I ambulansen blir hennes diagnoser en styrka

Högt tempo, ständiga utmaningar och situationer som ibland kräver snabba beslut för att rädda människoliv. Många skulle nog uppleva det som en väldigt stressig och krävande arbetsmiljö. Men för Ronja Olsson, 29 år, passar arbetet som specialistsjuksköterska inom ambulanssjukvården i Stockholm perfekt med hennes personlighet.

– Det händer alltid nya saker och man måste växla tempo. Jag kan bli utkallad på ett larm och hamna med en patient som har blivit skjuten för att sedan komma hem till Ylva 75 år som är yrslig. Just den tempoväxlingen funkar väldigt bra för mig med mina diagnoser, säger hon.

Ronja har adhd och Aspergers syndrom, en mild form av autism. När hon började jobba som färdigutbildad sjuksköterska 2017 var hon orolig för hur hon skulle klara sig i arbetslivet med sina diagnoser.

– Jag har alltid förstått att jag har adhd. Det har varken undkommit mig eller någon annan. Jag har alltid varit väldigt aktiv och har framför allt haft problem med koncentrationen, att jag ledsnar väldigt lätt om det inte är utmanande.

Jag förstod att det var till akuten jag ville. Det blev långsamt när patienten sov. Då blev jag rastlös. Det roligaste var när de vaknade.

Ronja jobbade i några år på akutmottagningen i Eksjö innan hon flyttade till Stockholm för att arbeta som hyrsjuksköterska. Hon vidareutbildade sig också till specialistsjuksköterska inom anestesi. Men ganska snart insåg hon att arbetet som narkossjuksköterska inte passade henne.

– Jag förstod att det var till akuten jag ville tillbaka. Det blev långsamt när patienten sov. Då blir man lite rastlös. Det roligaste var när de vaknade, säger hon.

Bild: David Lagerlöf

Inom ambulanssjukvården tycker Ronja att hennes särdrag kommer till sin rätt. Hennes styrkor i arbetet är att hon har bra kontakt med patienter och anhöriga, kan växla tempo, är kreativ och kan ta snabba beslut.
Till nackdelarna hör att hon kan ha svårt att hålla fokus en längre tid och är lite för snabbtänkt för sina kollegor. Men hon har god självinsikt och är väldigt öppen och rättfram med hur hon tänker.

– Jag brukar säga till folk som jag aldrig jobbat med att man kan säga: "Stopp! Jag förstår inte vad du vill". Jag blir inte ledsen över det. Det är bättre att vi är överens om vad vi ska göra, framför allt inom ambulansen. För i min hjärna kan det gå i 390 och jag kan ligga sju steg fram, men jag har inte kommunicerat det med omgivningen.

Andelen svenskar med diagnoser ökar kraftigt

Uppskattningsvis fyra procent av alla vuxna i Sverige har adhd och tre procent autism. Men andelen som får diagnoserna har ökat kraftigt de senaste åren och förekomsten kan vara betydligt högre, enligt Socialstyrelsen. Varken autism eller adhd är sjukdomar utan snarare ett annat sätt att vara, en funktionsvariation helt enkelt. Ofta går diagnoserna in i varandra och samspelar.

Bild: Marie Hägg Zetterlund

Hur det är att arbeta i vården med neuropsykiatriska diagnoser har Åsa Hedlund, universitetslektor och doktor i vårdvetenskap vid Högskolan i Gävle, forskat om. Hon har intervjuat 17 sjuksköterskor med adhd eller autism om bland annat vilka särskilda styrkor de tycker att de har och som är användbara i yrket.

– De med adhd tycker att de tänker snabbt och kreativt och får många idéer. De kan komma med många förslag och är duktiga på att förändra och ta tag i nya projekt, säger Åsa Hedlund.

Både sjuksköterskorna med adhd och autism upplever sig som engagerade och motiverade i sitt arbete. De tycker att de är bra på att bemöta patienterna och känner av stämningar som till exempel om någon inte mår bra.

– Det gäller både kollegor och patienter att de snabbt identifierar att något inte är bra utan avviker. Man upplever världen som ett mönster och när något avviker så förstörs det mönstret.

Många styrkor för sjuksköterskorna med diagnoser

De med autism är särskilt duktiga på att fånga upp och komma ihåg detaljer, något som andra kanske missar. Flera av sjuksköterskorna rapporterar exceptionella förmågor, som fotografiskt minne eller sifferminne, som de har nytta av i jobbet. De är också noggranna i arbetet, men kan bli lite för fokuserade och fastna i detaljer.

– Det tillhör det autistiska tänkandet. Men ibland behöver man se helheten och det kommer kanske inte naturligt när man har autism, säger Åsa Hedlund.

Hon talar av egen erfarenhet för hon har själv autism. Det har underlättat hennes forskning då hon känner igen sig i sjuksköterskornas berättelser och har kunnat bygga upp ett förtroende med dem. Hennes diagnos var också orsaken till att hon började forska om adhd och autism i vården.

– Jag hade ett möte i jobbet med en läkare inom psykiatri. Den personen sade till mig att autister inte jobbar i vården. Men jag hade ju autism och jobbade som sjuksköterska. Det var därför jag började forska om det här – för att visa att vi finns i vården.

Ett problem som sjuksköterskorna upplever är den röriga och stressiga arbetsmiljön i vården. De med adhd är också väldigt mottagliga och känsliga för olika sinnesintryck, som plötsliga ljud och kraftig eller blinkande belysning.

– Vissa uppgifter kräver koncentration och fokus och det är svårt att få på en sjukhusavdelning. Blir man lätt distraherad som med adhd finns det jättemånga distraktioner som gör att man kan förlora fokus. Folk pratar runt omkring, det är larm, det är telefoner. Samtidigt ska man skriva journalanteckningar eller göra i ordning en blandning av antibiotika som inte får bli fel.

För att underlätta för dem med neuropsykiatriska diagnoser behöver arbetsgivaren anpassa arbetsmiljön. Att det finns möjlighet att jobba ostört när man behöver koncentrera sig var en sak som lyftes fram av sjuksköterskorna i Åsa Hedlunds studie. Några efterlyste också bättre ljud- och ljusmiljö på arbetsplatsen.

Även den organisatoriska arbetsmiljön i vården med hög arbetsbelastning, bristande resurser och dåligt stöd från chefer påverkar sjuksköterskorna. Många jobbar deltid för att orka med arbetet och några av de intervjuade var sjukskrivna på grund av stress och utmattning. En del funderade till och med på att lämna yrket.

– Det blir en krock. Man väljer yrket för att man är intresserad av människor, men man måste lämna yrket för att förutsättningarna inte är bra. Det är synd att det ska behöva vara så, säger Åsa Hedlund.

För sjuksköterskorna var det viktigt att hamna på rätt arbetsplats. Särskilt de med autism vill ha tydliga strukturer med scheman och rutiner så att man vet vad man ska göra och inte behöver byta fokus och ställa om sig.

– Det var bäst att jobba på mottagning, som är mer förutsägbart, om man har autism. Det gäller att förstå sig själv och var man fungerar bäst. En arbetsgivare kan inte anpassa hur mycket som helst.

De med adhd, som Ronja Olsson, är betydligt mer impulsiva och överaktiva till sin natur och behöver mer fart och utmaningar på arbetsplatsen.

– De passar väldigt bra att jobba inom akutsjukvård och ambulans där det krävs snabbt agerande, men där det också är snabbt över. Det passar deras sätt att få fokusera intensivt men kort. De behöver inte vara uthålliga kognitivt. Plus att det är spännande. De får sina kickar när det händer saker hela tiden, säger Åsa Hedlund.

Det finns många fördomar om människor med autism och adhd, även om attityderna i samhället håller på att förändras när diagnoserna blir allt vanligare. En vanlig fördom är att man saknar empati.

– Det stämmer inte. Det har forskning visat. Man uttrycker kanske inte empati på det vanliga sättet och är inte så uttrycksfull, men man känner empati, säger Åsa Hedlund.

Ronja Olsson tycker att hon har stor nytta av sina diagnoser när hon träffar patienter och hon kan snabbt känna av hur de mår. Det passar särskilt bra inom ambulanssjukvården där man möter många patienter med psykisk ohälsa.

– När man kommer till en patient som mår väldigt dåligt kan jag säga "jag vet inte hur du mår – men jag mår så här". Då kan man hitta en koppling med patienten vilket jag upplevt gör det enklare för dem att få förtroende för mig, säger Ronja.

För henne är det viktigaste i jobbet att ha en bra relation till patienter och anhöriga. Hon har också under sin yrkeskarriär övat upp sin förmåga att förklara för sina kollegor hur hon tänker och fungerar i arbetet. Däremot är hon inte lika intresserad av att småprata om vädret i fikarummet.

Det är inte ovanligt att personer med adhd eller autism blir hämmade av sin diagnos. Men för att hitta rätt i arbetslivet behöver man våga prova saker och framför allt jobba med sig själv och sin personliga utveckling, menar Ronja.

– De här diagnoserna är ingen sjukdom som du kan behandla och bli frisk. Det är något som du ska lära dig att leva med utifrån hur det formar dig och din personlighet.

I grund och botten ­handlar det om en inkluderande ­arbetskultur där folk förstår att man har olika behov.

Åsa Hedlund anser att arbetsgivare mycket väl kan dra nytta av de styrkor som personer med adhd och autism besitter.

– Det är klart att det finns fördelar. Jag kan inte tänka mig någon arbetsplats där det inte skulle passa in med någon som har autism eller adhd. Men det gäller ju att de erbjuds rätt förutsättningar, säger hon och fortsätter:

– I grund och botten handlar det om någon slags inkluderande arbetskultur där folk förstår att man har olika behov. Man behöver prata mer om hur man kan ta vara på varandras styrkor på arbetsplatsen.

Men fördomarna kring funktionsvariationerna gör att många drar sig för att berätta om sin diagnos på jobbet. Bara omkring hälften av sjuksköterskorna i studien hade varit öppna med att de har adhd eller autism. För en del kändes det inte nödvändigt att berätta medan andra var rädda för att bli särbehandlade.

– Många känner en viss oro inför att berätta om sin diagnos, eftersom de känner att det kan finnas en risk att bli missförstådd eller att andra kan dra fel slutsatser. För när man väl har berättat går det inte att ta tillbaka, säger Helena Larsson Berggren, arbetsmiljöspecialist och sjuksköterska på företagshälsovården Avonova.

Då krävs det att du berätta om diagnosen

Arbetsgivaren är enligt arbetsmiljölagen skyldig att anpassa arbetsmiljön för att förebygga ohälsa och stödja arbetstagares förmåga att utföra sitt arbete. Men då krävs det att den anställde berättar om sin diagnos.

Samtidigt tjänar alla på anpassningar som till exempel en tydlig struktur, klara instruktioner, möjlighet till ostörd arbetstid och flexibla arbetssätt, menar Helena Larsson Berggren. Att vara öppen med sin diagnos kan också kännas som en stor lättnad, särskilt om man möts av förståelse och stöd.

– Har man en arbetsplats med psykologisk trygghet där man jobbar mycket med förbyggande åtgärder för att minska stress, minska sjukfrånvaron och öka frisknärvaron har man en bra grund där man förstår att alla är olika, säger Helena Larsson Berggren.