Jag vill tacka jobbet!

Bild: Marc Zetterblom

Ibland funderar jag på vad som hade hänt om jag inte sett den där jobbannonsen ”Sökes: guide på tyska och engelska” på en anslagstavla på universitetet där jag pluggade (ja så gammal är jag att annonser kunde vara uppsatta med häftstift på en fysisk tavla). Vad hade hänt om jag inte fått jobbet? Tanken svindlar! Då hade jag förmodligen aldrig träffat min livskamrat och våra tre fantastiska barn hade inte kommit till världen. På temat ”tack vare jobbet …” har vår reporter Gerd Eriksson intervjuat fyra människor med fyra helt olika livsöden om vad jobbet betytt för dem. Den övningen kan faktiskt vara ganska nyttig att göra ibland. När det blir kolsvart klockan tre, kollegorna är dumma, jobb hopar sig och du är kallad till ett heldagsmöte om kvalitets- och ledningssystem – då kan du öva dig på att tänka ”tack vare jobbet har jag …”. Och även om jobbet inte lett till livsavgörande händelser är själva jobbgemenskapen viktigare nu än på länge.

Att komma in i värmen, ta en kopp kaffe och prata med min fina kollega gjorde att jag fick fast mark igen.

När jag traskade till jobbet den 24 februari i år och lyssnade på nyheten om att Ryssland invaderat Ukraina gungade marken under fötterna. Men att komma in i värmen, ta en kaffe och prata med min fina kollega – hon som alltid tycker lika som jag, gjorde att jag fick fast mark igen.

Läs intervjun med fyra personer som berättar vad jobbet betytt för dem.

Marianne Zetterblom, Chefredaktör för Arbetsliv