Under sitt första år har Ia G Wallgren bara hunnit med ett fåtal av de hundratals mindre arbetsplatser inom finanssektorn som saknar facklig representation.

– Det finns hur mycket som helst att göra och det är ett tidskrävande arbete. Men jag ser redan att jag har påbörjat något som lönar sig. Vi har fått flera nya skyddsombud och ett par skyddskommittéer, säger hon.

Men framtiden för den regionala skyddsombudsverksamheten är oviss. När vi träffar Ia G Wallgren på Finansförbundets kansli i centrala Stockholm är hon gravid i sjunde månaden och har gått ner på halvtid. Trots att hon knappt mer än hunnit påbörja sitt viktiga arbete kommer hon inte att ersättas när hon går på föräldraledighet.

– Hur det blir sedan är en öppen fråga. Vi ska inte släppa det helt, men kanske organisera det i andra former, säger hon.

Att just Ia G Wallgren blev Finansförbundets första regionala skyddsombud var något av en slump. Hon har en examen som personalvetare från 2003. Efter att ha arbetat som rådgivare på SKTF och ST Direkt i sex år sökte hon ett jobb som ombudsman på Finansförbundet.

– Under intervjun blev jag tillfrågad om jag var intresserad av arbetsmiljö och de hade tur för det är jag. Själv blev jag ännu gladare över att få arbeta så specialiserat med arbetsmiljö. Efter att ha jobbat brett som rådgivare hade jag sett hur mycket som härstammar från arbetsmiljön. Nästan alltid ligger det ett arbetsmiljöproblem i botten när en medlem ringer och frågar, säger hon.

Ia G Wallgren är den första på den här posten. Hur löste Finansförbundet det här tidigare?
– Det gjorde man inte. Det här är första gången som förbundet vänder sig till företag där vi inte har fackliga representanter.

Exakt hur många företag det rör sig om vet inte ens Ia G Wallgren. Många företag är små och det sker ständigt fusioner och nedläggningar. Men hon tippar att det ligger mellan 250 och 300. Av dem har hon bara hunnit kontakta en bråkdel.

– De flesta företag är mycket små på mellan tre och trettio anställda, ett fåtal är större. Det rör sig om olika typer av finansiella bolag som sysslar med aktier, utlåning, sparande och försäkringar. De poppar upp som svampar ur jorden och vill ”hjälpa” privatpersoner att placera sina pengar.

Kravet för att det regionala skyddsombudet ska få tillträde till arbetsplatsen är att Finansförbundet har någon medlem där och att det tillhör förbundets avtalsområde. Men som regel saknas både skyddsombud – eller arbetsmiljöombud som det heter inom Finansförbundet – och skyddskommitté.

Att det finns så många finansföretag utan en fungerande skyddsorganisation förklarar Ia G Wallgren med en kombination av arbetsgivare som inte är medvetna om vad som krävs av dem och att det är svårt att få medarbetare i branschen att ta på sig den här typen av uppdrag.

– Arbetslivet är så pressat i dag att folk inte tycker sig kunna ta på sig ett extra uppdrag som dessutom är frivilligt. Oftast är det heller inget som uppskattas av arbetsgivaren.

– Ändå, tillägger hon, har jag blivit positivt bemött på de arbetsplatser jag kommit till. Arbetsgivarna säger att de vill ha en bra arbetsmiljö, men har ändå inte prioriterat de frågorna. Bland de anställda har jag lyckats skapa ett ökat engagemang, trots deras pressade arbetssituation.

Under sitt första år har Ia G Wallgren besökt en handfull företag. Några har hon besökt flera gånger. Det konkreta resultatet är att förbundet fått sex nya arbetsmiljöombud, att två nya skyddskommittéer har bildats och att cheferna i några företag gått en arbetsmiljöutbildning.

Med tanke på ett det finns flera hundra företag på listan kan resultatet verka blygsamt, men Ia G Wallgren förklarar att hon medvetet har koncentrerat sig på de större företagen. Det har visat sig att de mindre är extremt tungjobbade.

– Det är otroligt svårt att få komma till det första mötet. De ringer aldrig tillbaka och hierarkin är otydlig. De vet inte vem som har arbetsmiljöansvaret. Det kan ta tre veckor att komma till rätt person fast jag ringer och mejlar varje dag.

Där hon blivit mottagen har det å andra sidan fungerat bra. De företag där hon rönt störst framgång är Santander och Svensk Exportkredit, som också är de två största på hennes långa lista med över 200 anställda.

Hon har också tagit fram ett lättåskådligt material med en mall för hur det lokala skyddsarbetet ska skötas. Inför mötet skickar hon ut frågor så att de hon möter kan förbereda sig. Där tar hon upp grundläggande frågor som hur den fysiska och psykosociala arbetsmiljön ser ut, hur det är med sjukfrånvaro, rehabilitering och företagshälsovård, om företaget har en arbetsmiljöpolicy och vem som är ansvarig för arbetsmiljön.

– Den fysiska arbetsmiljön är inte särskilt känslig. Det är företagen ganska bra på och de problem som finns går oftast att lösa. Jag arbetar framför allt med psykosociala arbetsmiljöproblem, det är också det som intresserar mig mest och som är mest spännande, säger hon.

– De vanligaste problemen handlar om arbetstid. Många ligger på ett för högt övertidsuttag eller redovisar över huvud taget inte övertid. Det finns de som jobbar dygnet runt för börsen är alltid öppen på några ställen i världen. Det är ofta unga killar som vill jobba så, det är inte arbetsgivaren som tvingar dem.

Ett annat problem hon märker av allt mer är de öppna kontorslandskapen.
– Öppna landskap ger högre volym och sämre arbetsro. Man sparar kvadratmeter och pengar, men får ingen bra arbetsmiljö. Där sådana miljöer planeras ska skyddsombuden vara med från början. Min uppgift blir att tala om hur man ska bete sig i sådana miljöer och råda dem att konsultera ljudexperter och arkitekter. Det är ganska självklara saker, men det gäller att ta itu med dem också, säger Ia G Wallgren.
Hon tycker nästan att det är lättare att komma till tals med arbetsgivarföreträdarna än med personalen.

– Det blir lite av ett moment 22. Arbetstagarsidan är inte organiserad så man har inte den samtalspartnern.

Samtidigt betonar hon att hennes roll inte är att vara arbetsmiljöinspektör.

– Jag kan omöjligen bevaka och kontrollera dessa företag. Den delen får Arbetsmiljöverket sköta. Mitt mål är att skapa en bra arbetsmiljöorganisation i företaget så att jag inte behövs.

Ett vanligt arbetsmiljöproblem i finansvärlden är annars hot och våld. Enligt arbetsskadestatistiken är bankanställda bland de mest utsatta för den typen av risker. I Finansförbundets så kallade Rånbarometer säger hälften att de känt sig hotade i sitt arbete.

Men på de arbetsplatser som Ia G Wallgren vänder sig till är detta ett närmast obefintligt problem.

– De bolag jag har hand om handskas inte med pengar, utan ägnar sig mest åt rådgivning. På de flesta banker finns redan arbetsmiljöombud, det gäller även småbankerna, säger hon.