Vad menar ni med härskartekniker?
– Mellan människor i grupp pågår alltid ett lite halvosynligt spel, som handlar om vem som ska lyfta fram sig själv. Oftast är det inget problem, men om en tar över och tystar andra för att själv få bekräftelse är det en form av härskande. När beteendet får konsekvensen att andra parter känner sig fråntagna sitt värde, då är det en härskarteknik.

Vissa män tystar kvinnor genom att till exempel förlöjliga eller osynliggöra dem. Men det ni sett handlar inte bara om hur män gör?
– Genusaspekten är en viktig del, som forskaren Berit Åhs lyft fram. Men i vårt arbete som konsulter har vi sett att härskartekniker är mycket vanliga i arbetslivet. De används inte enbart av män mot kvinnor, utan minst lika sofistikerat och hårt kvinnor emellan, av kvinnor mot män och av män mot män.

Vilka är de vanligaste härskarteknikerna på jobbet?
– En skicklig härskare använder många tekniker, som ofta går i varandra. Väldigt vanligt är att vara trevlig – glad, käck och klämmig – och samtidigt hotfull. Hoten förs fram med ett stort leende och en klapp på ryggen. På ett möte kan härskaren ta upp och berömma det andra har sagt, men samtidigt skjuta dem åt sidan och göra det till sitt.

– Osynliggörande finns också ofta med. Man hälsar på alla när de kommer, utom en. Vissa får aldrig ordet eller blir tillfrågade. Det, tillsammans med undanhållande av information, förekommer i många sammanhang.

– Att härska i form av att man är expert är vanligt i vissa yrkesgrupper. Om en arbetsgrupp får en förfrågan om att hålla en dragning i sitt ämne, beter sig en som den självklara experten. Ingen annan tycker sig kunna stiga fram. Särskilt kvinnor har en tendens att backa för att det inte ska bli obehagligt i gruppen.

Vilka härskartekniker fungerar för män, men inte för kvinnor?
– Män som härskar kan vara charmiga på det där bullrande sättet. De skojar, tar över och får omgivningen att tystna. De kan bli beundrade av både män och kvinnor för att de är så trevliga.

– En kvinna som betedde sig likadant skulle kunna bli ifrågasatt som kvinna. Om hon var chef skulle hon troligen inte bli tagen på allvar. Kvinnliga härskare kan vara mjuka och omhändertagande, men driva det lite för långt. De kramar och ler, samtidigt som de till exempel inte ger dig den information du behöver. Bägge teknikerna spelar på våra föreställningar om hur kvinnor och män ska vara.

Varför använder människor härskartekniker?
– Det handlar om vårt behov, ditt och mitt, av att bli sedda och bekräftade. Det kan också bottna i konkurrens – om en plats i organisationen eller om pengar.

Era exempel handlar mycket om hur de som utsätts för härskartekniker agerar. Varför?
– Som vi ser det finns det tre parter inblandade – den som står för härskandet, den som låter sig härskas över och de runt omkring. Härskaren vet inte alltid själv vad han eller hon gör mot omgivningen. En del är förstås medvetna, men ibland har de faktiskt inte alls förstått varför alla runt omkring tystnar. De kan tycka att de tar ansvar, och skulle bli väldigt förvånade om någon knackade dem på axeln och sa ”hördu sluta med dina härskartekniker”.

– Den som låter sig härskas över är inte bara ett offer. Det är något man själv gör, som leder till att härskartekniken fungerar. Kan man hjälpa människor att komma på vad det är, har man kommit en bra bit på väg.

– Tredje part, de som sitter runt om och är tysta, tittar bort eller hejar på, är också en del i det som händer. Att vara tyst är ett val, ett agerande.

– Om man kan få syn på de här mönstren i en grupp, prata om dem och få alla parter att ändra sitt beteende lite, får man en helt annan kreativitet. Det blir en lättnad, som att dra efter andan och andas in sval luft.

Hur märker jag om jag utsätts för härskande?
– Det kan ofta vara svårt att sätta fingret på härskartekniker. Den som utsätts kanske inte inser riktigt vad som händer, men känner efteråt att ”fasen, vad jag blev tillplattad”. Ofta vänder man det mot sig själv, ”varför satt jag tyst som en mus?”.

Vad gör man om en kollega får alla att tystna på mötena?
– Det är viktigt att inte skuldbelägga sig själv. Försök i stället backa och titta objektivt på det som hände. Då kan man få syn på både vad andra gjorde och hur man själv reagerade. Nästa gång kan man ge förslag på förändringar och säga till exempel, ”Jag tycker det blev konstigt förra gången när inte alla fick säga sin mening. Jag föreslår att vi går varvet runt”. Det gäller att utgå från en liten objektiv bit, som man själv ser, och tala om hur man vill ha det. Inte fördöma allt kollegan gör. Man kan behöva peppa sig själv, träna på det man vill säga och prata ihop sig med arbetskamraterna i förväg kanske.

Om chefen är härskare då?
– Det är egentligen samma sak. Man måste identifiera problemet och formulera vad man vill förändra. Det är bättre att ta upp det på nästa möte än att gnälla i fikarummet. Det är ofta bra att agera tillsammans och försöka stötta varandra. Det är klokt att bolla tankarna med någon, för att bygga upp sin egen styrka.

– Om det är rädslan för repressalier som håller en tillbaka, kan det vara till hjälp att försöka formulera vad som är det värsta som kan hända. Sedan gäller det att välja ut en liten del av chefens beteende och fokusera på det. Ofta händer rätt mycket om man bara vågar pluttesmå saker.

Finns det arbetsplatser där härskartekniker inte får fäste?
– Javisst, arbetsplatser som har en öppen kommunikation och där alla avsätter tid för att fika tillsammans, utan att ha en särskild agenda och trots att de har mycket att göra. Sådana där man har regelbundna arbetsplatsträffar, där det också finns tid att prata om så kallade mjuka frågor, och där man fostrar igång en kultur av att lyfta fram och bekräfta andra.

Det låter som om chefen är viktig?
– Chefen har en mycket viktig roll. Vi brukar råda chefer att ta sig tid att ha enskilda samtal, bara fem minuter, med medarbetarna, utan någon särskild anledning. Det är ett sätt att synliggöra var och en. Det skapar en känsla av värde, som gör det lättare att säga ifrån när någon kränker en. Det är ledarens ansvar att fundera över vad det beror på om några i en grupp är tysta och leda, så att alla kommer till tals.