AFS 2018:1 Hygieniska gränsvärden

Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd om hygieniska gränsvärden

beslutade den 13 februari.

Arbetsmiljöverket föreskriver1 följande med stöd av 18 § arbetsmiljöförordningen (1977:1166) och beslutar följande allmänna råd.

1 Jfr följande direktiv:
– Rådets direktiv 98/24/EG av den 7 april 1998 om skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet mot risker som har samband med kemiska agenser i arbetet (fjortonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 131, 5.5 1998, s. 11, Celex 31998L0024).
– Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/37/EG av den 29 april 2004 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagener i arbetet (sjätte särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EUT L 158, 30.4.2004, s. 50, Celex 32004L0037).
– Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/148/EG av den 30 november 2009 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för asbest i arbetet (EUT L 330, 16.12.2009, s. 28, Celex 32009L0148).
– Kommissionens direktiv 91/322/EEG av den 29 maj 1991 om fastställande av indikativa gränsvärden vid genomförande av rådets direktiv 80/1107/EEG av den 27 november 1980 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för kemiska, fysikaliska och biologiska agenser i arbetet (EGT L 177, 5.7.1991, s. 22, Celex 31991L0322).
– Kommissionens direktiv 2000/39/EG av den 8 juni 2000 om upprättande av en första förteckning över indikativa yrkeshygieniska gränsvärden vid genomförande av rådets direktiv 98/24/EG om skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet mot risker som har samband med kemiska agenser i arbetet (EGT L 142, 16.6.2000, s. 47, Celex 32000L0039).
– Kommissionens direktiv 2006/15/EG av den 7 februari 2006 om en andra förteckning över indikativa yrkeshygieniska gränsvärden enligt rådets direktiv 98/24/EG och om ändring av direktiv 91/322/EEG och 2000/39/EG (EUT L 38, 9.2.2006, s. 36, Celex 32006L0015).
– Kommissionens direktiv 2009/161/EU av den 17 december 2009 om upprättande av en tredje förteckning över indikativa yrkeshygieniska gränsvärden enligt rådets direktiv 98/24/ EG och om en ändring av kommissionens direktiv 2000/39/EG (EUT L 338, 19.12.2009, s. 87, Celex 32009L0161).
– Kommissionens direktiv 2017/164/EU av den 31 januari 2017 om en fjärde förteckning över indikativa yrkeshygieniska gränsvärden enligt rådets direktiv 98/24/EG och om en ändring av kommissionens direktiv 91/322/EEC, 2000/39/EG och 2009/161/EU (EUT L 27, 1.2.2017, s. 115, Celex 32017L0164).

Syfte

1 § Syftet med dessa föreskrifter är att förebygga ohälsa hos arbetstagare till följd av exponering för de ämnen som finns listade i dessa föreskrifter.

Tillämpningsområde

2 § Dessa föreskrifter gäller i verksamheter där luftföroreningar förekommer eller bildas.

Allmänna råd : Luftföroreningar kan innehålla inslag av både kemiska och mikrobiologiska föroreningar och andra organiska luftföroreningar. Organiska luftföroreningar kan t.ex. vara mjöldamm eller hudepitel från djur.

Då arbetstagare exponeras för flera typer av luftföroreningar gäller följande av Arbetsmiljöverkets föreskrifter samtidigt:

– hygieniska gränsvärden,

– kemiska arbetsmiljörisker,

– mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan, överkänslighet.

Till vem riktar sig föreskrifterna

3 § Arbetsgivaren ansvarar för att dessa föreskrifter följs. Med arbetsgivare likställs den som hyr in arbetskraft.

Den som driver verksamhet utan anställd ska följa dessa föreskrifter enligt 3 kap. 5 § andra stycket arbetsmiljölagen (1977:1160).

Allmänna råd : Av 1 och 3 kap. arbetsmiljölagen följer att dessa föreskrifter även kan medföra skyldigheter för andra än arbetsgivare.

När det gäller verksamheter där luftföroreningar kan förekomma eller bildas, berörs den som råder över ett arbetsställe. Denne har ett ansvar för att se till att luften på arbetsstället inte orsakar ohälsa. Detta ansvar gäller även för andra arbetstagare än de egna anställda.

Inom bygg- och anläggningsverksamhet har även byggherrar och byggarbetsmiljösamordnare ett ansvar för att beakta arbetsmiljörisker när det gäller luftkvalitet.

Defnitioner

4 § I föreskrifterna används följande begrepp med angiven betydelse.

Luftförorening Ämne eller blandning av ämnen i luft som över en viss halt kan medföra ohälsa.
Hygieniskt gränsvärde Gräns för genomsnittshalt av en luftförorening i inandningsluften beräknat som ett tidsvägt medelvärde.
Nivågränsvärde Hygieniskt gränsvärde för exponering under en arbetsdag, normalt 8 timmar. Nivågränsvärden är bindande och får inte överskridas.
Korttidsgränsvärde Hygieniskt gränsvärde för exponering under en referensperiod av 15 minuter. För ammoniak, monoisocyanater och diisocyanater gäller referensperioden 5 minuter. För akrylsyra gäller referensperioden 1 minut.
Korttidsgränsvärden kan vara bindande eller vägledande. Bindande korttidsgränsvärden får inte överskridas. Vägledande korttidsgränsvärden är märkta med V i bilaga 1 och ska användas som ett rekommenderat högsta värde.

När halten av luftföroreningar ska bedömas och mätas

5 § Halten av luftföroreningar ska kontrolleras genom en bedömning av exponeringen enligt 9 § i föreskrifterna om kemiska arbetsmiljörisker och vid behov genom mätning av exponeringen enligt 6-9 §§ i dessa föreskrifter.

Allmänna råd : Mätningar kan till exempel behöva utföras när ny utrustning börjar användas eller när det annars finns anledning att misstänka att halten luftföroreningar ökar.

Om det för någon luftförorening finns mer än ett gränsvärde som kan komma i fråga gäller det lägsta värdet eftersom exponeringen inte ska överskrida något gränsvärde.

Hur halten av luftföroreningar ska mätas

6 § Den som mäter luftföroreningar ska ha kunskaper om hur man

– planerar och genomför mätningar,

– behandlar mätdata,

– tolkar resultat och

– redovisar dessa i en mätrapport enligt bilaga 2.

Allmänna råd : Hur mätningar kan genomföras och användas för bedömning av exponeringen beskrivs i standarden Arbetsplatsluft – Vägledning för bedömning av exponering genom inandning av kemiska ämnen för jämförelse med gränsvärden och mätstrategi (SS-EN 689).

7 § Mätningar ska planeras i samverkan mellan arbetsgivare och berörda arbetstagare samt skyddsombud om sådant finns.

8 § Mätningar ska utföras i inandningsluften på så många personer att det blir möjligt att bedöma exponeringen för samtliga exponerade.

Mätningar ska avse förhållandena vid normal drift. De ska vid behov även belysa exponeringen under andra förhållanden.

Allmänna råd : Syftet med mätningen är att få en så riktig uppfattning som möjligt om exponeringen. Det är viktigt att mätningen omfattar en representativ andel av de exponerade vid arbetsstället.

Mätningen innebär att mät- eller provtagningsutrustningen placeras så nära näsa och mun som möjligt, dvs. det är lämpligt att avståndet inte överstiger 0,3 m, den s.k. andningszonen.

9 § Mätningen ska omfatta så lång tid att mätresultatet blir tillförlitligt och för att resultatet ska kunna jämföras med ett nivågränsvärde. Den del av arbetstiden som omfattas av mätningen ska vara representativ för exponeringen. Om exponeringen endast sker under en viss del av arbetstiden är det tillräckligt att mäta under den tiden.

Mätningen ska omfatta den tidsperiod som det bindande korttidsgränsvärdet avser. Mätningen ska utföras vid de tidpunkter då misstanke om att höga kortvariga luftföroreningshalter förekommer för att resultatet av mätningen ska kunna jämföras med korttidsgränsvärdet.

När någon exponeras för ämnen med samverkande effekt och likartade verkningsmekanismer ska ämnenas sammanlagda påverkan bedömas genom beräkning av hygienisk effekt.

Allmänna råd : Genomsnittshalten, dvs. det tidsvägda medelvärdet av en luftförorening är godtagbar om gränsvärdet inte överskrids. Målsättningen bör vara att kvaliteten på inandningsluften är sådan att genomsnittshalten av luftföroreningarna inte överskrider de hygieniska gränsvärdet ens för kortare stunder under en del av en arbetsdag. En arbetsdag omfattar normalt åtta timmar och i regel behöver man då mäta under minst 75 % av arbetstiden. Då exponeringen varierar mycket under en normal arbetsdag kan det vara nödvändigt att mäta under hela arbetstiden. Det är inte acceptabelt att en halvtidsanställd ska kunna exponeras för högre halter av en luftförorening på grund av kortare exponeringstid. Vid längre arbetspass, på exempelvis 12 timmar, kan man använda sig av en schablonmetod. Metoden innebär att gränsvärdet reduceras proportionellt genom att man multiplicerar med en faktor 8/X där X är arbetstidens längd i timmar. I exemplet med 12 timmar ska man då multiplicera gränsvärdet med 8/12.

Exponering motsvarande ett 15 minuters korttidsgränsvärde bör inte förekomma under längre tid än 15 minuter per timme. Exponering motsvarande ett 5 minuters korttidsgränsvärde bör inte förekomma mer än en gång per 20 minuter.

Det är även lämpligt att mäta ämnen som har vägledande korttidsgränsvärden för att säkerställa att dessa inte överskrids.

Tidsvägt medelvärde: Den uppmätta genomsnittliga halten av luftföroreningen, ska beräknas som ett tidsvägt medelvärde. Vid fulltidsprovtagning får man detta värde direkt. Vid deltidsprovtagning får man det tidsvägda medelvärdet, Cm, ur följande formel:




AFS 2018_1 a


där C1, C2, C3 etc. är den uppmätta halten för varje deltidsprov, och t1, t2, t3 etc. är provtagningstiden för varje deltidsprov. Ett exempel på beräkning av genomsnittshalten av ett ämne finns i bilaga 3.

Hygienisk effekt: För ämnen med samverkande effekt och likartad verkningsmekanism som t.ex. lösningsmedel ska ämnenas sammanlagda påverkan bedömas. Det gäller de narkotiska, rusgivande eller bedövande effekter som organiska lösningsmedel har på centrala nervsystemet. Detta görs genom att man beräknar den hygieniska effekt som är lika med summan av kvoterna mellan uppmätt halt för varje ämne och dess hygieniska gränsvärde. Exponeringen brukar anses godtagbar om den hygieniska effekten är högst 1.

Den sammanlagda, additiva, hygieniska effekten kan sammanfattas i följande formel:




AFS 2018_1 b


där C1, C2, C3 etc. är uppmätta halter för ämnena 1, 2, 3 etc. och G1, G2, G3 etc. är gränsvärdena för dessa ämnen uttryckta i samma enhet. Ett exempel på hur man beräknar hygienisk effekt finns i bilaga 3.

För lösningsmedel vars hygieniska gränsvärde är fastställt med hänsyn till andra effekter än påverkan på det centrala nervsystemet, som t.ex. bensen, ska dock bedömningen göras separat. För bensen är gränsvärdet fastställt utifrån dess cancerframkallande effekt och vid gränsvärdesnivån bidrar bensen endast i liten utsträckning till den allmänna lösningsmedelseffekten.

Hur resultaten ska dokumenteras

10 § Mätresultaten ska dokumenteras i en mätrapport. Dokumentationen ska innehålla tillräcklig information för att exponeringen för luftföroreningar ska kunna bedömas. De uppgifter som finns i bilaga 2 ska redovisas i mätrapporten.

Allmänna råd : För att exponeringen för luftföroreningar ska kunna bedömas är det viktigt att mätrapporten beskriver de förhållanden som rådde vid mättillfället och anger avvikelser från det normala. Se vidare bilaga 2.

Av 3 § arbetsmiljöförordningen följer att mätrapporter från yrkeshygieniska mätningar ska finnas tillgängliga i minst 5 år. Om verksamheten överlåts ska mätrapporterna överlämnas till den nya innehavaren.

Åtgärder då gränsvärdena överskrids

11 § Om en mätning av luftföroreningar visar att hygieniska gränsvärden som är bindande enligt dessa föreskrifter överskrids, ska åtgärder vidtas för att sänka exponeringen och minska riskerna.

Bestämmelser om vilka åtgärder som ska övervägas finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om kemiska arbetsmiljörisker.

Allmänna råd : När det gäller överskridande av gränsvärdena för kvarts, asbest eller radon ska även Arbetsmiljöverkets föreskrifter om kvarts – stendamm i arbetsmiljön, asbest samt berg- och gruvarbete beaktas.

1. Denna författning träder i kraft den 21 augusti 2018.

2. Genom denna författning upphävs Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2015:7) om hygieniska gränsvärden.

3. När det gäller underjords- eller tunnelarbete träder gränsvärdena för kvävemonoxid, kvävedioxid och kolmonoxid i kraft först 21 augusti 2023. Fram till dess gäller gränsvärdena enligt följande:

Ämne Nivågränsvärde Korttidsgränsvärde Anm.
ppm mg/m 3 ppm mg/m 3
Kvävemonoxid 25 30 50 60 V
Kvävedioxid 1 2 5 10 V
Kolmonoxid 20 25 100 117 B,R,V

Bilaga 1

Gränsvärdeslistan

Förklaringar till begrepp i listan

Gränsvärden finns för olika typer av luftföroreningar och även för grupper av ämnen.

För ämnen med dammgränsvärden anges i listan om det är inhalerbar fraktion, totaldamm eller respirabel fraktion som avses. Definitionerna för de olika fraktionerna finns beskrivna i not 3 till gränsvärdeslistan.

Gränsvärden anges med olika enheter enligt nedanstående tabell.

Typ av luftförorening Enhet
Gaser, ångor mg/m3
ppm (ml/m3, cm3/m3)
Damm, rök, dimma, aerosol mg/m3
Enzymer glycinenheter/m3
Fibrer fibrer/cm3
Radon Bq/m3

Vid omräkning mellan ppm och mg/m3 har följande formel använts. Den gäller vid 20 °C och 101,3 kPa (760 mm Hg). Värdena har avrundats.




AFS 2018_1 c


24,1 = molvolym vid 20 °C och 101,3 kPa.

# Nya ämnen eller ämnen med omprövade gränsvärden i förhållande till Arbetsmiljöverkets föreskrifter om hygieniska gränsvärden (AFS 2015:7) markeras med #.
CAS-nr Ämnets identifikationsnummer enligt Chemical Abstract Service. En lista med CAS-nr över ämnena i gränsvärdeslistan finns i bilaga 4. I listan finns även de ämnen för vilka förbud eller tillståndskrav gäller (A- respektive B-ämnen) se föreskrifterna om kemiska arbetsmiljörisker.
* För s.k. gruppgränsvärden anges endast ett CAS-nr. För t.ex. koppar och oorganiska föreningar anges CAS-numret för koppar. CAS-numret är då markerat med *.
År Årtal när ämnet infördes på listan eller när gränsvärdet för ett visst ämne senast omprövades.

I kolumnen anmärkningar (Anm.) anges om ämnet tillhör någon av nedstående kategorier med följande beteckningar:

B Ämnet kan orsaka hörselskada.
Exponering för ämnet nära det befintliga yrkeshygieniska gränsvärdet och vid samtidig exponering för buller nära insatsvärdet 80 dB kan orsaka hörselskada.
C Ämnet är cancerframkallande.
Risk för cancer finns även vid annan exponering än via inandning. För vissa cancerframkallande ämnen som inte har gränsvärden gäller förbud eller tillståndskrav enligt föreskrifterna om kemiska arbetsmiljörisker.
H Ämnet kan lätt upptas genom huden.
Det föreskrivna gränsvärdet bedöms ge tillräckligt skydd endast under förutsättning att huden är skyddad mot exponering för ämnet ifråga.
M Medicinska kontroller.
Medicinska kontroller kan krävas för hantering av ämnet. Se vidare föreskrifterna om medicinska kontroller i arbetslivet. För vissa ämnen ska arbetsgivaren erbjuda läkarundersökning och för andra ämnen gäller krav på periodisk läkarundersökning och tjänstbarhetsbedömning. Se föreskrifterna om kemiska arbetsmiljörisker och föreskrifterna om kvarts – stendamm i arbetsmiljön.
R Ämnet är reproduktionsstörande.
Med reproduktionsstörande ämnen avses ämnen som kan medföra skadliga effekter på fortplantningsförmågan eller avkommans utveckling. Se även föreskrifterna om kemiska arbetsmiljörisker och om gravida och ammande arbetstagare.
S Ämnet är sensibiliserande.
Sensibiliserande ämnen kan ge allergi eller annan överkänslighet. Överkänslighetsbesvären drabbar främst huden eller andningsorganen. Överkänslighet innebär att man reagerar vid kontakt med ämnen som normalt inte ger besvär. Allergi är en undergrupp av överkänslighet som orsakas av reaktioner i kroppens immunsystem.
Särskilt låga gränsvärden har fastställts för ämnen med mer uttalat luftvägssensibiliserande egenskaper.
Några ämnen med starkt sensibiliserande egenskaper får endast hanteras efter tillstånd från Arbetsmiljöverket, se föreskrifterna om kemiska arbetsmiljörisker. Dessa ämnen har inga gränsvärden men i vissa fall riktvärden.
V Vägledande korttidsgränsvärde.
Vägledande korttidsgränsvärde ska användas som ett rekommenderat högsta värde som inte bör överskridas.

Gränsvärdeslistan som pdf.

Noter till gränsvärdeslistan

1) Ämnet får inte hanteras. Vissa undantag finns se vidare 45–46 §§ i föreskrifterna om kemiska arbetsmiljörisker om förbud och tillstånd, ämnen som tillhör grupp A i bilaga 1.
2) Korttidsgränsvärde som avser 5-minutersperiod gäller för ammoniak, diisocyanater, 2,6-diisopropylfenylisocyanat, fenylisocyanat, isocyansyra och metylisocyanat. Korttidsgränsvärde som avser 1-minuters-period gäller för akrylsyra.
3) Med inhalerbar fraktion menas den dammfraktion som definieras i svensk standard SS-EN 481, Arbetsplatsluft – Partikelstorleksfraktioner för mätning av luftburna partiklar, Utgåva 1, 1993, punkt 2.3 och som har en provtagningskaraktäristik enligt punkt 5.1.
Med respirabel fraktion menas den dammfraktion som definieras i svensk standard SS-EN 481, Arbetsplatsluft – Partikelstorleksfraktioner för mätning av luftburna partiklar, Utgåva 1, 1993, punkt 2.11 och som har en provtagningskaraktäristik enligt punkt 5.3.
Med totaldamm menas de partiklar (aerosoler) som fastnar på ett filter i den provtagare som beskrivs i Metodserien, Provtagning av totaldamm och respirabelt damm, Metod nr 1010, Arbetarskyddsstyrelsen, numera Arbetsmiljöverket. Filterdiametern är normalt 37 mm, men kan även vara 25 mm. Trots sitt namn provtas inte den totala mängden luftburna partiklar med denna metod.
Se även Kommentarer till not 3 på sid 56.
4) För hantering av ämnet krävs tillstånd av Arbetsmiljöverket se vidare 47–48 §§ i föreskrifterna om kemiska arbetsmiljörisker om förbud och tillstånd, ämnen som tillhör grupp B i bilaga 1.
5) Se gränsvärden för kvävedioxid och kolmonoxid. Det är troligt att kolmonoxidvärdet blir dimensionerande vid exponering för avgaser från bensin- och gasoldrivna motorer, medan kvävedioxidvärdet får motsva rande funktion för dieselavgaser.
6) Bensin, dieselolja, jetbränsle och villaolja/eldningsolja och andra petroleumbränslen har inga fastställda gränsvärden på grund av att de är blandningar av ett stort antal ämnen, vars halter oftast inte är kända i detalj. De varierar dessutom mellan olika bränslepartier. Nedan anges ungefärliga värden som kan användas i det förebyggande skyddsarbetet.
För mätningar av kolväten kan man använda instrument som ger totalhalten av ämnena. Instrumentet ska kalibreras mot aktuellt bränsle eller t.ex. ren oktan.

Produkt Rekommenderade värden för totalhalt kolväten i luft, mg/m 3 (tidsvägt medelvärde för en arbetsdag)
Flygbensin 350
Motorbensin 250
Alkylatbensina 900
Jetbränsleb 250
Diesel Mk1c 350
Villaolja 250

a) Specialbensin för motordrivna arbetsredskap (svensk standard SS 155461:2008) t.ex. motorsågar.
b) Kallas också Jet A-1, flygfotogen m.m.
c) Diesel (Mk 2 och Mk 3) med högre aromathalter (max 20 och ca 25 %) finns också men har en begränsad marknad.

7) Gränsvärdet avser bensin som innehåller mindre än 0,2 % bensen.
8) Industribensin, extraktionsbensin, specificeras genom sitt kokpunktsintervall. Vanliga sorter i Sverige brukar innehålla antingen huvudsakligen hexaner (ca 25–50 % n-hexan, kokpunktsintervall ca 60–80 °C), heptaner (kokpunktsintervall ca 80–110 °C) eller oktaner (kokpunktsintervall ca 100–140 °C). Jämför n-hexan, övriga hexaner, heptaner och oktaner.
9) Gränsvärdet avser bensin som innehåller mindre än 5 % n-hexan.
10) p-Bensokinon, kinon, kan genom reduktion övergå till hydrokinon. Hydrokinon kan lätt återbildas till p-bensokinon genom luftoxidation. Se även hydrokinon.
11) Benso(a)pyren kan förekomma bland andra polycykliska aromatiska kolväten (PAH) i rök, damm eller dimma från t.ex. tjära och asfalt samt i vissa oljor och förbränningsprodukter.
12) För de ftalater som inte har ämnesspecifika gränsvärden gäller gränsvärdet för ftalater uttryckt i mg/m3.
13) Ämnen som har tagits upp på bilaga XIV (tillstånd) till REACH och kräver tillstånd för att få användas och släppas ut på marknaden (1 dec 2017). För aktuell lista se Echas hemsida.
14) För bly och kadmium finns biologiska gränsvärden, se föreskrifterna om medicinska kontroller i arbetslivet. Även kvicksilver kan mätas biolgiskt.
15) Samma gränsvärde uttryckt i ppm ska tillämpas för de laktater som inte har fastställda gränsvärden.
16) För damm eller dimma av ämnen som har särskilda gränsvärden tillämpas dessa värden.
17) Avser damm från sluthärdad eller nästan sluthärdad epoxi-, akrylat-, polyuretan- och esterplast, bakelit eller dylikt. Hit räknas även damm från ohärdat pulvermaterial av epoxityp m.fl.
18) Vid bedömning av damm från tryckimpregnerat virke tillämpas gränsvärdet 0,5 mg/m3.
19) Gränsvärdet avser kolväten i ångform dvs. upp till 12 kolatomer. Vid exponering för kolväten med mer än 12 kolatomer som förekommer i form av aerosol, partiklar eller vätskedroppar, tillämpas gränsvärdet för organiskt damm och dimma, 5 mg/m3. Gränsvärdet gäller inte för aromatfri lacknafta (< 2 viktsprocent) som har eget gränsvärde, se not 36.
20) Samma gränsvärde uttryckt i ppm ska tillämpas även för de diisocyanater som inte har fastställda gränsvärden. På gränsvärdeslistan finns följande diisocyanater upptagna:
Hexametylendiisocyanat, HDI
Isoforondiisocyanat, IPDI
4,4-Metylendifenyldiisocyanat, MDI
Naftalendiisocyanat, NDI
Toluendiisocyanat, TDI
Trimetylhexametylendiisocyanat, TMDI
21) Exponering för monoisocyanater vid termisk nedbrytning av polyuretan omfattas av medicinska kontroller med tjänstbarhetsbedömning. På gränsvärdeslistan finns följande monoisocyanater upptagna:
2,6-Diisopropylfenylisocyanat
Fenylisocyanat
Isocyansyra, ICA
Metylisocyanat, MIC
22) I ångform kan ämnet i betydande grad upptas genom huden.
23) Nivågränsvärdet 1 ppm gäller för summan av halterna av dimetyldisulfid, dimetylsulfid och metantiol.
24) Upptaget av ämnet i vätskeform genom huden är så stort att det kan ge livshotande skador.
25) Gränsvärdet gäller för subtilisin och liknande proteolytiska enzymer. En glycinenhet motsvarar en aktivitet som från standardsubstrat under standardbetingelser frigör så många aminogrupper som finns i 1 mg glycin.
26) Gränsvärdet gäller den sammanlagda koncentrationen av ånga och aerosol.
27) Med hänsyn till risken för reproduktionsstörande verkan och till det stora upptaget via hud av såväl vätska som ånga är det särskilt viktigt att undvika hudkontakt. Vid samtidig exponering för flera lösningsmedel ska den hygieniska effekten för reproduktionsstörande etylenglykletrar och andra lösningsmedel beräknas separat, se föreskrifterna om kemiska arbetsmiljörisker. Etylenglykoletrarnas bidrag till annan lösningsmedelspåverkan än reproduktionsstörande verkan kan försummas. Några av dessa kräver tillstånd av Arbetsmiljöverket för hantering. Se vidare föreskrifterna om kemiska arbetsmiljörisker.
28) De fibrer som man tar hänsyn till vid jämförelse med gränsvärdet är sådana respirabla fibrer, som har ett längdbreddförhållande större än 3:1, en diameter mindre än 3 µm och en längd större än 5 µm. Gränsvärdet förutsätter att fiberräkningen utförs i faskontrastmikroskop. Vid exponering för fiberhaltigt damm gäller också gränsvärdet för oorganiskt damm.
29) Bland mineral som kan förekomma som naturligt kristallina fibrer kan nämnas attapulgit, halloysit, sepiolit och wollastonit.
30) Vanligaste eldfasta keramiska fibrerna är aluminiumsilikatfibrer (CAS-nr: 142844-00-6).
31) Vid exponering för blandningar av fluorider och vätefluorid ska nivågränsvärdet för fluorider tillämpas.
32) För att få tillstånd för hantering av hexahydroftalsyraanhydrid, metylhexahydroftalsyraanhydrid, metyltetrahydroftalsyraanhydrid, tetrahydroftalsyraanhydrid eller tetraklorftalsyraanhydrid bör ett riktvärde på 0,005 mg/m3 för den sammanlagda exponeringen för syraanhydrider under 15 minuter inte överskridas.
33) Metylisocyanat och isocyansyra kan bildas vid heta arbeten i polyuretan och andra kväveinnehållande kolföreningar. Krav på medicinsk kontroll gäller endast när ämnet bildas vid sådan termisk nedbrytning av material som anges i föreskrifterna om kemiska arbetsmiljörisker.
34) Koldioxid används ofta som indikatorsubstans i arbetslokaler där luftföroreningar huvudsakligen uppkommer genom de personer som vistas där. Se särskilda regler om ventilation i föreskrifterna om arbetsplatsens utformning.
35) När det gäller underjord- eller tunnelarbete träder gränsvärdena för kolmonoxid, kvävedioxid och kvävemonoxid i kraft först 21 augusti 2023. Fram till dess gäller gränsvärden enligt följande:

Ämne Nivågränsvärde Korttidsgränsvärde Anm.
ppm mg/m 3 ppm mg/m 3
Kvävemonoxid 25 30 50 60 V
Kvävedioxid 1 2 5 10 V
Kolmonoxid 20 25 100 117 B,R,V

36) Avser lacknafta som företrädesvis används som lösnings- och spädningsmedel för färg- och lackprodukter, dvs. petroleumnafta med sina huvudsakliga beståndsdelar i området C7 till C12 och med upp till 22 viktprocent aromater (upp till ca 20 volymprocent) och mindre än 0,1 viktprocent bensen. Jämför not 39 om petroleumnafta. Angivet ungefärligt värde uttryckt i ppm är beräknat på lacknafta med 22 viktprocent aromater.
37) Metylenklorid är även reglerade av Kemikalieinspektionens lagstiftning. Dispens krävs för att saluhålla, överlåta och använda metylenklorid yrkesmässigt i Sverige undantaget forskning, utveckling och analysarbete.
38) Vissa oljor ger vid upphettning upphov till polycykliska aromatiska kolväten (PAH) som kan vara cancerframkallande. Dessutom kan mineraloljor i sig innehålla sådana ämnen.
39) Om oljan används som skärvätska eller vid användninga av vattenhaltig skärvätska se not 43 om skärvätska.
40) Petroleumnafta består av en blandning av s.k. petroleumkolväten, vanligen med kokpunktsintervall 135-200°C. Beteckningar som aromatnafta och alifatnafta kan förekomma för petroleumnafta med nära 100 % aromater eller nära 100 % alifater. Lacknafta med 17-22 % aromater är en typ av petroleumnafta. Särskilt gränsvärde gäller för lacknafta med en aromathalt upp till 22 viktprocent (se även not 36). Gränsvärden för annan typ av petroleumnafta beräknas med utgångspunkt från sammansättning och gränsvärden för ingående komponenter.
41) Med underjordsarbete avses berg- och gruvarbete, byggnadsarbete och liknande arbete under jord samt tillfälligt arbete i lokaler, bergrum, tunnlar och liknade under jord. Vid dessa arbeten gäller gränsvärdet för radon som totalexponering under ett år och får inte överstiga 2,1 x 106 Bq h/m3 (årsarbetstid = 1600 h). Detta värde motsvarar en exponering på ca 1300 Bq/m3.
För övrigt underjordsarbete, såsom arbete i färdigställda och inredda bergrum och berganläggningar, källarlokaler och liknande, gäller gränsvärdet för radon som totalexponering under ett år och får inte överstiga 0,72 x 106 Bq h/m3 (årsarbetstid = 1800 h). Detta värde motsvarar en exponering på ca 400 Bq/m3.
Bestämning av radonhalt bör ske enligt Strålsäkerhetsmyndighetens Metodbeskrivning för mätning av radon på arbetsplatser.
Om radonhalten vid all typ av underjordsarbete överskrider 200 Bq/m3 ska verksamheten anmälas till Strålsäkerhetsmyndigheten, se Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter om anmälningspliktiga verksamheter. I dessa fall är Strålsäkerhetsmyndigheten tillsynsmyndighet.
42) För annat arbete, än underjordsarbete, anges gränsvärdet för radon som totalexponering under ett år och får inte överstiga 0,36 x 106 Bq h/m3 (årsarbetstid = 1800 h). Detta värde motsvarar en exponering på ca 200 Bq/m3. Bestämning av radonhalt bör ske enligt Strålsäkerhetsmyndighetens Metodbeskrivning för mätning av radon på arbetsplatser.
Om radonhalten överskrider 200 Bq/m3 ska verksamheten anmälas till Strålsäkerhetsmyndigheten, se Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter om anmälningspliktiga verksamheter. I dessa fall är Strålsäkerhetsmyndigheten tillsynsmyndighet.
43) Skärvätskor utgör en heterogen grupp av blandningar med olika sammansättning (från rena mineraloljor till helt vattenbaserade) och med olika tillsatser. Sammansättningen kan påverkas under användningen. Skärvätskor kan ge upphov till ögonirritation och luftvägsbesvär. För att skydda mot dessa effekter bör ett riktvärde på på 0,2 mg/m3 mätt som inhalerbar fraktion för den sammanlagda exponeringen för skärvätskor under 8 timmar inte överskridas.
44) Gränsvärdet gäller inte sådana metallstearater som innehåller toxiska metaller, t.ex. bly. I detta fall ska gränsvärdet för bly användas.
45) Gränsvärdet skyddar inte astamtiker. Studier har visat att astmatiker inte reagerar på exponeringar av svaveldioxid under 0,2 ppm.
46) Aerosoler av svavelsyra har i studier visats vara cancerframkallande.

Kommentarer till not 3 till gränsvärdeslistan

Dammdefinitioner

Hälsorelaterade storleksfraktioner för luftburna partiklar, aerosoler, är definierade i standarden Arbetsplatsluft – Partikelstorleksfraktioner för mätning av luftburna partiklar (SS-EN 481). De utgörs av inhalerbar, torakal och respirabel partikelfraktion. Med inhalerbar fraktion menas den mängd partiklar, av totalmängden partiklar i luften, som man inandas genom näsa och mun. Torakal fraktion är den del av de inhalerbara partiklarna som passerar struphuvudet. Den respirabla fraktionen är de inhalerbara partiklar som når längst ner i luftvägarna, till alveolerna i lungorna. Detta åskådliggörs i figur 1. Figuren visar att för inhalerbart damm infångas 50 % av mängden partiklar med den aerodynamiska diametern 100 µm, för torakalt damm infångas 50 % av 10 µm-partiklarna och för respirabelt damm infångas 50 % av 4 µm-partiklarna.




64e84bea-ac9a-4517-a16d-ad4746de9fc6_1[1]


Figur 1. Inhalerbar, torakal och respirabel fraktion enligt konventionen i standarden SS-EN 481 angivna som procent av totalmängden luftburna partiklar.

Rökpartiklar, från t.ex. svetsning, är i regel huvudsakligen av storleksordningen < 1 µm, vilket innebär att dessa till största delen enligt standarden består av respirabla partiklar. Det innebär att alla rökpartiklar kan betraktas som respirabla. Därför behöver man inte använda provtagare med föravskiljare vid provtagning då enbart rök finns. Metallrök bildas i regel genom kondensation och eventuell oxidation av metallånga. Vanligtvis utför svetsare även slipning eller slaggning varför även det luftburna dammet i en svetsares andningszon kan bestå av en hög andel icke-respirabelt damm.

Vid provtagning av det som vi kallar totaldamm används i Sverige en provtagningskassett med diametern 25 mm eller 37 mm. Begreppet totaldamm får inte blandas ihop med den totala mängden luftburna partiklar i luften, av vilken totaldamm endast är en del.

Den nya dammkonventionen för inhalerbar fraktion avviker så mycket från det äldre begreppet totaldamm att luftföroreningshalter, och därmed även gränsvärden, inte direkt går att jämföra med varandra. Undersökningar, som Arbetsmiljöverket m.fl. utfört tyder på att den inhalerbara fraktionen kan vara två till tre gånger större än mängden totaldamm vid provtagning i samma arbetsmiljö. Skillnader beror också på dammsorten.

Arbetsmiljöverket använder vid gränsvärdessättningen såväl det äldre begreppet totaldamm som den nya definitionen av inhalerbar fraktion enligt standarden SS-EN 481. Än så länge finns inget gränsvärde angivet för torakal fraktion.

Bilaga 2

Uppgifter som ska redovisas i en mätrapport

– Företagets namn, adress och arbetsställets belägenhet.

– Verksamhet och antal anställda som berörs av den luftförorening som är orsak till mätningen.

– Datum för mätningen.

– Vilket ämne/vilka ämnen som har uppmätts.

– Syfte med mätningen.

– Vem som utfört mätningen.

– Produktions- och ventilationsuppgifter.

– Klimatuppgifter vid mätning utomhus.

– Skiss eller fotografi över arbetsplatsen.

– Eventuell arbetsrotation, om den har betydelse för exponeringen.

– Om, när och vilken personlig skyddsutrustning som använts.

– Genomsnittlig tid under vilken respektive arbetsmoment pågått per dag, vecka, om det är möjligt att bedöma denna.

– Total arbetstid per dag, start och stopp, eventuell skiftgång samt notering av längre pauser och raster.

– Förekomst av fysiskt tungt arbete.

– Namn på personer och uppgift om de arbetsmoment som omfattas av mätningen och vid vilka tidpunkter mätningarna utförts.

– Provplatser samt provtagningstider för varje prov.

– Mätmetod och mätutrustning.

– Analysresultat, -metod och vilket analyslaboratorium som anlitats.

– Sammanställning över mätresultat med tidsvägda dagsmedelvärden och arbetsmoment samt gällande hygieniskt gränsvärde.

– Bedömning med kommentarer, jämförelser med eventuella tidigare mätningar, andra utredningar etc., rekommenderade åtgärder samt slutsats.

Bilaga 3

Exempel på beräkning av tidsvägt medelvärde och hygienisk effekt

Fyra prov av lösningsmedel A har tagits med personburen mätutrustning under en dag enligt följande:

Prov 1 kl. 07.50 – 10.00 130 min 67 ppm
Prov 2 kl. 10.00 – 12.00 120 min 54 ppm
Prov 3 kl. 12.35 – 14.20 105 min 35 ppm
Prov 4 kl. 14.20 – 16.05 105 min 48 ppm

Det tidsvägda medelvärdet blir då enligt formel i kommentaren till 9 §:




AFS 2018_1 d


Cm = 52 ppm. Nivågränsvärdet är 70 ppm. Exponeringen för lösningsmedel A ligger således under nivågränsvärdet.

Under samma tider som i ovan nämnda exempel och i samma prov analyserades också lösningsmedel B med följande halter för respektive prov som resultat: 12, 22, 7 och 16 ppm.




AFS 2018_1 e


Cm = 14 ppm. Nivågränsvärdet är 20 ppm.

Den sammanlagda, additiva, hygieniska effekten blir då enligt formeln i kommentaren till 9 §:




AFS 2018_1 f


När den hygieniska effekten ligger över 1 för samtidig exponering av lösningsmedel A och lösningsmedel B innebär det att gränsvärdesnivå överskrids.

Bilaga 4

CAS-nummerindex

CAS-nummer för ämnen listade i gränsvärdeslistan (sid. 15–49) samt ämnen som återfinns i noterna (sid 50–56). Även ämnen som omfattas av förbud (A) eller tillståndskrav (B) enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter om kemiska arbetsmiljörisker ingår. För vissa ämnen finns gränsvärden även för deras föreningar eller isomerer. Dessa är inte alltid upptagna med CAS nummer.

CAS-nr Ämne
50-00-0 Formaldehyd
50-32-8 Benso(a)pyren
51-79-6 2-Etylkarbamat (uretan) B
53-96-3 2-Acetamidofluoren A
54-11-5 Nikotin
55-63-0 Nitroglycerin
56-23-5 Koltetraklorid
56-49-5 20-Metylkolantren (3-metylkolantren) A
57-14-7 1,1-Dimetylhydrazin B
57-57-8 β-Propiolakton B
58-90-2 2,3,4,6-Tetraklorfenol
59-50-7 Klorkresol
60-09-3 p-Aminoazobensen B
60-11-7 N,N-Dimetyl-4-aminoazobensen A
60-29-7 Dietyleter
60-34-4 Monometylhydrazin B
60-35-5 Acetamid
61-82-5 Amitrol
62-50-0 Etylmetansulfonat B
62-53-3 Anilin
62-55-5 Tioacetamid B
62-75-9 N-Nitrosodimetylamin (N,N-dimetylnitrosamin) B
64-17-5 Etanol
64-18-6 Myrsyra
64-19-7 Ättiksyra
64-67-5 Dietylsulfat B
66-27-3 Metylmetansulfonat B
67-56-1 Metanol
67-63-0 Isopropanol
67-64-1 Aceton
67-66-3 Kloroform
67-68-5 Dimetylsulfoxid
68-11-1 Tioglykolsyra
68-12-2 N,N-Dimetylformamid
71-23-8 n-Propanol
71-36-3 n-Butanol
71-43-2 Bensen
71-55-6 1,1,1-Trikloretan
74-83-9 Metylbromid
74-85-1 Eten
74-87-3 Metylklorid
74-88-4 Metyljodid
74-89-5 Metylamin
74-90-8 Vätecyanid
74-93-1 Metantiol
75-00-3 Kloretan
75-01-4 Vinylklorid
75-04-7 Etylamin
75-05-8 Acetonitril
75-07-0 Acetaldehyd
75-09-2 Metylenklorid
75-12-7 Formamid
75-13-8 Isocyansyra
75-15-0 Koldisulfid
75-18-3 Dimetylsulfid
75-21-8 Etylenoxid
75-31-0 Isopropylamin
75-34-3 1,1-Dikloretan
75-35-4 1,1-Dikloreten
75-44-5 Fosgen
75-45-6 HCFC 22 (Klordifluormetan)
75-52-5 Nitrometan
75-55-8 1,2-Propylenimin B
75-56-9 Propylenoxid
75-64-9 tert-Butylamin
75-65-0 tert-Butanol
75-69-4 CFC 11
75-71-8 CFC 12
75-74-1 Tetrametylbly
75-83-2 2,2-Dimetylbutan
76-13-1 CFC 113
77-78-1 Dimetylsulfat B
77-99-6 1,1,1-Trimetylolpropan
78-00-2 Tetraetylbly
78-10-4 Tetraetylortosilikat
78-59-1 Isoforon
78-78-4 iso-Pentan Se pentaner
78-81-9 iso-Butylamin
78-83-1 iso-Butanol
78-92-2 sek-Butanol
78-93-3 Metyletylketon
79-01-6 1,1,2-Trikloretylen
79-06-1 Akrylamid
79-09-4 Propionsyra
79-10-7 Akrylsyra
79-11-8 Monoklorättikssyra
79-20-9 Metylacetat
79-24-3 Nitroetan
79-27-6 1,1,2,2-Tetrabrometan
79-29-8 2,3-Dimetylbutan
79-41-4 Metakrylsyra
79-46-9 2-Nitropropan
80-05-7 Bisfenol A
80-56-8 α-Pinen
80-62-6 Metylmetakrylat
84-44-9 Ftalsyraanhydrid
84-66-2 Dietylftalat
84-74-2 Dibutylftalat
85-42-7 Hexahydroftalsyraanhydrid B
85-43-8 Tetrahydroftalsyraanhydrid B
85-44-9 Ftalsyraanhydrid
85-68-7 Bensylbutylftalat
87-86-5 Pentaklorfenol
88-06-2 2,4,6-Triklorfenol
88-72-2 2-Nitrotoluen
88-89-1 Pikrinsyra
91-08-7 2,6-Toluendiisocyanat Se diisocyanater
91-20-3 Naftalen
91-59-8 β-Naftylamin A
91-94-1 3,3’-Diklorbenzidin B
92-52-4 Difenyl
92-67-1 4-Aminodifenyl A
92-87-5 Benzidin A
92-93-3 4-Nitrodifenyl A
95-47-6 o-Xylen
95-48-7 o-Kresol
95-50-1 o-Diklorbensen
95-53-4 o-Toluidin
95-63-6 1,2,4-Trimetylbensen
95-80-7 2,4-Diaminotoluen B
95-95-4 2,4,5-Triklorfenol
96-12-8 1,2-Dibrom-3-klorpropan A
96-14-0 3-Metylpentan
96-33-3 Metylakrylat
96-45-7 Etylentiourea B
97-63-2 Etylmetakrylat
97-64-3 Etyllaktat B
97-77-8 Disulfiram
97-86-9 Isobutylmetakrylat
97-88-1 Butylmetakrylat
98-00-0 Furfurylalkohol
98-01-1 Furfural
98-07-7 Bensotriklorid B
98-82-8 Isopropylbensen
98-83-9 a-Metylstyren
98-87-3 Bensalklorid B
98-95-3 Nitrobensen
99-08-1 3-Nitrotoluen
99-65-0 1,3-Dinitrobensen
99-87-6 4-Metylisopropylbensen
99-99-0 4-Nitrotoluen
100-25-4 1,4-Dinitrobensen
100-37-8 2-Dietylaminoetanol
100-41-4 Etylbensen
100-42-5 Styren
100-44-7 Bensylklorid
100-74-3 N-Etylmorfolin
100-80-1 3-Vinyltoluen
100-97-0 Hexametylentetramin
101-14-4 4,4’-Diamino-3,3’-diklordifenyl-metan (metylenbis(o-kloranilin)) B
101-68-8 4,4´-Metylendifenyldiisocyanat Se diisocyanater
101-77-9 4,4’-Metylendianilin (4,4’-diaminodifenylmetan)
101-84-8 Difenyleter
102-71-6 Trietanolamin
103-71-9 Fenylisocyanat
104-76-7 2-Etylhexanol
105-46-4 sek-Butylacetat
105-60-2 Kaprolaktam
106-11-6 Dietylenglykolmonostearat
106-35-4 3-Heptanon
106-42-3 p-Xylen
106-44-5 p-Kresol
106-46-7 p-Diklorbensen
106-51-4 p-Bensokinon
106-65-0 Dimetylsuccinat
106-89-8 Epiklorhydrin
106-93-4 1,2-Dibrometan (etyldibromid)
106-99-0 1,3-Butadien
107-02-8 Akrolein
107-05-1 Allylklorid
107-06-2 1,2-Dikloretan
107-07-3 2-Kloretanol
107-11-9 Allylamin
107-13-1 Akrylnitril
107-15-3 Etylendiamin
107-18-6 Allylalkohol
107-21-1 Etylenglykol
107-30-2 Metylklormetyleter A
107-31-3 Metylformiat
107-41-5 2-Metyl-2,4-pentandiol
107-83-5 2-Metylpentan
107-98-2 1-Metoxi-2-propanol
108-03-2 1-Nitropropan
108-05-4 Vinylacetat
108-10-1 Metylisobutylketon
108-11-2 4-Metyl-2-pentanol
108-18-9 Diisopropylamin
108-24-7 Ättiksyraanhydrid
108-31-6 Maleinsyraanhydrid
108-38-3 m-Xylen
108-39-4 m-Kresol
108-46-3 Resorcinol
108-65-6 1-Metoxi-2-propylacetat
108-67-8 1,3,5-Trimetylbensen
108-88-3 Toluen
108-90-7 Klorbensen
108-91-8 Cyklohexylamin
108-93-0 Cyklohexanol
108-94-1 Cyklohexanon
108-95-2 Fenol
109-02-4 N-Metylmorfolin
109-59-1 Etylenglykolmonoisopropyleter
109-60-4 Propylacetat
109-66-0 n-Pentan Se pentaner
109-73-9 n-Butylamin
109-86-4 Etylenglykolmonometyleter
109-89-7 Dietylamin
109-99-9 Tetrahydrofuran
110-12-3 5-Metyl-2-hexanon
110-19-0 iso-Butylacetat
110-43-0 2-Heptanon
110-49-6 Etylenglykolmonometyleteracetat
110-54-3 n-Hexan
110-65-6 But-2-yn-1,4-diol
110-80-5 Etylenglykolmonoetyleter
110-82-7 Cyklohexan
110-85-0 Piperazin
110-86-1 Pyridin
110-91-8 Morfolin
111-15-9 Etylenglykolmonoetyleteracetat
111-30-8 Glutaraldehyd
111-40-0 Dietylentriamin
111-42-2 Dietanolamin
111-44-4 2,2’-Diklordietyleter B
111-46-6 Dietylenglykol
111-60-4 Etylenglykolmonostearat
111-76-2 Etylenglykolmonobutyleter
111-77-3 Dietylenglykolmonometyleter
111-90-0 Dietylenglykolmonoetyleter
112-07-2 Etylenglykolmonobutyleteracetat
112-15-2 Dietylenglykolmonoetyleteracetat
112-24-3 Trietylentetramin
112-34-5 Dietylenglykolmonobutyleter
115-07-1 Propen
115-10-6 Dimetyleter
115-77-5 Pentaerytritol
117-08-8 Tetraklorftalsyraanhydrid B
117-81-7 Di-(2-etylhexyl)ftalat Se dioktylftalat
117-84-0 Di-n-oktylftalat Se dioktylftalat
118-96-7 2,4,6-Trinitrotoluen
119-90-4 Dianisidin (3,3’-dimetoxibenzidin) B
119-93-7 3,3’-dimetylbenzidin (o-Tolidin) B
120-80-9 Katekol
120-82-1 1,2,4-Triklorbensen
121-14-2 2,4-Dinitrotoluen
121-44-8 Trietylamin
121-69-7 N,N-Dimetylanilin
122-39-4 Difenylamin
122-60-1 Fenylglycidyleter
123-31-9 Hydrokinon
123-42-2 4-Hydroxi-4-metyl-2-pentanon
123-86-4 n-Butylacetat
123-91-1 Dioxan
123-92-2 3-Metylbutylacetat Se pentylacetater
123-95-5 n-Butylstearat
124-17-4 Dietylenglykolmonobutyleter-acetat
124-38-9 Koldioxid
124-40-3 Dimetylamin
126-72-7 Tris(2,3-dibrompropyl)fosfat B
126-99-8 2-Klor-1,3-butadien
127-18-4 Tetrakloretylen
127-19-5 N,N-Dimetylacetamid
127-91-3 β-Pinen
131-11-3 Dimetylftalat
134-32-7 α-Naftylamin B
135-88-6 Fenyl-β-naftylamin B
137-05-3 Metyl-2-cyanoakrylat
137-26-8 Tiram
137-30-4 Ziram
138-22-7 Butyllaktat
138-86-3 Limonen
140-88-5 Etylakrylat
141-32-2 n-Butylakrylat
141-43-5 Etanolamin
141-78-6 Etylacetat
142-82-5 n-Heptan
143-33-9 Natriumcyanid Se cyanider
144-62-7 Oxalsyra
151-50-8 Kaliumcyanid Se cyanider
151-56-4 Etylenimin B
151-67-7 Halotan
300-92-5 Aluminiumdistearat
302-01-2 Hydrazin
334-88-3 Diazometan B
354-33-6 1,1,1,2,2-Pentafluoretan
420-04-2 Cyanamid
420-46-2 1,1,1-Trifluoretan
431-03-8 Diacetyl
463-82-1 tert-Pentan Se pentaner
492-80-8 Auramin (4,4’-imidokarbonyl-bis(N,N-dimetylanilin)) B
505-60-2 2,2’-Diklorodietylsulfid (senapsgas) B
506-77-4 Cyanklorid
509-14-8 Tetranitrometan
523-31-9 Dibensylftalat
526-73-8 1,2,3-Trimetylbensen
528-29-0 1,2-Dinitrobensen
540-73-8 1,2-Dimetylhydrazin B
540-88-5 tert-Butylacetat
541-85-5 5-Metyl-3-heptanon
542-88-1 1,1’-Diklordimetyleter A
552-30-7 Trimellitsyraanhydrid
557-04-0 Magnesiumstearat
557-05-1 Zinkstearat
584-84-9 2,4-Toluendiisocyanat Se diisocyanater
591-78-6 2-Hexanon
593-29-3 Kaliumstearat
593-60-2 Vinylbromid
598-56-1 Dimetyletylamin
606-20-2 2,6-Dinitrotoluen
609-19-8 3,4,5-Triklorfenol
611-15-4 2-Vinyltoluen
615-05-4 2,4-Diamino-1-metoxibensen (2,4-diaminoanisol) B
620-11-1 3-Pentylacetat Se pentylacetater
622-97-9 4-Vinyltoluen
624-41-9 2-Metylbutylacetat Se pentylacetater
624-83-9 Metylisocyanat
624-92-0 Dimetyldisulfid
625-16-1 1,1-Dimetylpropylacetat Se pentylacetater
626-38-0 1-Metylbutylacetat Se pentylacetater
627-93-0 Dimetyladipat
628-63-7 n-Pentylacetat
628-96-6 Etylenglykoldinitrat
630-08-0 Kolmonoxid
637-12-7 Aluminiumtristearat
680-31-9 Hexametylfosfortriamid (HMPA) A
684-93-5 N-Metyl-N-nitrosourea A
811-97-2 HFC 134 a
818-61-1 2-Hydroxietylakrylat
822-06-0 Hexametylendiisocyanat Se diisocyanater
822-16-2 Natriumstearat
872-50-4 N-Metyl-2-pyrrolidon
933-75-5 2,3,6-Triklorfenol
933-78-8 2,3,5-Triklorfenol
935-79-5 Tetrahydroftalsyraanhydrid B
935-95-5 2,3,5,6-Tetraklorfenol
1002-89-7 Ammoniumstearat
1119-40-0 Dimetylglutarat
1120-71-4 1,3-Propansulton B
1303-96-4 Borax
1305-62-0 Kalciumhydroxid
1305-78-8 Kalciumoxid
1309-37-1 Järnoxid
1309-64-4 Antimontrioxid
1310-58-3 Kaliumhydroxid
1310-73-2 Natriumhydroxid
1314-13-2 Zinkoxid
1314-56-3 Fosforpentoxid
1314-62-1 Vanadinpentoxid
1314-80-3 Difosforpentasulfid
1317-36-8 Blymonoxid
1319-77-3 Kresol
1320-67-8 Propylenglykolmonometyleter
1321-12-6 Nitrotoluen
1321-65-9 Naftalener, klorerade
1330-20-7 Xylen, blandning
1333-82-0 Kromtrioxid Se krom(VI)
1338-23-4 Metyletylketonperoxid
1395-21-7 Enzymer, subtilisiner
1464-53-5 1,2:3,4-Diepoxibutan B
1592-23-0 Kalciumstearat
1634-04-4 Metyltertiärbutyleter
1694-82-2 1,2,3,6-Tetrahydro-cis-4-metylftalsyraanhydrid B
1712-64-7 Isopropylnitrat
2186-24-5 p-Kresylglycidyleter
2238-07-5 Diglycidyleter
2426-08-6 Butylglycidyleter
2551-62-4 Svavelhexafluorid
2807-30-9 Etylenglykolmonopropyleter
3068-88-0 β-Butyrolakton B
3173-72-6 1,5-Naftalendiisocyanat Se diisocyanater
3425-89-6 1,2,3,6-Tetrahydro-4-metyl- B ftalsyraanhydrid
3689-24-5 Sulfotep
4098-71-9 Isoforondiisocyanat Se diisocyanater
4485-12-5 Litiumstearat
4901-51-3 2,3,4,5-Tetraklorfenol
5333-84-6 1,2,3,6-Tetrahydro-3-metylftalsyraanhydrid B
6153-56-6 Oxalsyra dihydrat
6283-86-9 2-Etylhexyllaktat
6423-43-4 1,2-Propylenglykoldinitrat
7047-84-9 Aluminiummonostearat
7085-85-0 Etyl-2-cyanoakrylat
7429-90-5 Aluminium
7439-92-1 Bly
7439-93-2 Litium
7439-96-5 Mangan
7439-97-6 Kvicksilver
7439-98-7 Molybden
7440-02-0 Nickel
7440-06-4 Platina
7440-22-4 Silver
7440-31-5 Tenn
7440-33-7 Volfram
7440-36-0 Antimon
7440-38-2 Arsenik
7440-41-7 Beryllium
7440-43-9 Kadmium
7440-47-3 Krom
7440-48-4 Kobolt
7440-50-8 Koppar
7440-74-6 Indium
7446-09-5 Svaveldioxid
7553-56-2 Jod
7580-67-8 Litiumhydrid
7646-85-7 Zinkklorid
7646-79-9 Koboltdiklorid
7647-01-0 Saltsyra
7664-38-2 Fosforsyra
7664-39-3 Vätefluorid
7664-41-7 Ammoniak
7664-93-9 Svavelsyra
7697-37-2 Salpetersyra
7719-12-2 Fosfortriklorid
7722-84-1 Väteperoxid
7726-95-6 Brom
7758-97-6 Blykromat Se krom(VI)
7778-50-9 Kaliumdikromat Se krom(VI)
7782-41-4 Fluor
7782-49-2 Selen
7782-50-5 Klor
7783-06-4 Vätesulfid
7783-07-5 Väteselenid
7783-60-0 Svaveltetrafluorid
7784-42-1 Arseniktrihydrid
7789-06-2 Strontioumkromat Se krom(VI)
7790-79-6 Kadmiumdifluorid
7803-51-2 Fosfin
7803-52-3 Antimontrihydrid
8003-34-7 Pyretrum
8006-64-2 Terpentin
9002-86-2 Damm, PVC
9014-01-1 Enzymer, subtilisiner
10024-97-2 Lustgas
10025-87-3 Fosforylklorid
10026-13-8 Fosforpentaklorid
10026-24-1 Koboltsulfat heptahydrat
10028-15-6 Ozon
10035-10-6 Vätebromid
10043-92-2 Radon
10049-04-4 Klordioxid
10070-44-3 1,2,3,6-Tetrahydrometyl-ftalsyraanhydrid
10102-43-9 Kvävemonoxid
10102-44-0 Kvävedioxid
10108-64-2 Kadmiumdiklorid
10588-01-9 Natriumdikromat Se krom(VI)
11070-44-3 Metyltetrahydroftalsyraanhydrid B
12001-28-4 Krokidolit
12001-29-5 Krysotil
12035-72-2 Trinickeldisulfid
12172-73-5 Amosit
12510-42-8 Erionit se även 66733-21-9 A
13149-00-3 cis-Hexahydroftalsyraanhydrid B
13463-39-3 Nickelkarbonyl
13463-67-7 Titandioxid
13466-78-9 3-Karen (jfr terpener)
13494-80-9 Tellur
13530-65-9 Zinkkromat Se krom(VI)
13838-16-9 Enfluran
13952-84-6 sek.-Butylamin
14166-21-3 trans-Hexahydroftalsyraanhydrid B
14464-46-1 Kristobalit
14807-96-6 Talk
14808-60-7 Kvarts
15468-32-3 Tridymit
15646-96-5 2,4,4-Trimetylhexametylen-diisocyanat Se diisocyanater
15950-66-0 2,3,4-Triklorfenol
16111-27-6 S-[2-(Dimetylamino)etyl]-pseudotioureadihydroklorid (PBA 1) B
16938-22-0 2,2,4-Trimetylhexametylen-diisocyanat Se diisocyanater
19234-20-9 Etylenglykolmonoisopropyl-eteracetat
19438-60-9 Hexahydro-4-metyl-ftalsyraanhydrid B
25013-15-4 Vinyltoluen
25154-54-5 Dinitrobensen
25167-82-2 Triklorfenol
25167-83-3 Tetraklorfenol
25321-14-6 Dinitrotoluen
25550-51-0 Metylhexahydroftalsyraanhydrid B
25551-13-7 Trimetylbensen
26471-62-5 Toluendiisocyanat Se diisocyanater
26590-20-5 1,2,3,6-tetrahydrometyl-ftalsyraanhydrid B
26628-22-8 Natriumazid
26675-46-7 Isofluran
26761-40-0 Diisodecylftalat
28178-42-9 2,6-Diisopropylfenylisocyanat Se diisocyanater
28523-86-6 Sevofluran
28679-16-5 Trimetylhexametylendiisocyanat Se diisocyanater
31566-31-1 Glycerolmonostearat
34090-76-1 Tetrahydro-4-metylftal-syraanhydrid B
34590-94-8 Dipropylenglykolmonometyleter
42498-58-8 2,3,5,6-Tetrahydro-2-metylftalsyraanhydrid B
48122-14-1 1-Metylhexahydroftalsyraanhydrid B
57041-67-5 Desfluran
57110-29-9 Hexahydro-3-metyl-ftalsyraanhydrid B
60304-36-1 Kaliumaluminiumtetrafluorid
61788-32-7 Terfenyl, hydrerad
66733-21-9 Erionit A
77536-66-4 Aktinolit
77536-67-5 Antofyllit
77536-68-6 Tremolit
142844-00-6 Aluminiumsilikatfibrer Se not 30