Översättningar görs automatiskt av Google Translate och Prevent ansvarar inte för att de är korrekta.

Över hundra år med skyddsombud

För mer än hundra år sedan infördes rätten att utse skyddsombud på arbetsplatserna. Sedan dess har deras unika ställning för att värna om arbetsmiljön successivt stärkts.

De omkring 100 000 skyddsombud eller arbetsmiljöombud som finns i Sverige i dag har en lång rad lagstadgade befogenheter och rättigheter. De kan till exempel stoppa arbetet vid allvarlig fara för arbetstagares liv och hälsa och har också rätt att delta i planeringen av arbetets organisation.

Men när rätten att utse skyddsombud infördes i lagen om arbetarskydd år 1912 var deras enda egentliga uppgift och rättighet att påtala brister i säkerheten när Yrkesinspektionen kom på besök.

Först i början av 1930-talet fick skyddsombuden rätt att påtala missförhållanden för arbetsledningen och vända sig till Yrkesinspektionen även mellan inspektionerna. Samma årtionde stärktes deras ställning ytterligare när de fick utses av facket och ett förbud mot att hindra skyddsombudens arbete infördes.

Men det skulle dröja ända till 1970-talet innan skyddsombuden fick lagstadgade befogenheter att verkligen ingripa när det fanns risk för att arbetstagare kunde komma till skada. Det var den så kallade stopprätten som vållade en häftig debatt och inte togs emot väl av arbetsgivarna.

Nästa stora steg var när arbetsmiljölagen ändrades i början av 1990-talet och kravet på så kallad internkontroll infördes. För skyddsombudens del innebar det att de fick rätt att övervaka arbetsgivarens systematiska arbetsmiljöarbete och delta i planeringen av ändrad arbetsorganisation.

Strukturförändringarna i arbetslivet de senaste decennierna har också påverkat skyddsombudens roll. 1994 fick de rätt att komma in på arbetsställen där någon annan arbetsgivare råder, till exempel en entreprenör. Och sedan 2010 har de rätt att företräda personal från bemanningsföretag och agera och ingripa och även stoppa arbetet där det finns inhyrda.