Mer om samverkan
Arbetsmiljölagen föreskriver att parterna – arbetsgivare och arbetstagare – ska samverka. Ledningens övergripande ansvar är tydligt, men arbetstagarens inflytande är nödvändigt för att arbetet ska bli bra i praktiken. Samverkan behövs eftersom:
-
Arbetstagarnas specifika kunskap är nödvändig för att kunna beskriva, analysera och åtgärda problem med dåliga IT-system och den digitala arbetsmiljön samt bidra till innovativa lösningar.
-
Arbetstagare som ges möjlighet att delta i förändringsarbete ofta tar ett omfattande ansvar för verksamheten som sådan och för produktiviteten.
Tydliggöra ansvar och prioriteringar
Det finns även andra frågor som har att göra med styrningen över utveckling, ansvar och inflytande som är angelägna att lyfta fram. Till exempel mandat som rör rollerna i den projektorganisation som ska utveckla ett nytt system. Här är det viktigt att:
-
Specificera ansvarsfördelningen mellan den tekniskt utvecklingsansvariga och den verksamhets- och effektansvariga. För en teknisk projektledare kan det vara mer prioriterat att hålla projekttid och budget än att leverera ett fungerande, verksamhetsnyttigt och användbart system. Riktlinjerna om vilka mål som ska vara styrande samt hur ansvarsfördelningen ser ut måste vara tydliga från projektstart.
-
Tydliggöra ansvar och mandat för den person som har användbarhetsansvar i projektorganisationen. Rollen kan ha olika namn, till exempel användbarhetsexpert eller HF-ansvarig (human factors), och får inte prioriteras bort om projektet hamnar i tidsnöd eller stöter på andra problem.
-
Tydliggöra övriga roller med arbetsmiljöansvar, som till exempel arbetsmiljöansvariga och skyddsombud/arbetsmiljöombud, så att de kan bidra till att de uppsatta målen om den framtida digitala arbetsmiljön följs och inte prioriteras bort.
-
Inte prioritera bort användbarheten. Det är alltför vanligt i projekt som får problem med tekniska lösningar, eller som hamnar i tidsnöd eller resursbrist, att besluta att ”nu får vi införa det system vi har och sedan hänskjuta ytterligare krav och förbättringar till en senare ny utvecklingsfas”. Detta är mycket riskabelt. Möjligheterna och viljan att efter driftsättning starta en ny, omfattande andra utvecklingsfas, är oftast starkt begränsade. De problem som finns vid det första införandet tenderar att finnas kvar under lång tid och leder oftast till dålig effektivitet, dålig lönsamhet och omfattande arbetsmiljöproblem kring IT-lösningarna.