Dyrt att inte jobba med arbetsmiljö – intervju med China Åhlander
Guldbaggebelönade China Åhlander hade hunnit fundera en hel del på arbetsmiljön i filmbranschen innan hon blev långfilmsproducent. Under sin yrkeskarriär har hon fått uppleva branschen ur flera olika perspektiv, bland annat i rollerna som platschef, c-foto och klippare.
– När vi tog produktionsbeslut på "Äta sova dö" ville vi naturligtvis göra en jättebra film, en film som vi själva längtat efter att få se, men jag ville också försöka se om det går att göra film och samtidigt följa alla regler om arbetsmiljö och arbetstider som står föreskrivet i lagen. Jag var ingen expert, men ambitionen fanns där mycket tydligt. Man vill ju att det ska gå att ha ett liv också som filmarbetare. Som ytterst ansvarig för teamet var det mitt uppdrag att se till att inspelningen skulle vara rimlig för alla inblandade. Jag ville inte ha någon övertid, för jag vet att man har svårt att göra sitt bästa när man jobbar för mycket. Dessutom blir det väldigt dyrt, berättar China Åhlander.
Som platschef har hon varit med om flera filminspelningar där normala arbetsdagar varit obefintliga. Övertidsarbetet var i princip inbakat i funktionen som platsansvarig. Man ska vara först på plats och sist därifrån.
– När jag tänkte på hur orimligt det är, kunde vi inte anställa bara en person på platsavdelningen – vi fick anställa två. Så gjorde vi på flera andra utsatta positioner också. I och med att man då kunde jobba omlott, slapp vi både övertid och utbrända medarbetare och en film blir ju inte sämre bara för att man ser till att alla får sova ordentligt.
"Äta sova dö" spelades in med en budget på under 12 miljoner kronor, men China upplever inte att strävan efter att följa arbetsmiljölagen gjorde produktionen dyrare. Tvärtom.
– Övertid kostar, så att anställa två istället för en på vissa poster för att eliminera övertiden är inte dyrare i slutändan. Vad gäller övrigt arbetsmiljöarbete så görs redan väldigt mycket, men man är inte direkt medveten om att det är ett arbetsmiljöarbete man utför när man skriver dagbesked, gör riskbedömningar på location eller informerar teamet under briefing. Man behöver däremot sprida kunskap om arbetsmiljölagen och systematisera och dokumentera det arbete man redan gör. Jag tror att de flesta verkligen skulle uppmärksamma dessa frågor om man bara fick mer kännedom om hur det kan fungera.
Även om arbetsmiljön blir mest uppmärksammad på inspelningsplatsen är det viktigt att påpeka att arbetsmiljöansvaret finns överallt.
– Arbetsplatsen är inte synonym med inspelningsplatsen utan gäller för alla platser som man jobbar på, från produktionskontoret till bygget på location. Hur ska man arbeta för att se till att arbetsmiljön fungerar även för en ensam locationscout eller för scenografiavdelningen? Arbetsmiljöarbetet handlar dessutom inte bara om den fysiska miljön, utan också om den psykosociala miljön, t ex hur relationerna mellan människor fungerar.
– Jag tror att en av de viktigaste uppgifterna framöver är att sprida kunskapen om vem som är ytterst ansvarig för arbetsmiljön – det vill säga VD:n på produktionsbolaget. VD:n kan sen delegera arbetsmiljöuppgifter, men aldrig ansvaret. Jag tror faktiskt att det är många som inte känner till det, avslutar China.
Om China Åhlander:
Prisbelönt producent som har erfarenhet från de flesta avdelningar i en filmproduktion, bland annat som platschef, FAD, c-foto och klippare.
Text: Olle Agebro