Bara fyra av trettio kollegor gratulerade Laila Asp när hon blev biträdande enhetschef på sin egen avdelning. Det var först efter några månader, när hon höll sitt ”installationstal” som allt föll på plats.
Laila Asp är en sådan där engagerad person. Under sina 18 år som arbetsterapeut på Syncentralen i Göteborg har hon ofta blivit indragen när det handlat om något förändringsarbete.
– Det var för fyra år sedan, när jag arbetat med en större omorganisation, som jag fick känslan att det kanske är det här jag ska ägna mig åt, berättar hon.
Uppmuntrad av sin chef, sökte Laila till ett chefskandidatprogram. Men kollegornas reaktioner, när hon berättade, kom som en överraskning: Vem har bestämt det? Var det din egen idé? Varför har vi inte fått veta något?
– Jag har lärt mig att inte förvånas av folks reaktioner. Olika människor har olika sätt att förhålla sig till sådant som händer.
Under utbildningen brottades hon mycket med identiteten chef.
– Jag hade så mycket föreställningar om vad det var. Konflikten blev på något sätt ännu tydligare när det handlade om de egna kollegorna.
Tjänsten som biträdande enhetschef fick Laila Asp först ett drygt år efter utbildnings slut. Men gratulationerna från kollegorna uteblev. Det var först några månader senare när hon höll sitt tal, på inrådan av sin chef, som hon kände att det blev på riktigt.
– I talet berättade jag om min roll och mina tankar om den. Men också om min resa dit och vilka processer jag gått igenom. Det var många som kom fram och sa: Jaha, är det SÅ du har upplevt det.
Det var också vid det tillfället hon insåg att hon inte kunde fortsätta vara kompis på samma sätt med de gamla kollegorna.
– Vissa saker kan jag ju inte prata om. Jag kanske vet sådant som inte de vet. Och jag får troligen inte veta allt från dem heller. Därför har jag fått hitta ett annat nätverk bland enhetscheferna i regionen.
Men hon umgås fortfarande privat med några av sina gamla kollegor.
– Fast då pratar vi inte jobb på det sättet.
Den personkännedom hon har, tack vare alla år i organisationen, ser hon som både en fördel och en nackdel.
– Jag vet redan innan hur olika personer kan komma att reagera på en förändring. I början var det extra svårt att fatta impopulära beslut. Men i dag skrämmer det mig inte längre, jag inser att det faktiskt förväntas av mig.
Laila Asps egen chef har fungerat som en handledare för henne under hela processen.
– Det har varit avgörande för mig. Jag tror det är viktigt att ta sig den tiden och prata om vad det är man går igenom.