– DET HADE INTE HÄNT något med arbetsmiljön för oss lastare på över 30 år. Och de hjälpmedel vi hade var det ingen som använde. Det var dags att göra något.

En genomsnittlig dag på Arlanda passerar 20 000 bagage. För lastarna innebär det många tunga lyft liksom att krypa på knä i trånga utrymmen. Rygg och knän tar stryk och på vintern är det inte ovanligt med halkskador. Lägg till detta att flighterna på Arlanda blir fler och fler och att väskorna blir tyngre och tyngre.

Kenth Sundman jobbar i Nordic Aero med ungefär 400 anställda. Det är ett av tre så kallade handlingbolag som hanterar bagage på Arlanda. SAS Groundservices och Menzies Aviation är de två andra. För fyra och ett halvt år sedan bestämde sig lastarna i de tre bolagen för att samarbeta för att få en bättre arbetsmiljö. Och så gjorde de en arbetsmiljöanmälan.

– Vi gjorde det för att förbättra arbetssituationen för personalen som hanterade bagage och för att förebygga arbetsskador och olycksfall, säger Kenth Sundman.

Ett krav var att arbetsledningen skulle se till att personalen använde de lyfthjälpmedel som fanns. Ett annat att arbetsgivarna skulle ställa krav på Luftfartsverket att utveckla lyfthjälpmedel till alla sorteringar på flygplatsen.

I samma veva startade de BUG – bagageutvecklingsgruppen. I gruppen ingår representanter för de tre handlingbolagen, regionala skyddsombudet, en representant för Tranportfackets utbildnings- och arbetsnämnd (TYA) och en ergonom. De träffas en gång i månaden, hittills har de haft 42 möten.

– Tack vare vårt samarbete har vi fått en bagagehantering som är unik. Många av de tekniska hjälpmedlen är vi först med i världen och vi har blivit förebilder för andra flygplatser, säger Kenth Sundman.

NYA HJÄLPMEDEL testas av så många lastare som möjligt. Och Kenth Sundman säger att deras engagemang och intresse har gjort att tillverkarna gärna utvecklar hjälpmedlen tillsammans med dem. En del är specialanpassad enbart för Arlanda, som till exempel lasttungorna.

– Lasttungorna har vi provat under ett års tid nu. Med dem behöver vi bara skjuta över väskorna från bagagevagnarna i stället för att lyfta dem.

I terminal 3 visar Kenth Sundman förbättringen av en hel lasthall. Ett par decimeter ovanför det hårda betonggolvet vid lastbandet har de lagt ett mjukare golv. Det gör att lyften inte blir lika höga, dessutom är det nya golvet skonsamt för ryggar och knän. Och så har de byggt lastfickor så att bagagevagnarna går att dra intill bandet. Det fiffigaste av allt är nog vakuumliftarna i taket. Med ett munstycke lite större än en manshand suger man fast väskan och lyfter den enkelt från bandet till bagagevagnen.

– Du kan sätta vakuumliften varsomhelst på väskan, på så sätt slipper du vända på den för att leta reda på handtaget. Och liften kan användas både av höger- och vänsterhänta.

FRÅN BÖRJAN var det svårt att införa de nya hjälpmedlen.

– Det var ett ruskigt motstånd bland lastarna. De tänkte minsann inte stå och fippla med den där skiten. I dag använder alla dem. För mig har det varit en utmaning att omvända de värsta nej-sägarna och få alla att känna sig delaktiga.

Men Kenth Sundman menar att det ibland behövs att folk ser att det händer något för att de ska tro att det går att påverka arbetsmiljön.

– Vi har gjort en del småförbättringar i avgångshallarna, förbättrat golven vid incheckningsdiskarna, åtgärdat visst drag och vissa arbetspositioner.

En sak som alla jobbar gemensamt med nu är de inplastade väskorna. Bra ur säkerhetssynpunkt för resenärerna, men ett helsicke för alla som hanterar bagaget.

– Plasten är kärv och väskorna fastnar på bandet. Nu testar vi olika typer av plast för att få fram en ny som ska fungera bättre. Helst skulle vi dock vilja att plasten förbjuds eftersom den blir ett arbetsmiljöproblem för oss.

PÅ BARA FYRA ÅR har man nu på Arlanda genomfört en många förändringar och förbättringar. Hur är det möjligt?

– När vi började sa Luftfartsverket att det inte fanns några pengar. Så är det ofta till en början när man står inför förändringar. Men det gäller att kartlägga och visa att ”så här ser det ut” och ”så här vill vi ha det”. Sedan gäller det att ta skiten en stund, vara beredd på lite merarbete för att få som man vill. Faktum är att Luftfartsverket har lagt ner och kommer att lägga ner 100-tals miljoner på att förbättra för lastarna. Något jag aldrig trodde när vi började.

Medvetenheten och delaktigheten har ökat bland lastarna. När Kenth Sundman kommer innanför dörren på jobbet får han direkt tusen frågor.

– Det kan röra allt från en arbetsplatsfråga som folk vill veta vad jag tycker och tänker om till hur man ska rapportera något som hänt. Vad som ska skrivas och hur.

Kenth Sundman jobbar natt, sju dagars arbete, sju dagars ledigt. Han trivs med det. Under arbetsveckan stannar han på jobbet eftersom han har svårt att ta sig hem till sin lilla by utanför Uppsala. Då passar han också på att jobba med sitt uppdrag som huvudskyddsombud.

NÅGOT SOM Kenth Sundman är väldigt stolt över är att det pågår ett forskningsprojekt bland lastarna på Arlanda, där deras arbetsmiljö kartläggs. Det är Högskolan i Gävle som tillsammans med TYA håller i det hela, men de tre handlingbolagen är med liksom regionala skyddsombudet, AFA Försäkring och Försäkringskassan.

Lastarna har fått fylla i en omfattande enkät om skador och belastningar. Vissa har fått gå med elektroder på kroppen för att mäta ansträngningarna i detalj och olika arbetsmoment har studerats. Grunden till forskningen är att Försäkringskassan och AFA försäkring visade sig göra olika bedömningar av lastarnas arbetsskador.

– Den är den första forskningen i sitt slag. Förutom själva kartläggningen kommer resultatet också att ge en mer enhetlig bedömning av arbetsskadorna. Det kommer dessutom att bli en nyckel beträffande arbetsmiljö för andra personalgrupper med fysiskt tungt arbete.

En oundviklig sista fråga till en lastare på Arlanda är om det kommit folk med ut på bagagebanden till lastutrymmena. Svaret är ja och det handlar oftast om överförfriskade män.

– Men en gång var det ett 5-årigt barn som kom ut i bagagegångarna som går runt stora delar av Arlanda. Då fick de stänga all hantering av bagage tills de hittade barnet.

Klockan är 22.40 och en Airbus 319 kommer in från Berlin. Det är lite bagage på den kärran, bara 400 kilo. Det är 15 minusgrader och Kenth Sundman går ut för att ta emot planet.