Att ha ett tråkigt jobb och att ha tråkigt på jobbet behöver inte vara samma sak. Har man ett tråkigt jobb kan man alltid se sig om efter något annat mer stimulerande arbete, vidareutbilda sig, starta eget eller kanske ändå försöka hitta ett fungerande förhållningssätt till de arbetsuppgifter man har. Men har man tråkigt på jobbet beror det ofta på avsaknaden av arbetsuppgifter.
När jag jobbade på reklambyrå hade jag för det mesta fullt upp med att skriva artiklar för olika tidskrifter. Även om en del uppdrag inte var de mest upphetsande hittar man som journalist ofta något intressant i det som man skriver om. Men så kom en rejäl svacka i slutet av 1990-talet då jag plötsligt knappt hade några tidskrifter att skriva för.
Eftersom jag hade en chef som insisterade på att man skulle vara på jobbet fast man inte hade något att göra blev det väldigt långtråkigt. Dagarna kröp fram och hade det inte varit för att jag kunde surfa på nätet och stå och gaffla med Anette i receptionen så vet jag inte hur jag skulle stått ut. Och när jag varje vecka skulle fylla i den förhatliga tidrapporten skämdes jag som en hund för att jag inte hade några faktureringsbara timmar.
Att inte ha någonting att göra på jobbet kan nämligen inte bara vara själsligt utarmande och slå hål på ens självkänsla utan är också förenat med skam och skuldkänslor i vårt arbetsfixerade samhälle.
För några år sedan myntade två schweiziska forskare uttrycket boreout för dem som har tråkigt på jobbet. De menar att fenomenet inte beror på lättja utan på dålig arbetsorganisation och bristande kommunikation. Den som drabbas av boreout riskerar att bli deprimerad och börja vantrivas i så hög grad att symptomen påminner om utbrändhet.
För många går det så långt att de inte vågar ta upp situationen med sin chef utan i stället försöker ge sken av att arbeta, till exempel genom att ha papper utspridda på skrivbordet, dokument öppna på datorn eller till och med börja röka, bara för att slippa vara på jobbet några minuter mindre varje dag.
En engelsk undersökning som kom för några år sedan visar att lärare är den yrkesgrupp som är minst uttråkad på jobbet. Det kan man förstå eftersom det knappast finns tid till att bli uttråkad och ingen dag är den andra lik. Samtidigt finns det nog en del tröttkörda lärare som inte skulle ha något emot att ha lite tråkigt på jobbet.
Enligt stressforskaren Töres Theorell var problemet med att vara sysslolös på jobbet betydligt vanligare förr, när arbetslösheten var lägre och innan de stora nedskärningarna på 1990-talet. Men vad gjorde man då för att få sina arbetsdagar att gå? Det var ju före internets födelse och möjligheten att läsa artiklar och bloggar, shoppa, spela spel och facebooka.
Kanske var inställningen till arbetet en annan, där man höll ett lägre arbetstempo, hade mer tid till att umgås och prata med varandra och inte tog arbetet på så blodigt allvar som vi gör i dag.
Det låter i så fall rätt sunt tycker jag.