Fråga 1: Har Arbetsgivaren gjort för lite och för sent i detta ärende?Fråga 2: Har skyddsombudet gjort för lite och för sent i detta ärende?Händelse:En heltidsanställd (11 år på stor arbetsplats med 800 anställda)inplaceras efter avslutad föräldraledighet och stor omorganisation på väsentligt förändrade arbetsuppgifter vilket kräver mycket mer än vad den anställde har i kunskap och erfarenhet samt utbildning. Kostymen är redan från början helt "felsydd och för stor".Något som den anställde informerar chefen om samt att hon behöver ordentlig utbildning för arbetsuppgiften. Redan från start gör den anställde flera allvarliga fel pga bristande upplärning. Chefen kontrar med att plocka bort utvecklande arbetsuppgifter för den anställde, för att så att säga minska "felmarginalen" och kollegorna kritiserar den anställde öppet och mellan varandra just för de många fel hon gör. Den anställde säger till chef och kollegor ett flertal gånger under en 5-månaders period att hon har inte kompetens och erfarenhet för de nya uppgifterna samt att upplärning på plats är under all kritik. Trots det lyssnar ingen eller vidtar åtgärder. Chefen (som är chef för första gången) är ofta borta pga utbildningar och många möten, dels pga den nya omorganisationen.Efter totalt 7 månader i den nya uppgiften klappar den anställde igenom. Vilket sker strax efter ett utvecklings- och resultatsamtal med chefen där den anställde informeras att hon är en arbetsbelastning för chef och kollegor samt att enkla administrativa arbetsuppgifter är tänkt för denne fortsättningsvis.(Innan föräldraledigheten var den anställde chefssekreterare & VD-assistent både på arbetsplatsen och i tidigare arbeten innan denna arbetsplats. Mao mycket erfaren för den uppgiften). Den anställde tog det som ren förolämpning då enklare administrativa göromål i praktiken på enheten betydde att sköta påfyllning av papper i kopiator/fax, sortera post och förbereda kaffe+kaka till möten. Hon gjorde ett allvarligt menat självmordsförsök två timmar efter avslutat arbetspass, fick intensiv läkar- och sjukhusvård samt lång sjukskrivningperiod. Den första kontakten med arbetsgivaren skedde gm stf. Huvudskyddsombudet (HSO). Som åtog sig att vara med vid kommande rehabsamtal med den anställde.Den anställde anmälde händelsen och de bakomvarande orsakerna som allvarligt tillbud vs arbetsskada pga tydlig ohälsa i arbetsmiljön till stf. HSO, redan vid första telefonsamtalet från sjukhuset. På det stadiet angavs samtliga ovan orsaker vara till grund för självmordsförsöket. stf. HSO rapporterade vidare till Arbetsgivaren (AG) och informerade samtliga berörda. En månad efter händelsen, vid efterföljande skyddskommittémöte konstateras av AG att man inget kan göra i det läget, mer än avvakta. Ingen motsätter sig det vid mötet.Rehabutredning med den anställde kommer i gång så smått med företagshälsovården. stf HSO kan ej närvara i rebahsamtalen pga hinder). Extrem tydlig koppling framkommer med ohälsofaktorer på den anställdes arbetsplats i rehabsamtalen - men ännu görs inget.Den anställde påpekar ohälsefaktorerna gång på gång i samtal med Försäkringskassan, Företagshälsovård och Personalchef - ännu görs inget.Vid rehabsamtal säger AG att man kan tänka sig andra arbetsuppgifter för den anställde men AG har inget att erbjuda ännu, AG tycker det är för tidigt för den anställde att återgå i arbete vilket inte den anställde håller med om. När den anställde senare frågar ifall anmälan om arbetsskada ännu gjorts (5 månader efter händelsen) får hon besked att AG har inte uppfattat det hela som en arbetsskada. Och därför kommer ingen anmälan göras.Den anställde är nu frustrerad.Hon får veta från nästa skyddskommittémöte att hennes ärende diskuterats och att AG har kommit fram till att det är för sent att göra något - har gått för lång tid efter att händelsen med självmordsförsöket uppstod för att lägga ner tid på en utredning. Ingen protesterar vid mötet.Den anställde bryter nu sjukskrivningen helt efter samtal med företagsläkaren som anser att hon är 100% arbetsför, vilket hon håller med om. Hon sätter sig på skolbänken för att studera de ämnen som hon i arbetet skulle haft kunskap om men inte hade. Hon kontaktar samtidigt juridiskt ombud för att driva hennes ärende mot arbetsgivaren.
Kan sådant här hända idag??Är det möjligt att negligera ett sådant allvarligt ärende i tex skyddskommitté med samtiga parter inblandade: Arbetsgivare, Företagshälsovård, Fackliga representanter och Huvudskyddsombud.Här verkar precis allt gått fel och den anställde gör nog bäst i att kontakta jurist eller advokat.Jag kan inte lagrum eller lagtext som detta borde kunna baseras på men chefen har missat allt.Jag förstår om den anställde "faller igenom" efter så lång tid av ohälsa på arbetsplatsen. Men att ingen med pondus eller kunskap gör något eller sätter emot med irriterande frågor är märkligt.Har Yrkesinpektionen uppmärksammats?OK, jag förstår att arbetsskadeanmälan inte blivit upprättad av Arbetsgivaren - men man kan kringgå ifall det är uppenbara brister med att själv anmäla direkt till ansvarig yrkesisnpektör på Arbetsmiljöinspektionen och man kan vara anonym.Lycka till verkligen med detta ärende - Synd verkligen att HSO på denna arbetsplats inte tagit sitt arbetsmiljöarbete på allvar.Här om något är allt uppenbart...
Som svar på de två frågorna så Ja.Arbetsgivaren har gjort för lite i samband med omorganisationen, man har inte gjort en bra konsekvensanalys.Man har missat att göra en bra introduktion och tydligen negligerat påpekanden om utvecklingsbehov. Arbetsgivaren har delvis själv skapat den belastning som sedan uppstår.Man har tydligen också riktigt klantat till det vad gäller rehabiliteringsansvaret. Man är sedan inte överens om arbetsförmågan hos den anställde. Bara det är ett tecken på att man inte jobbat sakligt med frågan.HSO har också klantat till det genom att ha förhinder vid ett viktigt möte. HSO har alltid rätt att utföra sitt uppdrag så det måste vara en riktigt viktig sak som kom emellan.Arbetstagaren har också klantat till det genom att inte påkallat situationen i tid till skyddsombud. Vidare har arbetstagaren missat att själv anmäla arbetsskadan, det är nämligen individen själv som SKALL göra det ingen annan.Jag tolkar allt till en hel del missar i kommunikationen. Där bör man börja om man vill ordna allt till det bästa.Finns inte den viljan är det bättre för alla parter att skiljas via någon form av förlikning.