Översättningar görs automatiskt av Google Translate och Prevent ansvarar inte för att de är korrekta.

Krisens olika faser

En krisreaktion är en normal reaktion på en onormal händelse. Men chockreaktionen är inte alltid synlig, vissa människor verkar oberörda trots att den mentala bearbetningen går på högvarv.

Reaktionerna i samband med en krissituation brukar följa fyra faser:

  • Chock, som inträder direkt och kan vara upp till några dagar. Tillståndet skärmar av och skyddar den drabbade från den skrämmande upplevelsen. Att en chockad person verkar opåverkad misstolkas ofta av omgivningen som att han eller hon är oberörd.
  • Reaktion, då den drabbade börjar inse och reagera på vad som har hänt. Känslorna uttrycks ofta starkt, vilket kan vara påfrestande för omgivningen. Fasen kan pågå upp till åtta veckor.
  • Bearbetning, då den drabbade på ett mer metodiskt sätt återupplever intryck och därmed bearbetar problemet. Självupptagenheten avtar och intresset för omgivningen återkommer. Fasen kan sträcka sig upp till ett år.
  • Nyorientering, då såren är mer eller mindre läkta, obehagliga känslor och tankar har bearbetats och den drabbade kan gå vidare. Ett våldsoffer glömmer dock aldrig vad som hänt. Fasen kan fortsätta livet ut.
Identifiera en person i kris

Ge akt på reaktioner, sparad tid är minskat lidande. Kännetecken på krisreaktion:

  • blekhet och håglöshet
  • svaghet, trötthet och ändrad aptit
  • förhöjt blodtryck orsakat av ökad puls och andning
  • temperaturkänningar, svettningar eller frusenhet oavsett omgivningstemperatur
  • svårt att sova eller vila
  • utbrott i form av gråtande eller aggression
  • svårt att kommunicera
  • orolig och stressad
  • drar sig undan
  • lever i "en annan värld"
  • förändrad syn på eller uppfattning om flera saker
  • svårt att se logiken i saker
  • sämre minne
  • skuldkänslor och känsla av otillräcklighet
  • tappat lusten till det mesta
  • irriterad, arg, rädd, rastlös eller ledsen.
Checklista för enkla krissamtal
  1. Kalla till möte.
  2. Dela upp händelsen i etapper.
  3. Alla ska vara med hela tiden.
  4. Lyssna aktivt.
  5. Låt alla få prata.
  6. Stoppa upp samtalet ibland och ge stöd vid reaktioner.
  7. Styr samtalet mot en gemensam summering.