Engagemang, entusiasm och energi – det är tre ord som Bernice Carlsson tycker kännetecknar henne som person. Egenskaperna i kombination med hyggligt god självinsikt, är enligt henne själv det som format en karriär där den egna vägen alltid stått i centrum.

Tidigt började hon arbeta med personalfrågor, och har genom åren jobbat med det mesta: utveckling, avveckling, som specialist, internkonsult, projektledare, administrativ chef, gruppchef och personalchef. Vid 37 års ålder, efter ett ledarutvecklingsprogram i den koncern hon länge var anställd i, började banan som chef. Hon blev utvald. Hade talang.

– Det kändes stort och allvarligt. Jag ville verkligen göra mitt bästa.
En del föreställningar om ledarskapet kom tidigt på skam. De ledare som hon tidigare på avstånd sett upp till visade sig snabbt vara vanliga människor. Som hon själv.

– Jag kunde till och med vara bättre än dem, konstaterar hon med ett skratt.

Det första chefsjobbet följdes snart av fler. Hon var chef över många och över få, och började snart med jämna mellanrum byta chefsjobbet mot andra uppdrag, som projektledare till exempel. Innehållet i uppdragen lockade och i chefskapet fanns ingen prestige för Bernice Carlsson.

– Jag har nog aldrig trott att jag inte skulle kunna komma tillbaka till ett chefsjobb även om jag tillfälligt lämnar det.

Merparten av gångerna när Bernice Carlsson ”hoppat av” chefskap har det skett helt på eget initiativ, och med ett nytt uppdrag i sikte. Ibland har det skett slumpartat, behov har funnits och hon har kontaktats. För det mesta har steget ned från chefsstolen varit okomplicerat, även om hon varit kvar i den organisation hon tidigare varit chef i.
Förutom en gång. Bernice Carlsson hade nyss bytt företag, och blev chef över en liten grupp medarbetare med blandade uppdrag. ”Det var spretigt”, konstaterar hon. Som personalchef fick Bernice Carlsson plats i företagsledningen, vilket var en ny och angenäm upplevelse.

– Visst handlar chefskap om makt, och som personalchef är man ibland lite av vd:ns högra hand. Och det ger oftast väldigt mycket. Man har tillgång till all information, får tidigt vara med i beslutsprocesser och kan påverka mycket.

Men de tydliga värderingar hon hade kring sitt eget ledarskap prövades efter hand, eftersom alla i ledningen inte delade samma värderingar. Uppdraget blev mer komplicerat än hon förutsett.

– Jag tyckte inte att jag kunde vara den ledare som gruppen behövde, och det kändes som att det började bli dags för mig att göra något annat. Den var nog också första gången självförtroendet svajade. Jag tyckte inte jag räckte till. Kanske är det så att kvinnor oftare än män tänker så?

Lösningen blev att hon klev av rollen som personalchef, inte längre satt i företagsledningen utan i stället jobbade i ett stort projekt i samma organisation. Hon blev lite förvånad över sina egna reaktioner.

– Jag minns att jag stod utanför rummet när de skulle ha ledningsgruppsmöte och vinkade till mina före detta kollegor. Det var en konstig känsla att inte vara med. Och de hade gemensamma arbetsluncher, där jag förstås inte skulle delta. Det kan tyckas som småsaker, men visade sig betyda mer än jag trott.

Avhoppet väckte också frågor bland kollegor. Hade jobbet inte gått bra, vad låg bakom? Till syvende och sist handlade det som vanligt för Bernice Carlsson om att följa sin egen övertygelse.

– Många gratulerade mig och tyckte att jag var så modig som hoppade av. Det gjorde mig glad. Men en del sa också: Jag önskar att jag också vågade göra något annat. Det gjorde mig lite ledsen, för det innebär ju att det finns människor som tycker att de är på fel plats.

Chefskap är tungt och ensamt ibland, och Bernice erfarenhet är att det som de flesta chefer tycker är allra tuffast, det är just personalansvaret. De svåra samtalen och den komplicerade konflikthan teringen, som är viktiga inslag i ett chefskap, men som kan kännas övermäktigt. Men ändå är man kvar. Förklaringen finns nog ofta att söka i status, löner, prestige eller egna skygglappar, enligt Bernice Carlsson.

– Vi har ju fortfarande svårt att hitta alternativa karriärvägar, trots att många företag jobbar mycket med det. Det är lätt att tänka i uppåt och nedåt, men svårare att se andra vägar.

– Men min erfarenhet är ändå att det viktigaste är skaffa sig självinsikt, och en egen personlig trygghet. Och du har alltid ett val.