Översättningar görs automatiskt av Google Translate och Prevent ansvarar inte för att de är korrekta.

När det händer

När något händer är det viktigt att såväl chefer som medarbetare känner sig trygga i hur de ska agera. Att vara väl förberedd kan minska säkerhetsrisker och stresspåslag. Här får du tips om åtgärder som polisanmälan och anmälan till Arbetsmiljöverket. Du får verktyg för att ta hand om enskilda medarbetare och arbetsgrupper. Stödtrappan är ett verktyg för att hantera stressreaktioner och bedöma behovet av krisstöd. Insatserna behöver inte alltid vara så stora; ett bra samtal får många att må bättre. I filmen ges ett exempel på en redaktion som varit hårt utsatt för hat och hot från flera håll: högerextremister, lokala kriminella gäng och den ryska underrättelsetjänsten.

Stödtrappan

Introduktion till Stödtrappan

Stödtrappan beskriver åtgärder för att hantera stressreaktioner. Modellen går att tillämpa vid såväl allvarliga hot som när medarbetare utsatts för långvarigt näthat.

 

Det nedersta trappsteget visar vad en utsatt person kan göra för att hjälpa sig själv. Nästa trappsteg handlar om kamratstöd. Därefter följer avlastningssamtal och kristerapi.

Det är inte säkert att trappans alla steg behöver användas. Vid måttliga stressreaktioner kan det vara tillräckligt att hjälpa sig själv och att få stöd från arbetskamrater och chefer. Människor reagerar väldigt olika och det är viktigt att lyssna på varje individs behov.

Stödtrappan kan även användas för att bedöma vilken krisstödskompetens som behövs, om kompetensen finns internt eller behöver anlitas externt

1. Att hjälpa sig själv

Att hjälpa sig själv stärker känslan av kontroll, kompetens och självrespekt. Det finns många olika självhjälpsmetoder som passar olika bra för olika personer och situationer. Metoderna kan även användas förebyggande, inför en riskfylld situation, för att motverka eller minska stressreaktioner.

Exempel på metoder är:

  • Att vara öppen och prata. Berätta om dina reaktioner för den som vill lyssna.
  • Avslappningsövningar. Under dagen eller vid läggdags på kvällen. Även kortare övningar med djupandning kan kraftigt minska stresshormonerna.
  • Att skriva av sig. Det kan räcka att skriva om en händelse 10 till 15 minuter per gång, vid tre till fem tillfällen. Skriv utan att tänka på språk och formuleringar, läs det senare eller inte alls. Det är mest effektivt att skriva för hand, men går också bra att skriva på datorn.
  • Skaffa kunskap. Att ha kunskap om vanliga stressreaktioner och strategier för att bemästra dem ger ökad kontroll och avdramatiserar egna reaktioner.
  • Idrott och motion. Rörelse är både förebyggande och läkande mot stress. Olika former av yoga och mindfulness kan kännas stärkande och balanserande. Massage, bastu och varma bad är andra sätt att slappna av.

2. Kamratstöd

Det vardagliga stödet från familj, vänner och arbetskamrater har stor betydelse. Ett stödjande samtal behöver inte vara långt, det kan ta mellan 10 och 30 minuter. Men det bör genomföras på en ostörd plats. Ett kamratstödjande samtal kan också genomföras i grupp, om fler än en person är drabbad. För den som leder samtalet är det viktigt att tänka på att:

  • Lyssna aktivt och låt den som utsatts prata. En tumregel är: lyssna minst 80 procent av tiden – prata eller fråga högst 20 procent.
  • Ställa öppna frågor som inleds med Vad, När och Hur. Men undvik att fråga Varför, det är ett ord som lätt upplevs konfrontativt. En bra och enkel fråga att inleda med kan vara: ”Vad har hänt?”
  • Undvika att prata om dig själv och dina upplevelser – det kan upplevas som att du konkurrerar om vem som varit med om värsta händelsen. Finns det anledning att dela med sig – låt den andra prata färdigt först.  
  • Undvika egna tolkningar av vad som har hänt.
  • Inte vara rädd för tystnad. Den som utsatts kan behöva tid för att formulera sitt svar. Prata inte själv för att dämpa din egen oro.

3. Avlastningssamtal

Avlastningssamtalet är ett sätt att skapa klarhet i vad som hände och på så sätt göra händelsen begriplig. Det är ett mer strukturerat och organiserat samtal än det kamratstödjande samtalet. Även avlastningssamtal kan genomföras individuellt eller i grupp. Samtalet ger samtalsledaren en uppfattning om det finns ytterligare behov av uppföljning, individuellt eller i grupp.

Samtalsledaren kan antingen komma från den egna arbetsgruppen eller utifrån, men bör vara en person med kompetens i till exempel krishantering. Samtalet kan ta mellan en halvtimme och en timme och bör genomföras ganska snart efter att något hänt eller någon utsatts.  

4. Kristerapi

Kristerapi kan behövas vid allvarliga händelser där efterreaktionerna inte ger med sig eller där den drabbade bär med sig svåra upplevelser sedan tidigare. Dessa individer riskerar att drabbas av posttraumatiska stressyndrom, med bland annat svåra sömnstörningar, återupplevelser, svårigheter att slappna av och social isolering som tänkbara symptom.

Kristerapeutisk kompetens finns hos vidareutbildade psykologer, psykoterapeuter och psykiatriker.

Tips för ett bra samtal

För att få ett bra samtal med en person som utsatts för hat eller hot finns det flera saker att tänka på:

  • Förbered samtalet. Fundera över vad du tror kan komma upp i samtalet, avsätt tillräckligt med tid och hitta en ostörd plats att ha samtalet på. En metod att använda för att minska katastroftänkandet är Händelseträdet, se nedan.
  • Lyssna aktivt. I ett bra samtal: lyssna minst 80 procent av tiden och prata själv så lite som möjligt, max 20 procent av tiden.
  • Låt den drabbade själv beskriva sin upplevelse. För samtalet framåt med enkla och öppna frågor. Ställ en fråga i taget, inte flera samtidigt.
  • Ställ öppna frågor och följ upp ofullständiga svar.
  • Var inte rädd för stunder av tystnad. Låt den drabbade få den tid den behöver för att formulera sig.
  • Håll fokus på det som hänt.  
  • Förneka eller bagatellisera inte det som har hänt.
  • Acceptera de känslor som kommer, till exempel rädsla, ilska, skuld, och hjälp den drabbade att våga uttrycka dem.
  • Avvakta med frågor en stund vid starka känsloyttringar. Var uppmärksam på när den drabbade är beredd att gå vidare.
  • Undvik känsliga frågor tills den drabbade klarar av dem.
  • Leta efter styrkor och positiva handlingar tillsammans med den drabbade.
  • Hjälp den drabbade att acceptera och ta emot ytterligare stöd om det behövs.

Du bör inte:

  • Ge goda råd.
  • Argumentera, moralisera eller komma med egna analyser och tolkningar.
  • Prata om dina egna erfarenheter av liknande händelser.
  • Försöka lösa den drabbades svårigheter. Din uppgift är att hjälpa den drabbade att hjälpa sig själv.
  • Bortförklara de svårigheter som faktiskt finns.
  • Prata för att dämpa din egen oro.
  • Uppmuntra anklagelser mot andra.
  • Bli överbeskyddande.
  • Lämna den drabbade ensam.

Polisanmälan och anmälan till Arbetsmiljöverket

Polisanmälan

Hat och hot på en redaktion bör alltid anmälas till polisen. Detta gäller även om den som utsatts är osäker på om ett brott har begåtts eller inte. Det är viktigt att anmäla händelsen så fort som möjligt så att polisen kan utreda vad som har hänt.

Polisanmälan görs på telefon 114 14 eller på en polisstation. Är en situation akut – ring 112. En polisanmälan är en allmän handling så lämna inte information som kan vara känslig. Be istället att få lämna mer information vid ett förhör.

Det är polisen som bedömer om det som drabbat redaktionen eller en reporter är brottsligt eller inte. Det kan vara svårt att avgöra på egen hand.

Tänk därför på att:

  • Spara bevis – skriv inte bara ut på papper utan spara även hotfulla meddelanden digitalt.
  • Ta skärmdumpar för att spara bilder, kommentarer eller inlägg även om de raderas. Att även be någon annan att titta på originaltexter och skärmdumpar stärker bevisläget och personen kan vittna om att skärmdumpen inte är manipulerad, om ärendet går till rättegång.
  • Det går att vända sig till nättjänsten som använts för att få bort kränkande material från nätet – eller att be den som har skrivit att själv ta bort det. 
  • Ta kontaktuppgifter till eventuella vittnen om du blir hotad ute på ett uppdrag och lämna kontaktuppgifterna till polisen.

Anmälan till Arbetsmiljöverket

Händelser som gjort att medarbetare skadats eller blivit sjuka av jobbet ska utredas av arbetsgivaren. Det gäller även tillbud, alltså händelser som kunde ha lett till ohälsa eller skador. Att utreda är en viktig del av det systematiska arbetsmiljöarbetet och bidrar till att förebygga att samma sak händer igen.  

Om flera medarbetare skadats eller blivit sjuka samtidigt, eller om ett tillbud inneburit allvarlig fara för liv och hälsa, ska detta anmälas till Arbetsmiljöverket. Anmälan blir en offentlig handling och det kan därför vara bra att prata med myndigheten om vilka uppgifter som anmälan behöver innehålla.

Arbetsgivaren är skyldig att anmäla de olyckor och sjukdomar som uppstått i arbetet, det görs enklast via formuläret på www.anmalarbetsskada.se. Anmälan går till Försäkringskassan med kopia till Arbetsmiljöverket.

Hatbrott och ofredande

Reglerna om hatbrott är tänkta att skydda personer som tillhör vissa minoriteter och aktualiseras när någon trakasseras på grund av sin hudfärg, nationella eller etniska ursprung, ras, trosbekännelse, sexuella läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck eller annan liknande omständighet. När en journalist utsätts för kränkningar till exempel på grund av sin etniska bakgrund kan det röra sig om ett hatbrott. När ett brott mot en journalist polisanmäls är det därför viktigt att ange om det även kan finnas hatbrottsmotiv. Om en person döms för till exempel hets mot folkgrupp kan det ge ett strängare straff, eftersom detta utgör en så kallad straffskärpningsgrund.

Grova trakasserier i form av sexistiska kommentarer till exempelvis kvinnor kan utgöra ofredande och bör polisanmälas precis som andra former av brott mot journalister.

Riskbedömning av hat och hot

Riskbedömning

Alla hot ska tas på allvar och bör polisanmälas. Det är viktigt att även polisen gör riskbedömning av hoten eftersom det kan vara svårt att som utsatt själv bedöma risken på ett objektivt sätt.

Men genom att skapa en struktur för att bedöma ett hot i inledningsskedet går det ändå att minska oro och osäkerhet kopplade till hotet. Vissa hot kanske trots allt kan avfärdas som orealistiska, och behöver därefter inte ta mer resurser i anspråk.

För att riskbedöma ett hot kan det vara bra att få svar på frågor som när, var, hur, varför och från vem hotet kommer.

Var, hur, varför, vem?

Det är skillnad på ett hot som kommer från en person som är i affekt och på ett hot som kommer från en person som inte är det. När hotet kommer från en person som inte är i affekt kan det finnas anledning att ta det på större allvar.

Var?

Kommer hotet digitalt eller ute på fältet under ett pågående uppdrag? Eller tar sig en person till redaktionen eller till en medarbetares hem?

När en riskbedömning görs är frågan om var hotet levereras en viktig aspekt. Ett hot i ett privat sammanhang, kanske hemma tillsammans med familjen, blir ofta också mer skrämmande. Det är också svårare att ha kontroll på farliga föremål, som till exempel köksknivar, om en hotad person överraskas hemma.

Att bli hotad i redaktionsmiljö – eller under ett pågående uppdrag – gör det också lättare att lämna situationen, än om den som hotas är i sitt eget hem.

En hotfull person med dålig impulskontroll är ett konkret fysiskt hot. Om hot istället kommer via olika sociala forum, behöver riskbedömningar göras löpande och ta hänsyn till såväl avsikt, förmåga som tillfälle.

Hur?

Hur hotet formuleras ger en tydlig indikation om hur allvarligt det är. Är hotet allmänt hållet, eller riktar det sig till en person?

Ett personligt hot kan vara allvarligare än ett mer allmänt hållet hot, eftersom ett personligt hot kan tyda på att gärningspersonen har studerat den som hotas.

Varför?

Hotets syfte säger mycket om hotets allvar. Är det främst ett sätt att uttrycka ilska och besvikelse? Eller är syftet att få makt över journalisten? Eller något annat?

Analyser av orsaker kan ge vägledning om lämpliga avvärjningsstrategier.

Tänkbara orsaker kan vara att:

  • skrämma för att nå ett syfte, till exempel att få en redaktion eller journalist att sluta skriva om ett visst ämne
  • skrämma för att skrämmas
  • skrämma för att hämnas
  • skapa osäkerhet
  • bli av med egen frustration.

Vem?

Den hotfulla personens kapacitet har stor betydelse för riskbedömningen. Har personen tidigare visat sig hotfull och våldsam? Är det en lugn person eller någon som agerar i affekt, som kanske tar tillbaka hotet när känslorna lagt sig?

När polisen bedömer en gärningsperson tar de bland annat hänsyn till om det är en person som vågar, vill och kan fullfölja ett hot eller inte.

Det kan vara någon som är arg, besviken eller innerst inne rädd. Det kan vara en person som är van att få makt genom att hota, någon som är psykiskt instabil eller med dålig impulskontroll. I ett pressat läge kan även personer som i vanliga fall inte är hotfulla ta till hot.

Den som hotar kan agera på egen hand eller i en organiserad grupp, till exempel för ett politiskt eller kriminellt syfte.

Metoden våga, vilja, kunna

När polisen bedömer allvarlighetsgraden i ett hot utgår de ofta från tre begrepp: våga, vilja och kunna.                    

  • Vågar aktören genomföra hotet?
  • Vill aktören genomföra hotet?
  • Kan aktören genomföra hotet?

Samtliga frågor måste besvaras med ja för att hotet ska bedömas som ett allvarligt fysiskt hot. Men tänk på att faktorerna kan förändras över tid, eftersom en gärningspersons omständigheter kan förändras. Finns det tveksamheter kring hur bedömningar av en aktör gjorts är det därför klokt att låta polisen eller ett säkerhetsbolag göra nya bedömningar.