Publicerad 27 maj 2015

Kan man få be om lite hyfs, tack?

Jag tycker alltid det är intressant att fundera över vad som ligger bakom människors olika beteenden och reaktioner och över lunchen på kontoret kom vi häromdagen att diskutera vad det är som gör att vissa människor på olika sätt känner behov av att markera revir så tydligt. Vad är det som gör att en del verkar känna ”gött att få sätta dit dig”, eller vad det nu är som driver dem?

Exempel: En kollega arbetar som språkgranskare och korrekturläser böcker med mera. Hon hade just fått tillbaka ett mail där redaktören tackade för ett gott arbete. Samtidigt så bifogade redaktören en lista med språkfel som hon hävdade att min kollega missat! Problemet vara bara att listan var påhittad, kollegan hade inte gjort de där missarna. Redaktören hade också i sitt mail långa resonemang om hur olika saker bör formuleras, och avslutar det hela med att skriva ”Jag kan för övrigt rekommendera boken Svenska Skrivregler, som är en användbar bok”.

Kollegan känner sig så klart lite tillplattad och irriterad över det där mailet. Antingen är väl redaktören nöjd eller inte? Och att rekommendera Svenska Skrivregler till person som arbetar med texter sedan många år är som att tipsa en jurist om lagboken ...

Det här revirpinkandet kan handla om allt från rättstavning till hur Pythagoras sats egentligen är formulerad och om det var Lennon eller McCartney som egentligen skrev Yesterday… Ibland träffar man helt enkelt på människor som verkligen verkar gilla att knäppa andra på näsan och som verkligen inte missar ett tillfälle att visa sig duktiga eller helt enkelt bara lite bättre än vi andra.  Och det här triggar så klart mig som blir utsatt, ibland till att blir arg, ibland till tystnad.

Men vad är det då som ligger bakom? Kan det handla om osäkerhet kring den egna prestationen och kompetensen?  Om en vilja att komma uppåt i en inbillad hierarki? Eller är det kanske vår strävan efter att vara ”bäst i klassen” och få beröm av ”fröken”? Kanske bara en okontrollerad önskan om att allt ska vara rätt (fast gärna också på mitt sätt)?

Det blir ju en tuff och tråkig värld att leva i om vi behöver fräsa ifrån eller bli arga för tas på allvar. Och ett rätt intetsägande samtal om vi alltid känner behovet att korrigera och påpeka det vi uppfattar som brister.

Som så ofta tänker jag att vi nog behöver lyssna mer och prata mer med, inte till, varandra. Lite extra lyhördhet och respekt för omgivningen och människor i din närhet kanske inte är så dumt? Eller bara lite vanligt hyfs, ärligt talat, det kommer man rätt långt med!

OM Camilla Ländin

Organisationskonsult och författare. Har bland annat skrivit boken Härskartekniker.

Taggar: Krönika

Webbfråga

Blir du nervös inför en presentation du ska göra på jobbet?

  • Jag vägrar! 6%  
  • Jättenervös 31%  
  • Har vant mig 48%  
  • Älskar rampljuset 16%  
Totalt antalet röster: 236