Publicerad 4 april 2012

Konstnär med 40-timmarsvecka

Kreativitet Vissa perioder går penseldragen lätt och målandet bara flyter på. Andra dagar, veckor eller månader handlar det mest om ett jäkla harvande. Konstnären Helene Billgren menar att kreativiteten är en kraft som är svår att styra. 

 – Dåliga dagar är det kanske ett av hundra penseldrag som blir bra, men jag måste fortsätta ändå, säger Helene Billgren.

Hon har varit verksam som konstnär i ungefär 25 år och arbetat med många olika uttryckssätt. De senaste fem åren har hon uteslutande ägnat sig åt målning. Hennes ateljé ligger i Konstakademien i centrala Stockholm.

Helene Billgren är en konstnär med fasta rutiner. På förmiddagarna sover hon, tränar eller tar det lugnt. Sedan är hon i ateljén och målar mellan 13 och 19 – vardag som helg. Just nu är hon inne i en slags undergångsstämning och är helt såld på konstnären Goya och hans verk. Hon tycker att hans målningar är grova, men ändå fina och hon lovordar ljuset i dem.

– Jag vill mata in hans stil i huvudet och hoppas att den kan ge något i mitt eget måleri.

Hennes ateljé har vita väggar och högt i tak. På väggen bredvid målarbordet med färgkluttar sitter bitar av maskeringstejp i olika storlekar. De bitarna sätter hon på målningarna när det är ett visst parti hon inte är nöjd med.

– Min drivkraft är nog förbättring. Att hela tiden hitta det som är bättre. Jag skulle önska att jag kunde stanna upp och vara nöjd en stund när jag gjort något bra. Men jag ska bara vidare och göra nästa målning.

Längs med golvet i ateljén lutar tavlor i olika storlekar mot väggarna. Ibland tar hon fram någon av tavlorna som hon gillar för att försöka få energi av dem. Sedan i augusti förra året är Helene Billgren inne i en period när det är motigt att måla. Men en stor separatutställning i Borås väntar i höst liksom en utställning i Skåne i sommar. Så det är bara att ligga i, men det är pressande.

– Rädslan är såklart att alla idéer ska ta slut. Så när en dipp kommer tänker jag att nu, det är nu det händer.  Samtidigt har jag varit med så länge att jag vet att idéerna kommer tillbaka.

Fem intensiva timmar av målning och viktiga beslut varje dag. Kör hon fast är tanken henne främmande att lämna ateljén och ta en promenad eller göra något annat för en stund. Hon gör sina timmar i ateljén.

Innan hon går hem för dagen måste hon ha kommit till en viss nivå med en målning där det känns okej. Hon kan inte avsluta arbetsdagen i kaos.

– Men oavsett hur dagen innan har varit arbetsmässigt så kommer jag alltid till ateljén med ny energi nästa dag. Och jag är inte rädd för att göra radikala förändringar i en målning. Jag håller inte på och gör duttfega saker längre.

Att svara på hur lång tid det tar att göra en målning är svårt. Helene Billgren säger att 14 dagar är bra, men att en månad definitivt är för lång tid. Mönster, ljus och komposition, det är mycket som ska stämma innan sista penseldraget. Hon har en tendens att hålla på för länge med vissa av målningar eftersom hon har svårt att släppa.

– Det är lite som på löpbandet på gymmet, jag ger mig inte.

På elementet i ateljén hänger en handduk med Hulken. Helene Billgren började på gym för tre månader sedan och hon gillar det. Tycker att det är en härlig miljö.

– Alla jobbar på med sitt och det är skönt att ta ut sig.

Även om hon alltid varit en sportig människa så märker hon att gymmet gjort sitt till för flåset.

När hon målar blir hon inte trött i någon specifik del av kroppen, hon blir snarare trött i hela kroppen. Då brukar hon vila en stund i en fåtölj i ena hörnet av ateljén.

Målarbordet i ateljén är lågt och Helene Billgren gillar att gå i träskor på jobbet. En dålig kombination ur arbetsmiljösynpunkt. Men i stället för ett högre bord har hon köpt ett par riktigt låga skor som hon målar i.

Hon jobbar nära inpå sina tavlor. Nästan kryper med näsan i dem. Ofta har hon färg långt upp över armbågarna i slutet av dagen och måste tvätta sig ordentligt innan det är dags att släcka, låsa och gå hem.

Men vad är då det bästa för kreativiteten?
– Att omge sig med andra kreativa människor.

Gerd Eriksson

Taggar: ArtikelserieInnovationer