Margareta Bolinder och hennes tio kolleger sitter i ett ljust och luftigt rum i ena delen av huvudbyggnaden på Esrange Space Center. En digital klocka visar UTC-tid med stora röda siffror. Det står för Universal Coordinated Time och är en gemensam tid för alla som sysslar med rymden. Vid varje arbetsplats står två dataskärmar ovanpå varandra.

– Vi har dem så för att enklare kunna få överblick och slippa gå i och ur skärmbilder när det är något vi vill kolla, säger Margareta Bolinder, satellitoperatör och skyddsombud på Esrange Space Center utanför Kiruna.

skärmarna syns kurvor och täta rader av siffror och bokstäver. För ett otränat öga ser det ut som krypteringssystem. Det är information från och om satelliterna som befinner sig 36 000 kilometer ovanför ekvatorn.

– Det är viktigt att satelliterna håller sig i rätt bana runt jorden. Solvinden gör att det blir en förskjutning som vi måste korrigera vartefter.

Satelliterna är bara en del av verksamheten på Esrange Space Center. Det är också ett centrum för europisk rymd- och miljöforskning, vilket innebär att de både släpper i väg ballonger och skjuter upp raketer för olika forskningsprojekt.

– Det känns i hela kroppen när de skjuter upp en raket, det är en häftig känsla, säger Margareta Bolinder.

Hon jobbar på avdelningen som håller koll på Sirius-satelliterna 3 och 4, två satelliter som gör det möjligt för oss att använda TV, telekommunikation och multimedia. Signalerna från satelliterna tas ned via gigantiska parabolantenner som är placerade i den vidsträckta fjällvärlden utanför.

– När jag började här var jag förundrad över hur någon hade kunnat tänka ut att detta ska fungera. Men nu har jag lärt mig.

Det råder högsta säkerhetsklassning på hela Esrange Space Center. När det är dags för raketuppskjutning går det ut ett meddelande till all personal på plats och merparten evakueras i bussar under själva uppskjutet. Men Margareta Bolinder och hennes kolleger sitter kvar för att hålla koll på sina satelliter. De är minst två på varje pass och jobbar i treskift dygnet runt, året om. De har ett nära samarbete med ingenjörerna på dagavdelningen som är behjälpliga när de ska göra vissa manövrar med satelliterna.

– Vi har väldigt tydliga ramar och körjournaler för att inget ska gå fel, lite som piloternas checklistor. Och när vi provar något nytt så körs det alltid först i en satellitsimulator.

En gång om året är det skyddsrond. Då är Margareta Bolinders närmsta chef med och de som är ansvariga för fastigheter och antenner. De kollar trasiga kontakter, om någon stol är dålig eller om något bord behöver bytas. Det som ska åtgärdas skrivs in i ett ärendehanteringssystem liksom vem som är ansvarig för att det blir gjort. Och Margareta Bolinder brukar hålla koll på att det blir det.

– Här är ett öppet företagsklimat och det är lätt att vara skyddsombud. De flesta pratar med chefen direkt om något är fel.  Men går det för lång tid innan något är åtgärdat säger jag till den som är ansvarig.

Margareta Bolinder har varit i rymdsvängen sedan 1991. Tidigare var hon tågklarerare och teletekniker i Borlänge. Men när hon såg i Platsjournalen att Esrange sökte en satellitoperatör bestämde hon sig. Hon är en friluftsmänniska och ville gärna flytta norrut. För fyra år sedan blev hon tillfrågad om att bli skyddsombud. Hon tackade ja eftersom hon tycker att det är viktigt med arbetsmiljöfrågor.

– Just nu håller vi på och byter ut lamporna över arbetsplatserna. De gamla har gått sönder och går inte längre att blända av uppåt och nedåt. Det är viktigt att vi har bra ljus när vi sitter vid skärmarna, annars blir man lätt trött i ögonen.

Och för att slippa dra gardiner hit och dit för fönsterna för att stänga ute solljuset har de installerat markiser som går igång automatiskt när solen ligger på.

Det är en arbetsplats där det är lugnt i långa perioder och då passar många på att läsa in sig på mer information om satelliterna. Men plötsligt kan ett larm gå och satellitoperatörerna måste vara på alerten direkt. Larmet kan gälla en satellit som blivit för varm eller kall eller att trycket i tankarna har sjunkit. 

– Det är inte alla larm som är av fara, vi kan veta innan att trycket i en tank ska sjunka. Men våra kontrollsystem säger ändå till och vi måste kolla. En del av tjusningen med att jobba här är att det är kan vara väldigt lugnt samtidigt som du måste vara beredd hela tiden.

Margareta Bolinders avdelning har inga stora arbetsmiljöproblem. Men när det blev tal om övertalighet bland ingenjörerna på dagsidan, som de samarbetar mycket med, säger hon att det påverkade även dem.

– Det är så klart att det skapade viss oro hos oss satellitoperatörer även om vi inte var direkt berörda. Men samtidigt fick det nog många att tänka efter och jag tror att det blev en språngbräda för vissa att göra något annat som de kanske gått och funderat på.

De har haft en hög personalomsättning tidigare. Inte för att folk inte trivs utan för att det är en eftertraktad arbetsplats för eleverna som gått rymdutbildningen inne i Kiruna. För många blir ett jobb på Esrange första steget i karriären.

– Självklart är det en fjäder i hatten för dem att få jobb här, men sen vill de vidare. Det gjorde att vi hade en rätt ung personalgrupp tidigare och ett tag tyckte jag att vi lärde upp nya hela tiden.

De senaste fem åren har personalomsättningen varit låg och de har en bättre åldersblandning. Den yngsta är 20 år och de äldsta 50 år och personkemin stämmer för de flesta.

Esrange Space Center ligger långt ute bland skog och fjäll utan bebyggelse. Det går ingen kollektivtrafik dit, men på dagtid håller Esrange med egna bussar från Kiruna för personalen. Ska man däremot jobba natt som satellitoperatörerna är det bil som gäller. Och för att inte bli stående mitt i skogen ensam om något skulle hända när det är 25 grader kallt så samåker de alltid.

– Vi har speciella skiftbilar som vi hämtar upp varandra med. Och numer har vi mobiltelefoner också om något skulle hända. Tidigare satt det telefoner längs vägen hit och skyltar som visade var närmsta telefon fanns.

Raketen Maxus 8 ska skjutas upp dagen efter vi är på besök. Det råder förväntansfull stämning och många utländska forskare är på plats, vilket syns på flaggorna vid gästparkeringen. Det var fyra år sedan raketen Maxus 7 lämnade Esrange.

Satelliterna däremot skjuts upp från andra platser i världen. Sirius 4 sköts upp 2007 från Kazakstan. Då satt Margareta Bolinder och hennes kollegor och följde det hela spänt via länk och skålade i champagne när allt hade gått bra. Sirius 4 tog plats i rymden och nu har de hand om den från jorden. Livslängden för en satellit är 15 år.