– Blodpuddingen kostar 11,90, upplyser den lilla damen framför mig i kassan. Jag tror knappast hon ljuger och skulle gärna knappa in 11,90 i datorn om det inte vore för att chefens gestalt skymtar till i ögonvrån. Jag grabbar tag i telefonluren.
– Så ni tror att jag ljuger? säger damen martyriskt.
– Nejdå, men vi är tvungna att ringa, förklarar jag och intar rollen som den lojala arbetstagare jag låtsas vara. Slår världsvant in ett låtsasnummer och pratar med en icke-existerande människa på andra sidan luren. Sedan ler jag mot damen: ”11,90, jajamän”. Chefen har passerat och jag återgår till att hitta på egna priser, ljuga, ta emot gamla rabattcheckar och bryta mot andra regler. Regler beslutade av oinsatta chefer som inte själva jobbat i kassa.
Första dagen på jobbet satt jag naivt nog och väntade väluppfostrat på att någon i bästa fall skulle svara i telefon ute på någon avdelning. Eller att någon skulle komma till min undsättning när jag ropade på hjälp. Detta samtidigt som kön växte i takt med kundernas missnöje. Kunden kräver och chefen kräver och själv stod jag rådlös någonstans i mitten av denna olösliga ekvation.
Strax efter att jag lärt mig kassan någotsånär (min ”introduktion” varade i hela fem minuter innan jag blev lämnad till mitt öde) placerades jag i byggkassan. Utan upplärning och utan att kunna se skillnad på en skruvmejsel och en skiftnyckel, förväntades jag alltså sköta en hel avdelning ensam.
Fast det visste jag såklart inte om. Inte förrän jag förgäves försökte få tag på någon när jag fick min första frågvisa kund. Kunderna blev fler och min förtvivlan blev större. Jag ropade ut förstärkning i högtalaren utan resultat – det fanns ju ingen personal.
Det var någonstans här jag började ljuga och hitta på (o)lämpliga svar på frågor: ”Absolut har vi extrapris idag” eller ”oljan går utmärkt till bordet”. Jag gjorde allt jag kunde för att arbetet skulle gå friktionsfritt, men kände mig som en stor bluff.
Trots att kunden och chefen har oförenliga krav, är många av dem rörande överens om en sak: Båda ser ner på den lilla kassörskan.
Fakta
Helena Lundberg doktorerar i arbetsvetenskap vid Karlstads universitet. Hon intresserar sig särskilt för värdighet i lågstatusyrken. Nyligen släppte hon boken ”Kassörer till kassan — betraktelser från löpande matbandet” som bygger på hennes egna erfarenheter av att jobba i kassan på en stormarknad.