En sommar när Andreas Gill var tjugo år började han jobba som ordningsvakt. Han hade tänkt att det skulle vara just en sommar, men han blev kvar.

– Jobbet har så många guldkorn, säger Andreas Gill. Så många människor som är tacksamma för att få hjälp: ett bortsprunget barn som hittar sina föräldrar, en gammal kvinna som får hjälp över gatan, någon som fått sin väska stulen… problem som ordningsvakten i bästa fall kan lösa.

Men jobbet har även mindre trevliga sidor, som fulla och bråkiga människor, rånförsök, slagsmål och hot.

I dag är Andreas 28 år och arbetsledare för ungefär femtio ordningsvakter och butikskontrollanter på Inspira Bevakning. I våras fick han, till sin egen stora förvåning, Prevents arbetsmiljöstipendium.

– Jag visste att mina insatser var uppskattade, men inte att de var så uppskattade, säger han när jag träffar honom på Inspiras kontor i Värtahamnen.

Utanför de stora fönstren är en Tallinfärja på väg in. Det här är en modern arbetsmiljö där tjänstemän och chefer skulle kunna fastna framför skrivborden i de ljusa och fräscha lokalerna. Men det vill inte Andreas Gill. Hela hans idé med arbetsmiljöarbete verkar handla om kommunikation och att vara med sina anställda ute på plats i butiker och gallerior. Det är där jobbet görs.

– Jag vill aldrig sätta någon person där jag själv inte skulle vilja arbeta, säger han.

Och för att veta hur det är måste han vara med där ute. Han måste känna de anställda och de måste känna Andreas Gill.

– Då är det lättare att öppna sig; att prata om problemen och allt som händer. För det här jobbet har många baksidor, det händer många tragiska saker.

Andreas Gill har egna erfarenheter av det, och just därför har han en klar bild hur arbetsledare inte ska agera. Han berättar exempelvis om hur han i en tidigare anställning var med om ett rån ute i ett köpcentrum. Det var ett tumult och när han sprang dit var han mentalt förberedd på ett slagsmål, men möttes av fyra maskerade rånare som höll omgivningen i schack med pistol, yxa och kofot. Den som hade pistol siktade på Andreas Gill.

Då, i det stora bevakningsföretag han arbetade åt på den tiden, fanns det ingen chef som tog kontakt med honom efteråt.

Jag fick ingen feedback, ingen att prata med. Ingen följde upp händelsen, berättar han.

– Så får det inte gå till!

Nu när han själv är arbetsledare är han noga med att de som råkar ut för något ska få snabb hjälp. De ska tas ur tjänst, de ska inte köra bil hem efter en traumatisk händelse. Kanske behöver anhöriga kontaktas, de kanske behöver psykologhjälp eller hjälp att ta sig till akuten för fysiska skador.

– Vi skickar dem alltid till företagshälsovården efteråt. Det är viktigt att få en opartisk bedömning om vilken hjälp som behövs. Kan personen gå tillbaka till jobbet? Kanske behövs arbetsträning?

En annan sak som Andreas Gill håller hårt på är att man inom arbetsgruppen ska prata om incidenter som inträffat. Det kan vara små eller stora händelser: sjukdomsfall, omhändertaganden, ja vad som helst – allt ska pratas om.

– Det behöver inte vara märkvärdigt, bara man pratar om det. Hur uppfattade du situationen? Hur kände du? Kunde vi gjort på något annat sätt?
Är inte det självklart för alla? undrar jag.

– Nej, inte alls, säger Andreas Gill. Det är lättare här, vi är inte så stora, vi har ett tajt samarbete.

Samarbete har man också när man gör risk-analyser och gör skyddsronder.

– Skyddsombuden och jag tänker inte olika, men det är bra att ha en annan persons synvinkel också, säger han.

För att vakterna ska kunna ha bättre kontroll på arbetssituationen har Andreas Gill tagit initiativ till ett webbaserat system där incidenter rapporteras. Isys, som det heter, används av många olika företag och yrkesgrupper. Idén kom från Andreas Gill och kollegan Juhani Ahonen, som även är gruppledare och skyddsombud.

– I ett köpcentrum finns det många sorters vakter från olika bolag. Det finns ordningsvakter, parkeringsvakter, väktare, butikskontrollanter, vakter vid värdetransporter och så vidare. Tanken är att man meddelar om det finns några problem i området just nu. Om exempelvis en stökig person bär kniv kan vi meddela det direkt, då vet andra vakter det och kan agera annorlunda. Det är en bonus för det lokala arbetsmiljöarbetet.

Systemet håller på att utvecklas och provas nu ute i fält. Andreas Gill bedömning är att det är mycket uppskattat och han tänker att det kan komma att spridas till andra delar av landet. Egentligen tycker han att det är konstigt att systemet inte funnits tidigare.

– Är man mentalt förberedd på vad som väntar så har man bättre förutsättningar att göra ett bra jobb. Ju mer information desto bättre.

Ett annat sätt att kommunicera är via den arbetsmiljöinbox som företaget har. Där kan de anställda skriva ner sina synpunkter och frågor och få ett snabbt svar. Några gånger per år tas frågor upp i ett personalråd där skyddsombud, gruppledare och tjänstemän ingår. Allt protokollförs och informeras ut.

– Alla behöver få sin röst hörd och kunna påverka, i alla fall om förslagen är förenliga med verkligheten.

En annan informationskanal är de veckomeddelanden Andreas Gill skriver. Där tar han upp saker som skett och sådant som kommer att hända. En tredje informationskanal är de möten man har med alla anställda varje vår och höst. Och så de mer informella mötena som Andreas Gill har ute hos arbetsgrupperna i Skärholmens centrum, Globen Shopping, Fältöversten och de andra galleriorna Inspira har som kunder. Ingen anställd ska vara oinformerad på Inspira.

Det mesta som Andreas Gill pratar om handlar om kommunikation. Men inte allt. En del handlar också om andra förutsättningar för att göra ett gott jobb. Exempelvis att ha bra kläder som klarar en kall natt. Eller en bra ficklampa i mörkret.

Självklarheter kan tyckas, men Andreas Gill har varit med om att inte ens dessa grundläggande behov har varit uppfyllda.
Just för att få veta vad som behövs är det viktigt att arbetsledaren är med där ute, menar Andreas Gill. Han själv vill inte fastna i de ljusa och luftiga lokalerna i Värtahamnen, det är då ett som är säkert.

Arbetsmiljöstipendiet på 30 000 kronor kommer Andreas Gill bland annat att använda för att kunna gå Prevents riskbedömningskurs. Han vill bli bättre på att förutse riskerna innan något inträffar.

Det var vad han gjorde i våras när prispengarna skulle betalas ut på Elmiamässan. Han bedömde risken att hans fru skulle föda barn just då som relativt hög, så det var hans chef som fick hämta utmärkelsen i Jönköping.
Det blev en liten felbedömning – sonen föddes en vecka efter mässan.