Individens ansvar eller arbetsgivarens? Lagen är solklar. Arbetsgivaren har fullt ansvar för att arbetsmiljön är trygg och säker. Men om individen slarvar med säkerheten, ska inget ansvar läggas på honom eller henne? Åsikterna går isär.
Förra året startade arbetslivskonsulten Benny Dahlqvist en debatt som handlade om vikten av att inte bara prata om arbetsgivarens ansvar när det gäller arbetsmiljön. Att det också var viktigt att lyfta fram det personliga ansvaret för att undvika olyckor och ohälsa på jobbet. Hans synpunkter ledde till en massa arga motreaktioner.
– Vad ska man som arbetsgivare göra om folk struntar i att använda skyddsutrustning? Som konsult ser jag en massa sådana exempel där arbetsgivare seriöst jobbar med arbetsmiljön, men där de anställda inte bryr sig om säkerheten. När jag nu offentligt lyfter den frågan så får jag en massa skäll. Det verkar vara känsligt att prata om individens ansvar. Själv tycker jag det är hög tid att diskutera detta eftersom det handlar om människors liv och hälsa, säger Benny Dahlqvist.
Han är före detta yrkesofficer och har arbetat med utbildning och ledarskap i hela sitt yrkesliv. Som arbetslivskonsult blir han ofta kontaktad av arbetsgivare som aktivt jobbar med arbetsmiljöfrågor och som behöver hjälp med att förankra säkerhetstänkandet i sin organisation.
Benny Dahlqvist arbetar utifrån modellen Beteendebaserad säkerhet (BBS), ett synsätt som är spritt i Europa och USA, och där individens eget ansvar betonas. I det koncept han jobbar med har han också lagt till ett L, så att förkortningen blir BBSL. L står för ledarskap.
– Det är oerhört viktigt att alla chefer och ledare på en arbetsplats skapar ett klimat som gör att arbetstagarna värnar arbetsmiljön, använder skyddsutrustning och även känner att det är okej att vägra utföra uppgifter som de tycker är för farliga, fortsätter Benny Dahlqvist.
Cheferna har alltså en mycket viktig roll i arbetsmiljöarbetet, men för den skull ska inte individens eget ansvar och beteende glömmas bort, är hans ståndpunkt.
På Göteborgs universitet finns säkerhetsforskaren Marianne Törner. Hon jobbar på Institutionen för arbets- och miljömedicin och har kontakt med en rad olika arbetsplatser. Till skillnad från Benny Dahlqvist är hon ingen anhängare av teorin BBS. I stället för att fokusera på individen betonar hon organisationens och ledningens ansvar.
– Att jobba med individers beteenden är ett perifert arbetssätt. Då ser man inte människan som en social varelse, vilket vi är. Det grundläggande är i stället att jobba med organisationskulturen. Vilka signaler kommer det egentligen från ledningen och chefer på golvet? Är det säkerheten som även i praktiken sätts i första rummet, eller är det produktiviteten? frågar sig Marianne Törner.
Tvärtemot Benny Dahlqvist, som tycker att individens ansvar diskuteras för lite på arbetsplatserna, anser hon att det lyfts fram för mycket.
– Fokus ligger alldeles för mycket på den enskildes ansvar, ytligt sett är det ju enklare och mer hanterligt. Det andra synsättet kräver mer arbete, poängterar Marianne Törner.
Hon lyfter fram de osynliga sociala normer som kan finnas på arbetsplatser. Oskrivna regler, machokulturer och strukturer som lurar under ytan och som gör att medarbetare släpper på säkerheten. De allra flesta anpassar sig hellre till dessa osynliga normer än sätter sig upp emot dem, med risk för att då själva bli sedda över axeln eller frysas ut ur en arbetsgemenskap.
– Vi människor är sociala varelser, grupptillhörigheten blir viktigare än att hålla på vissa regler.
A och O är därför vad ledningen kommunicerar, inte bara i ord utan även i handling. Inte bara högsta chefen måste kommunicera detta, utan alla chefer och arbetsledare så att den kulturen blir den förhärskande på arbetsplatsen. Och det, menar Marianne Törner, är ett betydligt mer omfattande arbete än att fokusera på individens beteende.
Benny Dahlqvist håller med om det resonemanget.
– Absolut, det är precis det jag poängterar i mina utbildningar. Ledningen måste vara mycket tydlig i alla led. Men till syvende och sist är det också på individen det hänger. Och det hjälper långt ifrån alltid att ledningen prioriterar säkerheten i alla led. Det hela handlar om en kombination, båda parter har ansvar, säger Benny Dahlqvist.
– Självklart har alla ett ansvar. Men det som gör att människor vill och känner sig uppmuntrade att ta ett ansvar är att de har inflytande över sitt arbete, att de uppmuntras att vara tänkande människor och att de känner tillit till chefer och arbetskamrater. Det gäller att skapa en organisation som gör att människor känner att de får och vill ta ansvar, kontrar Marianne Törner.