Tågspår som delar sig och leder i olika riktningar

Publicerad 8 december 2014

Hej då jobbet?

Tidigare var det pensionssystemets utformning som avgjorde när vi gick i pension. I dag spelar arbetsmiljön en allt större roll för hur länge vi kan och vill jobba. Stress, tunga arbetsmoment och åldersdiskriminering gör att många väljer att sluta i förtid.

Förr gick de flesta i pension vid samma ålder, och det innebar att det fanns en mycket tydlig social norm när man förväntades lämna arbetslivet. I dag erbjuder den flexibla pensionsåldern betydligt fler möjligheter för individerna att själva bestämma när och hur de vill gå i pension.

Numera är det snarare själva arbetsmiljön som styr hur länge vi vill jobba, säger Ellinor Ivarsson från Linnéuniversitet. I en kunskapsöversikt från Arbetsmiljöverket samt i en magisteruppsats har hon tittat närmare på sambandet mellan arbetsmiljö och när man väljer att gå i pension.

– Bland de vanligaste faktorerna som gör att anställda inte tror att de kommer att kunna arbeta till den ordinarie pensionsåldern finns bland annat fysiskt tungt arbete och bristfällig ergonomi. Men den psykosociala arbetsmiljön spelar allt större roll när andelen tjänstemannajobb ökar. Låg kontroll i kombination med höga krav och stress är faktorer som gör att man drabbas av psykosomatiska problem och lämnar yrkeslivet i förtid.

Att arbeta med människor, så kallade kontaktyrken, som exempelvis lärare eller vårdbiträde ökar risken för att man lämnar yrkeslivet före 65 år. Enligt Arbetsmiljöverkets kunskapsöversikt tyder forskningen på att det även gäller för högutbildade personer som psykologer och präster. Annars visar forskningen att personer med högre utbildning generellt sett stannar längre i arbetslivet än lågutbildade.

 

Men det är inte bara arbetsmiljö och hälsa som påverkar när man väljer att gå i pension. Mikael Stattin, vid Sociologiska institutionen, Umeå universitet, forskar på vilka faktorer som gör att man väljer att gå tidigt respektive stanna kvar. Han är överraskad av resultatet.

– I början tog jag för givet att tidig pensionering berodde på hälsobetingade orsaker eller ekonomiska incitament. Men i själva verket är den vanligaste anledningen att man vill ha mer fritid, säger han.

Han har undersökt den svenska befolkningens inställning till sin pensionsålder år 2002/2003 samt 2010/2011. Vid den senaste undersökningen var det fler som kunde tänka sig att jobba längre än 65.

Detta var mest uttalat bland männen, vilket kan bero på flera saker.

– Dels kan det hänga samman med könssegregationen på arbetsmarknaden som leder till stora skillnader i arbetsvillkoren. Men sen är det även vanligt att kvinnor anpassar sin pensionspreferens efter sin partner. Kvinnor är ofta yngre än män i parförhållanden och eftersom det är vanligt att par tidsmässigt matchar sin pension betyder det att kvinnor önskar en lägre pensionsålder, säger han.

I bland annat pensionsåldersutredningen har man konstaterat att en stor del av den äldre arbetskraften känner sig missgynnad, och Mikael Stattin konstaterar att även i hans egna studier framgår det att det finns en mer eller mindre uttalad åldersdiskriminering på många arbetsplatser.

– För inte så länge sedan angavs det till och med en maxålder för de sökande i jobbannonser. I dag har dock lagstiftningen skärpts, men fortfarande lever många fördomar om de äldre kvar. Detta förstärks vid större omorganisationer där arbetsgivarna ofta erbjuder olika paketlösningar för dem som vill gå i förtid.

 

Hugo Westerlund är professor vid Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet och har forskat om äldre i arbetslivet. Han anser att det finns en osund ungdomsdyrkan som kan vara en orsak till att äldre diskrimineras och ses som en andra klassens arbetskraft.

– Det finns en mängd fördomar om att äldre skulle vara mindre flexibla, prestera sämre och allmänt vara i vägen. Tyvärr är det så att både arbetsgivare och kollegor ofta ser dem som ett problem i stället för att ta tillvara deras erfarenheter, sociala kompetens och inte minst det faktum att äldre generellt är mer psykiskt stabila än yngre personer, säger han och tillägger att det skulle behövs fler äldre personer på arbetsplatserna än vad som är fallet i dag.

Samtidigt är det svårt att ändra på attityder som förstärks av den allmänna ungdomsfixeringen som inte bara finns på arbetsmarknaden utan i hela samhället.

Hugo Westerlund menar att just därför är det extra viktigt att sprida kunskap om fördelarna med att ha arbetsplatser där det finns anställda i olika åldrar, det skapar en dynamik som underskattats i alltför många år. 

– Jag är övertygad om att den flexibla pensionsåldern har många fördelar, men den kan också skapa en press på många att sluta jobba tidigare än de tänkt sig. Förr gick man vid 65, det var klart och tydligt, alla visste vad som gällde. I dag upplever många att det finns en förväntan om att de så tidigt som möjligt ska lämna plats åt de yngre. Den som trots allt jobbar vidare känner ett dåligt samvete över att man inte gjort som normen föreskriver, vilket i sig är ett psykosocialt arbetsmiljöproblem som väldigt sällan uppmärksammas.

 

I bland annat Storbritannien har man lagstiftat om att ingen får sägas upp på grund av ålder, men det är ingen bra väg att gå, anser Hugo Westerlund. En del kommer då att stanna kvar betydligt längre än de borde. Men det finns även en risk för att arbetsmarknaden för äldre blir än mer trögrörlig.

– Redan i dag är det väldigt svårt för 50-plussare att byta jobb, arbetsmarknaden är inte anpassad för sena karriärbyten. En lagstiftning skulle göra arbetsgivarna ännu mindre benägna att anställa äldre. Däremot tror jag mycket på så kallade bridge jobs. Det kan handla om en sjökapten som inte orkar tillbringa flera veckor på havet utan i stället får använda sin nautiska kompetens som lots. Eller varför inte ge chefer som tröttnat på att ständigt ha ett stort ansvar möjlighet att hitta en ny roll i arbetslivet, på hel- eller deltid.

När folkpensionen infördes i Sverige 1913 var pensionsåldern 67 år, det vill säga i stort sett densamma som i dag, men samtidigt låg medellivslängden på 55 år. Pensionsreformen blev därför billig för staten eftersom de flesta aldrig blev så gamla att de kunde lyfta sin pension. I dag är medellivslängden drygt 80 år och det gör att många nyblivna pensionärer kommer att ha mer än 15 aktiva år kvar i livet. Mycket tyder på att livslängden kommer att öka samtidigt som barnafödandet fortsätter att vara lågt. Den klassiska befolkningspyramiden där många unga försörjer en mindre andel äldre håller därför att vändas upp och ned, vilket gör de yngres försörjningsbörda allt större. 

 

Anders Ahlbom är professor vid institutet för miljömedicin på Karolinska institutet och han konstaterar att det finns flera anledningar till att vi blir allt äldre.

– Ingen kan säga med säkerhet varför det är så, men däremot kan vi se att det är en process som pågått oavbrutet i 200 år. I början berodde det på att barnadödligheten sjönk och att vi blev bättre på att behandla infektioner och olycksfall. I dag ligger en del av förklaringen i att dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar minskar, men jag bedömer att processen rimligen drivs av en övergripande strukturell samhällsutveckling. När det handlar om hjärtinfarkter har det faktiskt handlat om en halvering på bara 25 år, säger han och konstaterar att det finns ingenting som tyder på att utvecklingen av medellivslängden skulle avta.

 

En spekulation är att näst på tur står minskat insjuknande i kombination med nya kliniska och medicinska landvinningar när det gäller

tumörsjukdomar, vilket i så fall skulle spä på medellivslängden ytterligare.

– En hypotes är att vi går mot en situation där överlevnadskurvan blir allt mer rektangulär genom att allt fler lever upp till i närheten av en övre gräns för livslängden, säger han.

– Men samtidigt är det viktigt att undersöka om den ökade livslängden omfattar friska eller sjuka år. Det förs en hel del diskussioner om detta, men vi får olika svar beroende på vad och hur man mäter. Om det skulle vara så att sjukligheten drabbar olika åldersgrupper på samma sätt som i dag och ökar med hög ålder då kommer detta så klart att innebära en enorm börda för samhället, speciellt med tanke på befolkningspyramidens utseende. Men en vanlig hypotes är att även insjuknandet för flera sjukdomsgrupper skjuts uppåt i åldern, det ser vi bland annat på forskning som tyder på att demenssjukdomar liksom hjärtinfarkt och stroke tycks komma allt senare i livet. 

 

Fakta

- De allra flesta som är äldre än 65 har gått i pension. Men 7 procent av dem som är i åldern 66–74 år har fortfarande arbete som sin huvudsakliga sysselsättning. Det visar statistik från SCB.

- Att fortsätta jobba efter 65 är vanligare bland män än bland kvinnor. Det är också vanligare bland personer med eftergymnasial utbildning. 16 procent av männen med eftergymnasial utbildning är förvärvsarbetande. Bland kvinnorna är motsvarande andel 8 procent.

- Deltidsarbete är vanligare i de äldre åldersgrupperna. Drygt hälften av de förvärvsarbetande i åldern 66–74 år arbetar deltid, det vill säga mindre än 35 timmar per vecka. Bland 60–64-åringarna är det ungefär 30 procent som jobbar deltid.

- Inflytande över arbetssituationen verkar öka med åldern. 75 procent av de anställda i åldern 66–74 år uppger att de har stort inflytande över sitt arbetstempo mot 57 procent i åldern 60–64 år.

- Fysisk belastning i arbetet är också mindre vanligt i den äldre gruppen. Bland personer i arbetaryrken är det ungefär hälften i åldern 66–74 år som har ett arbete som innebär fysisk belastning, jämfört med tre av fyra i åldern 60–64 år.

- Även psykiskt ansträngande arbete är mindre vanligt bland äldre. Till exempel tycker två av tio tjänstemän i åldern 66–74 år att deras arbete är psykiskt ansträngande, jämfört med fyra av tio tjänstemän i åldern 60–64 år.

 

Peter Fredriksson

Taggar: ArbetsmiljöarbeteDiskriminering

Webbfråga

Så vill jag vara på jobbet 2020

  • Mer effektiv 17%  
  • Mindre stressad 52%  
  • Hjälpsammare 5%  
  • Jag är bra som jag är 25%  
Totalt antalet röster: 643