Gin & tonic efter lunch

– När vi hade skrivit kontrakt med en ny kund firade vi med en drink redan på eftermiddagen. Senare på kvällen gick vi oftast ut för att fortsätta firandet, säger Erik Winberg, 36 år och delägare i en reklambyrå.

Reklambyrån låg i Stockholms city så steget till krogen var inte långt. Och i ett av konferensrummen på byrån fanns ett skåp som alltid var fullt med sprit. En gin och tonic efter lunch var inget konstigt och ölen på fredag eftermiddag var regel.

– Var det någon utomstående som påpekade att vi tog en grogg även före lunch kunde man lite skämtsamt säga att Sverige är med i EU nu och där får man dricka före elva.

Redan innan Erik Winberg startade den egna reklamfirman hade han ett osunt förhållande till alkohol. Han minns att de på en arbetsplats, där han jobbade tidigare, åkte i förväg inför en kick-off och handlade sprit för att kunna ha svartbar på skidhotellet för kollegorna. Alkoholen var alltid ett vågspel för honom.

– Jag hade ett gränslöst beteende. Och så är det för den som är alkoholist. Du kan dricka två glas vin, men du kan lika gärna dricka tjugo glas vin.

Mängden alkohol Erik drack varje dag ökade. Även om han drack det mesta öppet på jobbet så tog han de två första morgongroggarna i smyg. Han blev bra på att dölja och varken kollegorna eller kunderna reagerade på att han faktiskt var full.
– En gång trillade jag av stolen på ett kundmöte, men de trodde att det var mitt hjärta som krånglade. Jag jobbade ju så mycket. Sen hade jag också spridit myten att jag hade magsår.

Var det ingen kund som kände att du luktade alkohol?
– Det kanske det var. Men skulle du som kund undra varför jag luktade öl eller vin? Jag kunde ju ha varit på representationslunch eller ett event.

Hade du önskat att någon ifrågasatte?
– Inte då, men nu är det klart att jag hade velat att någon hade reagerat. Samtidigt är det jättesvårt. Alkohol och negativa konsekvenser är ju en sån grej man sällan pratar om. Det är jobbigt att lyfta frågan.

Erik Winberg hade genom åren kommit upp i en alkoholkonsumtion som började bli direkt hälsofarlig. Med återställare på morgonen, eftermiddagsgroggar och ett par flaskor vin varje kväll.

– Jag drack för att upprätthålla grundnivån. Och ju mer jag drack desto mer tålde jag – ett tag.

Till slut tuppade Erik av på jobbet och blev hämtad i ambulans. Levervärdena var skyhöga, folk i hans närhet hade börjat reagera och själv kände han mer och mer att det var ohållbart.  I samma veva fick han också sin första son. När han lyfte upp honom visste han inte vad han skulle känna.

– Det skrämde mig. Jag hade bedövat mig själv så hårt med alkohol och hade ingen koll på vad som var vad längre.

Det blev en lång resa tillbaka för Erik Winberg, med avgiftning och rehabilitering på olika ställen genom landstingens och kommunens försorg. Han var borta från jobbet i över ett år.

I dag har Erik Winberg varit nykter i sju år. Han kallar sig inte nykter alkoholist utan säger att han druckit sin del i livet redan.

Han föreläser också om alkohol i arbetslivet och vad man kan göra åt det.  Han menar att alkohol är ett socialt smörjmedel med positiva konsekvenser, men att vi också måste våga prata om de negativa konsekvenserna och hur man hanterar dem.

– Finns det en Nisse på företaget som alltid tafsar på Lena på firmafesterna handlar det inte om att Nisse är pervers utan om att han dricker för mycket och tappar omdömet.
Erik Winberg säger att många företag och arbetsplatser säkert har olika former av dokument med en alkoholpolicy. Men att de många gånger är alltför luddiga med formuleringar som ”Här dricker vi med måtta och sunt förnuft”. 

– Alla förstår orden, men ingen vet egentligen vad det innebär. Arbetsplatserna borde ha en plan för att diskutera alkoholfrågan på ett mer konkret sätt. Som vad man till exempel gör om någon blir för full på en kundrepresentation eller på en firmafest.

Vad har man för ansvar som kollega?
– Att säga till, men utan att anklaga. Berätta vad du själv känner – att du tycker att det är jobbigt när den personen blir för full. På så sätt visar man att det inte är okej samtidigt som man sätter en gräns. Det är att bry sig om.

Cheferna har ett arbetsgivaransvar, men Erik säger att de också måste våga titta på konsekvenserna av alkohol på flera sätt. Både ekonomiskt och mänskligt.

– Är det okej att säljarna kommer först halv elva dagen efter firmafesten? Vad kostar det företaget i produktionsbortfall? Hur full får man bli på en kundrepresentation? Och hur gör jag som chef för att konfrontera en medarbetare som dricker för mycket?

Han tror att många chefer skulle tycka att det var skönt att slippa ta i problemet och i stället låta företagshälsovården eller någon annan instans sköta det åt dem. Inte av ovilja utan för att de saknar kunskap om hur man hanterar situationer där alkoholen är själva problemet.

– Det måste finnas en beredskap hos cheferna på våra arbetsplatser för att kunna jobba med frågorna kring alkohol. Framför allt måste vi våga prata om det.

I dag skulle Erik inte tveka en sekund att säga till någon som blivit för full på en kundmiddag att gå hem. Tidigare hade det varit han som sagt att de skulle beställa in en omgång till.

Reklambyrån som Erik Winberg fortfarande är delägare i har flyttat till mindre lokaler i en annan del av stan. Under en period minskade Erik sin arbetstid för att ta igen det han missat med familjen. Nu jobbar han mer hemma och har fått ytterligare en son.

– Hela inriktningen i livet är lugnare nu och jag har en radikalt annan syn på livet. Jag älskar att jobba, men livet har lärt mig att det bara är en del. Relationen till min familj och mina barn är en så mycket större och viktigare del numer.

Häromdagen frågade han en kollega om vad som var största skillnaden med honom förr och nu. Hon tyckte att han hade blivit en trevligare människa.

– Det är nog så. Jag har blivit mer intresserad av andra människor och har en högre grad av empati och självkännedom. Tidigare var jag så bedövad av alkohol att jag inte reflekterade alls.

Tror du att du hade gjort bättre jobb tidigare utan alkohol?
– Det är väldigt svårt att svara på. Men jag hade definitiv mått bättre.