Jag är född med osteoporos, använder rullstol och har haft över 20 frakturer under mitt 39-åriga liv. För några år sedan sjukskrevs jag efter ett benbrott. När läkaren ville förlänga sjukskrivningen protesterade jag vilt, fixade arbetsresor med taxi och arbetade halvtid. Och jag är tacksam för min envishet. Utredningar visar att ohälsa bland personer med funktionsnedsättning sällan beror på nedsättningen. Det sitter ofta ett likhetstecken mellan att ha jobb och känslan av att vara delaktig, behövd, finnas i en gemenskap och må bra. Därför måste alla ta sitt ansvar och få fler med funktionsnedsättning ut i arbetslivet.
Det finns en diskrimineringslag. Arbetsgivare är skyldiga att genom skäliga åtgärder se till så att arbetstagare, arbetssökande eller yrkespraktikanter med funktionsnedsättning kommer i en jämförbar situation med andra. Det är bra, men jag tror mest på attitydförändringar. I stället för att betrakta mig som en resurs ser arbetsgivare funktionsnedsatta bara som individer med nedsatt arbetsförmåga. De tror att jag resulterar i dyra ombyggnationer för att anpassa arbetsplatsen i stället för att se förbi nedsättningen och upptäcka att där finns en människa med stor kompetens och en vilja att engagera sig.
Ansvaret ligger på ministern Hillevi Engström, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, kommuner och landsting. Högst på min önskelista står en landsomfattande utbildning för chefer med personalansvar. Det ska handla om möjligheterna i att anställa personer med funktionsnedsättning, inte fastna i problem.
Ansvaret ligger även på handikapporganisationerna att vara blåslampan i baken på beslutsfattare och fokusera på ett intressepolitiskt arbete som aktualiserar frågan. Organisationerna har också en viktig roll att fylla för att stärka självkänslan och få personer med funktionsnedsättning att inse att de är betydelsefulla och behövs i arbetslivet.
Efter gymnasiet jobbade jag som växeltelefonist på en statlig myndighet. Sedan utvecklades intresset för konsten att skriva och jag fick jobb som lokalreporter på en landsortstidning. I dag är jag egenföretagare och titulerar mig tillgänglighetskonsult. Enligt statistiken tillhör jag en grupp av befolkningen med dubbelt så hög arbetslöshet än personer utan funktionsnedsättning. Vi fastnar i arbetslöshet, långtidssjukskrivning eller förtidspension. Jag har tagit mitt ansvar och vägrat tillhöra statistiken. Vilket ansvar tar du?
Lars-Göran Wadén är tillgänglighetskonsult och frilansskribent och har skrivit boken ”Livet rullar vidare”. Han föreläser och utbildar även i tillgänglighets- och bemötandefrågor.