Oho-Oho-Oho! När Ing-Marie Persson går in i schimpanshägnet på Furuviks djurpark blir det glädje bland aporna. De tjoar och flockas runt henne, pillar med fingrarna på hennes ben, pockar på uppmärksamhet. De två yngsta, Manda, 5, och Selma, 2, som haft Ing-Marie som surrogatmamma, vill båda upp i hennes famn.

Det är roligt att bevittna, men när hon kommer ut igen betonar Ing-Marie Persson att detta är unikt. Att hon som människa blivit accepterad som medlem i en schimpansflock beror troligen dels på att just hon har ett särskilt gehör för att kommunicera med djur, dels på att hon började arbeta med och i flocken när Santino, som nu är dess ledare, bara var fem år. Allt sedan dess har Ing-Marie Persson ägnat i stort sett all sin vakna tid till att lära sig både att tolka och att själv använda schimpansernas sätt att kommunicera. Därmed har hon också fått Santinos förtroende att dela ledarskapet med honom.

Kunskaperna som hon har förvärvat har hon föreläst om världen över och nu har de fungerat som inspiration till boken Ledarskap på apstadiet, av Tommy Lundberg och Ola Berggren. Bokens utgångspunkt är att vi människor har mycket att lära av dessa våra närmaste släktingar i djurriket (enligt de senaste rönen är schimpanser och människor genetiskt lika till 98,6 procent).

– Självklart kan och ska man inte överföra allt. Men vi ställde oss en grundläggande fråga: Är människan i första hand rationell eller emotionell? Vårt svar är att vi, precis som schimpanserna, i första hand styrs av känslor, säger Tommy Lundberg. 

Detta kan man ha nytta av att känna till, då man ska leda en grupp människor. Liksom att vi, precis som apor, är flockdjur som behöver känna tillhörighet men också bör få chans att utveckla egna talanger och egenheter.

– Som vi ser det finns nyckeln till ett bra ledarskap framförallt i tre saker: att medarbetarna blir sedda och uppskattade, att det finns ömsesidig respekt och att jag som ledare vågar vara mig själv, säger Tommy Lundberg. Det är idéer som vi fått bekräftade av schimpanserna.

När han och Ola Berggren, under vägledning av Ing-Marie Persson studerat Santinos ledarskap har de sett att han både respekterar och drar nytta av varje flockmedlems personlighet och egenheter. Han är också noga med att visa sin tillgivenhet mot alla. Det senare sker bland annat genom att ”grooma”, det vill säga sitta och pilla i de andras pälsar.

– Folk tror ofta att aporna plockar löss då, men så är det inte, säger Ing-Marie Persson. Det handlar om kroppskontakt.

Något att ta efter, tycker hon. Inte bokstavligt, förstås, men genom att se kelandet som uttryck för bekräftelse. Det kan och bör en mänsklig ledare ge. Till exempel genom att hälsa på morgonen, ta ögonkontakt, delegera ansvar.

– Vi tycker att man ska fika tillsammans med sina medarbetare så ofta det går, säger Tommy Lundberg.  Och bjussa lite på sig själv, visa vem man är!

Han önskar att vi litade mer på vår förmåga att tolka andras kroppsspråk och bli medvetna om vårt eget, i stället för att förlita oss på bara ord.

– Vårt verbala språk är förstås en enorm tillgång, men ibland kan det ju verkligen också vara i vägen för oss. Det är ju inte ovanligt att vi säger en sak med munnen, men en helt annan med kroppen.

En bra chef tar också vara på medarbetarnas kunskaper och färdigheter och ger dem möjlighet att utveckla dem.

– Det vinner alla på. En bra ledare finns mitt i organisationen i stället för att sitta högst upp och peka med hela handen, säger Tommy Lundberg, medan Ing-Marie Persson påpekar att det inte alltid är den starkaste schimpansen som blir ledare, utan den som får gruppens förtroende.

Tydlighet är en annan ledaregenskap som märks hos schimpanserna. När Santino blir arg säger han genast till på skarpen, på sitt sätt. Men i nästa stund visar han att det hela är ur världen genom att leka eller kela.

– Människor tar ofta alldeles för lång tid på sig innan de säger ifrån. Och så går de och surar länge efteråt, säger Ing-Marie Persson, som själv gör som schimpanserna: går rakt på sak direkt, reder ut – och släpper.

Fotnot: Boken Ledarskap på apstadiet är skriven av Tommy Lundberg och Ola Berggren, kommunikationsrådgivare och skribent respektive beteendevetare. Intäkterna från den första svenska upplagan av boken går till bevarandeprojekt, forskning, utbildning och andra insatser för schimpansernas överlevnad.