eller meningar och fokusera på vad personen säger snarare än hur orden kommer ut. På möten behöver chefen också skapa utrymme för medarbetare att komma till tals utan att snabbt bli avbrutna.

Arbetsplatsens kultur spelar därför stor roll. En miljö med utrymme för olika sätt att kommunicera kan minska pressen och göra det lättare för medarbetaren att bidra med sin kompetens.

Stamningsförbundet har ansökt om stöd från Allmänna Arvsfonden för ett treårigt projekt om stamning i arbetslivet. Tanken är att utbilda arbetsgivare och kollegor genom e-utbildning och besök av ambassadörer från förbundet.