I arbetslivet finns massor av situationer som kan trigga igång avundsjuka – med försämrat arbetsklimat, sjukskrivningar och ökad per-sonalomsättning som följd. Det finns också risk att medarbetare håller igen på prestationerna, för att inte väcka kollegers avund. 

Marta Cullberg Weston, psykolog, terapeut och författare, fick upp ögonen för avundens roll genom två unga kvinnor, som blev baktalade och motarbetade på jobbet. Roten till det onda var avundsjuka äldre kvinnliga kolleger, i det ena fallet en assistent, i det andra en chef.

Avund är en av de sju dödssynderna och inget det talas så mycket om.  Ändå är den en viktig faktor i våra liv, vare sig vi vill eller inte, insåg Marta Cullberg Weston när hon fördjupade sig i frågan. I olika tider har samhället försökt begränsa avunden på allehanda sätt. Kristendomens löften om ett bättre liv ”ovan där” kan ses som ett exempel.

Men i västvärlden eldar vi i dag under konkurrensen och glömmer att avunden är dess skugga, menar Marta Cullberg Weston. Medierna presenterar ständigt nya bilder, som vi kan jämföra oss med.

– Det är en utmaning, säger hon. Men för de flesta är avunden bara något om fläktar förbi, inget destruktivt och inget viktigt inslag i livet.

I bästa fall känns den bara som ett sting: ”Det där skulle jag också vilja ha” eller ”Så vill jag också vara”. Konkurrensen kan stimulera oss att försöka nå våra egna mål. 

I vardagsavund uttalas önskningarna i allmänhet öppet. När avunden däremot blir till mörk, förgörande avundsjuka är den dold, konstaterar Marta Cullberg Weston.

– Man erkänner inte sina känslor ens för sig själv. I stället börjar man hitta fel hos den andra.

Vissa människor bär från barndomen med sig en särskild sårbarhet, som gör att de har en ökad risk att känna sig förfördelade, menar hon.  I bakgrunden finns ofta syskonavund och tidigare upplevelser av att inte ha fått sina behov tillgodosedda.

Befordringar, relationen till chefen, uppmärksamhet i medierna, arbetstider – mycket kan väcka avundsjuka på jobbet.  Den individuella lönesättningen är en vanlig bov i dramat. Att en kollega får några hundralappar mer vid lönerevisionen kan räcka för att sätta igång en process av kritik och baktalande. Den som är föremål för avundsjukan får sin position underminerad och riskerar att till sist bli utfrusen.

Chefer behöver sätta på sig ”avundsglasögon”, tycker Marta Cullberg Weston. Både för att förutse vad som kan väcka avund och för att upptäcka processer som kommit igång. 

– De måste också bli bättre på grupptänk, fortsätter hon. Om en person belönas, bör man även se till att gruppen får någon form av belöning. Om en befordras, måste man vara tydlig med varför och visa att alla har chansen.

Förekommer det avundsjuka på arbetsplatsen råder hon chefen att direkt ta upp frågan med hela gruppen: ”Det här problemet har vi, det är oacceptabelt, det förstör och måste lösas”.

– Berätta att du som chef vill få veta så fort någon baktalar någon annan.
Den som eventuellt fortsätter att avundsjukt intrigera ska konfronteras direkt. Det måste vara alldeles glasklart att chefen inte godtar beteendet, säger Marta Cullberg Weston. Samtidigt tycker hon att man även bör diskutera hur arbetskamrater kan stötta varandra. Ledningen måste vara beredd att ändra på sådant som upplevs som orättvist.

– Målet är att skapa ett klimat där man ser problemen i ögonen, där man tillåter folk att komma fram och där alla har möjligheter.

De flesta exempel i Marta Cullberg Westons bok är hämtade från kvinnodominerade arbetsplatser. Hon anser att kvinnor generellt har större problem med avundsjuka. Det har att göra med hur kvinnor och män generellt hanterar konkurrens eller visar aggression, mönster som etableras redan i barndomen.

– Förenklat kan man säga att män i allmänhet är bättre på att blåsa bort sin avund. Men det finns förstås många solidariska kvinnor och det finns manlig avundsjuka också – fast då kallas det ofta maktstrider.