Silja Galaxy går mellan Stockholm och Åbo sju dagar i veckan. Halv åtta varje kväll stävar hon ut från Värtahamnen. Ombord är då mellan 168 till 210 anställda och över 2000 passagerare. Christer Sjökvists plats är i baren men han är också huvudskyddsombud.

– Jag hade varit anställd ett år när jag fick frågan om att bli skyddsombud. Ett par månader senare var jag huvudskyddsombud. De tyckte väl att det var bra med någon som gillade folk, hade sunt förnuft och inte var rädd för att öppna munnen. Sedan gillar jag inte när människor blir illa eller orättvist behandlade.

Det är 13 år sedan och han är fortfarande kvar på sin post. När han tog anställning på Silja Line var det ett finskägt rederi men för tre år sedan köptes det av estniska Tallink. Båtarna Serenade och Europa fortsatte gå under finskt flagg medan Galaxy och Symphony skulle gå under svenskt flagg. Att gå under svensk flagg innebar också svenska regler för arbetsmiljö ombord.

– Finsk och estnisk arbetsmiljölag skiljer sig från den svenska. Där behöver till exempel inte alla i besättningen ha egen hytt utan bor två och två. Men enligt svensk arbetsmiljölag ska alla ha en egen hytt. En av de första åtgärderna för rederiet blev därför att bygga fler hytter.

De byggdes bland annat i utrymmen ovanför puben. Men personalen stördes av trubadurernas musik när de skulle sova. Det gjordes mätningar av decibelnivån och frågan togs till skyddskommittén. Nu är det skyddsstopp mellan klockan tolv på natten till åtta på morgonen, alltså ingen musik i puben under den tiden.

Christer Sjökvist säger att den svenska arbetsmiljölagstiftningen är bättre än i många andra länder. Men ändå ligger arbetsmiljöarbetet till sjöss långt efter det på land i en del rederier.

På Silja Galaxy väntar besättningen fortfarande på telefoner till alla hytter, inte minst av säkerhetsskäl. Tallink har fått dispens av Sjöfartsverket till år 2011 med att installera dem.

Nationaliteterna i besättningen på Silja Galaxy är många, Christer Sjökvist räknar till 13 stycken. Han säger att det är som ett samhälle i miniatyr.
Eftersom båten alltid är igång är det två besättningar som byter med varandra. Byteshamn är Stockholm, men de med samma befattning som bor i Finland byter med sin motpart där.

Merparten jobbar tio dagar ombord och är sedan lediga tio dagar. Man kan själv göra upp med sin avlösare på samma post om man vill ha kortare eller längre perioder. Allt från 6- till 14-dagarsperioder är tillåtet.

Christer Sjökvists arbetstider ombord är mellan 20.00 och 05.00. Sedan brukar han jobba mellan 15.00 och 19.00 också, i baren eller med skyddsärenden. Allt som allt blir det 10,5 timmar per dag.

Han säger att det både är roligt och jobbigt att stå i baren. En del av gästerna blir överförfriskade och aggressiva, då får han kalla på vakterna. Mest oro känner han ändå för många av de ungdomar som åker.

– De kan verkligen vara nonchalanta och otrevliga. Omnipotenta. Jag kan bli jätteledsen över deras attityd och för deras skull. De beter sig illa mot varandra också. Min uppfattning är definitivt att unga människor dricker mer i dag och att en finlandsfärja inte är en passande plats för dem.

Sedan finns det äldre passagerare som gärna vänder ut och in på sitt liv inför bartendern när de fått i sig för mycket. Men Christer Sjökvist säger att det blivit bättre med den saken sedan de gjort en större serveringsyta vid baren och minskat antalet stolar.

För att orka stå bakom bardisken ett långt arbetspass har Christer Sjökvist sju par skor som han byter emellan. Förrförra hösten hade de en ergonom ombord som tittade vad som kunde förbättras på de olika avdelningarna. Resultatet för barpersonalen blev mattor med svikt i vilket gjort en väsentlig skillnad för rygg och axlar.

– Det är belastningsskador och halkskador som är vanligast över lag bland besättningen. Vi har en bra statistik över sjukskrivningar och olycksfall på alla avdelningar, säger Christer Sjökvist.

Tre till fyra gånger per år är det skyddsrond. Då kan det bli nedslag på utrustning man gör sig illa på eller störande ljud. De har också en ”action logg” där besättning kan rapportera in brister vartefter. Där är de noga med att se till att det står vem som ska åtgärda vad och när det ska göras.

– Visst vill vi att det mesta ska åtgärdas så fort det går. Men vid större ingrepp eller om något ska svetsas måste båten tas upp. Då tar det längre tid.

På ett passagerarfartyg av Silja Galaxys storlek finns det flera olika avdelningar, catering, maskin och däck. Besättningen är uppdelad i tre fackförbund, befälen är med i Sveriges Fartygsbefälsförening (Saco) eller Sjöbefäls- föreningen (Ledarna), manskapet i SEKO Sjöfolk. Totalt är de 15 skyddsombud ombord. Christer Sjökvist säger att det inom sjöfarten liksom restaurangbranschen finns tydliga spår av hierarki. För sjöfartens del kan det ha sin förklaring i att de lyder under sjömanslagen – det vill säga att de måste lyda order, men kan ifrågasätta den i efterhand.

– Vi brukar lite skämtsamt säga att kaptenen är så nära gud man kan komma, högst upp närmast himlen.

Högsäsong för Silja Galaxy är sommaren liksom jul och nyår. Som mest tar hon 2 600 passagerare. Och personalen får jobba mycket, men Christer Sjökvist säger att de är noga med att kontrollera att vilotidslagen efterlevs. Då och då kan de hitta avvikelser som måste åtgärdas.

Silja Lines båtar kallas de vita båtarna och konkurrenten Viking Lines båtar för de röda båtarna, men det är inte bara färgen som skiljer dem åt.  På Viking Lines båtar jobbar huvudskyddsombuden heltid med sitt uppdrag, men är då också ansvarig för flera båtar.

– Det skulle aldrig funka för mig. Jag vill vara med i den dagliga driften ombord på båten för att se vad som funkar och inte. Och inte minst för att kunna prata med mina kolleger för att höra hur de har det.