Första kollektivavtalet med åtgärder mot mobbning

Anmälningarna om kränkande särbehandling har ökat de senaste åren, men det förebyggande arbetet har inte hängt med. Det säger Kristina Slinger Ramstedt, ordförande för Vision Göteborg.

Bild: Helena Hellashjärta Magnusson

– Kränkande särbehandling regleras väldigt vagt i lagstiftningen, så att få till ett tydligare avtal kring hur anmälningar ska hanteras känns jättebra. Att avtalet dessutom omfattar det förebyggande arbetet kring trakasserier, sexuella trakasserier och kränkande särbehandling är oerhört viktigt, säger hon.

Praktiska rutiner för hanteringen

Det nya avtalet, som omfattar omkring 48 000 anställda i stadens förvaltningar, innebär bland annat att arbetsgivaren ska ta fram ett tydligt och väl förankrat förebyggande arbete mot kränkande särbehandling och trakasserier, införa en tidsgräns för hur anmälningar ska hanteras samt upprätta praktiska rutiner för hanteringen. Dessutom ska frågan lyftas brett på arbetsplatsen, exempelvis via arbetsplatsträffar och andra forum.

Även Marie Brynolfsson, (V) kommunalråd i Göteborg, är nöjd med avtalet. Hon menar att det ger ett viktigt förtydligande av arbetsgivarens skyldigheter och arbetstagarens rättigheter.

– Detta är en historisk händelse och mycket viktigt för alla anställda i Göteborg – och i hela landet. När det gäller sexuella trakasserier och kränkande särbehandling är det många som inte vågar anmäla eller berätta vad de varit med om. Man kan vara rädd för att inte bli trodd, eller att arbetsgivaren inte ska lösa problemet. Därför är det en tydlig signal att Göteborg, som en av landets största arbetsgivare, tar frågan på största allvar, säger hon.

Kristina Slinger Ramstedt hoppas att det nya kollektivavtalet ska stärka det förebyggande arbetet så att ingen behöver utsättas för trakasserier eller kränkande särbehandling på jobbet.

– Vi vet vilken enorm påverkan det har på människor att bli utsatta, och att det ofta leder till långa och kostsamma sjukskrivningar. Jag hoppas också att avtalet ska bli en norm i nationella kollektivavtal – alla borde ha motsvarande skrivningar. Det skulle kunna innebära att betydligt färre drabbas på sina arbetsplatser, säger hon.

Marie Brynolfsson håller med.

– Jag hoppas att avtalet både höjer kompetensen i frågorna och, rent konkret, leder till att ingen blir utsatt på sin arbetsplats, säger hon.