Ett varmare klimat en utmaning för arkeologer

Inför byggnationen av Norvik hamn i Stockholm 2018 var det 30 grader varmt i över en månad när arkeologerna arbetade. De fick ställa upp partytält för att få skugga, ta längre luncher och försöka börja tidigare på morgnarna, säger Karin Sundberg som är arkeolog och projektsamordnare på Stiftelsen Kulturmiljövård.

I sommar sker det största arkeologiska projektet någonsin i Sverige. En 16 mil lång och halv kilometer bred korridor ska utforskas inför byggnationen av Ostlänken. Karin Sundberg vill vara förberedd om sommaren blir lika extrem som 2018.

– Den varma sommaren då var en chock. Och nu med Ostlänken där i stort sett varenda arkeolog i Sverige deltar vill vi vara förberedda om det blir extremvärme igen. Jag har läst arbetsmiljöföreskrifter och letat efter ett gränsvärde som vi kan förhålla oss till, säger hon.

Finns inget gränsvärde

Men det finns inget gränsvärde för hur varmt det får vara när man jobbar utomhus, enligt Fredrik Haux som är sakkunnig i ventilation och termiskt klimat på Arbetsmiljöverket. Däremot har arbetsgivaren alltid rätt att avbryta arbetet efter att ha gjort en riskanalys.

Arbetsgivaren är ansvarig för att arbetstagarna inte far illa på jobbet eller riskerar sin hälsa.

– Är det för varmt mår vi sämre och presterar sämre. Är det riktigt illa kan vi drabbas av utmattning, kramper och värmeslag. Det går inte att säga en exakt temperatur för när värmen påverkar oss eftersom det är individuellt. Yngre klarar oftast värme bättre än äldre. Har man en sjukdom i botten eller tar viss medicin kan det göra att man tål värme sämre. Som arbetsgivare får man göra en individuell bedömning.

Fredrik Haux säger också att det också handlar om vilken typ av arbete man utför, ett som är både fysiskt och intellektuellt - som för en arkeolog i fält, ställer krav på att både hjärnan och kroppen fungerar som de ska.

Arbetsgivarens ansvar

Det är något Karin Sundberg skriver under på. Förutom att hacka och gräva och utföra vissa tunga moment ska de också klara av att dokumentera och beskriva det de gräver fram.  

– Tänker man inte klart är det mycket som kan gå fel. Vi har en tuff arbetsmiljö där man måste ha huvudet på skaft.

På en tillfällig arbetsplats, som en arkeologisk undersökning, är det arbetsgivarens ansvar att se till att det finns skydd för mot sol, vind och regn, menar Fredrik Haux.

 – Det kan vara en tältduk som skyddar mot solen, ett svalt ställe att ta paus på eller en bil med air condition där man kan gå in en stund. Arbetsgivaren ska också förse arbetstagarna med rätt skor och rätt kläder i lämpliga material. Likaså ska det finns kallt vatten att tillgå. Sen gäller det att ta pauser ofta om det är varmt, kanske så ofta som en kvart varje timme.

Knapp tidsram

Karin Sundberg menar att när arkeologerna är ute i fält i ett projekt är en stor del av dem som är med säsongsanställd personal som ofta kommer direkt från universitetet. De är måna om att få ett jobb i branschen.

– Jag tror inte att de riktigt vågar säga ifrån om de påverkas av värmen. De vill inte vara besvärliga. Kanske ska man titta till dem lite extra.

Ett arkeologiskt projekt har ofta knapp tidsram, Karin Sundberg säger att man därför inte stänger ner en arkeologisk undersökning i första taget. Det gäller att kunna motivera för uppdragsgivarna varför man gör det.

– Att kunna peka på ett gränsvärde skulle underlätta. Vid en värmebölja kan vi fast anställda alltid göra något annat ett tag, men det är svårare att veta vad man ska göra med de säsongsanställda. I Norvik lyckades vi faktiskt få till extra timmar på grund av värmen trots att det var en tajt tidsram, säger Karin Sundberg.