Varför skrev du boken?
– Då, när jag skrev den, var det för min egen skull. Jag ville bli fri från upplevelserna från mina år i klostret med abbedissan. Hon var tillsatt på livstid och hade en oinskränkt makt. Inför andra var hon karismatisk och charmerande. Men inne i klostret ledde hennes ledarskap till både fysisk och psykisk misshandel. Vi var helt beroende av henne, ingen vågade säga ifrån. För mig tog det många år att våga och orka se klart och att helt lämna klosterlivet. Sedan, när jag väl skrivit boken, insåg jag att min historia kan lära andra någonting. Om jag kan lämna en destruktiv miljö så kan även andra det. Genom att läsa boken kan de kanske känna igen aspekter i sitt eget liv.

Vad menar du med ett manipulativt ledarskap?
– När ledaren skapar en verklighet som tas över av de personer som är i beroendeställning till henne eller honom. I klostret förlorade vi förmågan att tänka själva. Abbedissan förmedlade det som var sant eller falskt. En manipulativ ledare skapar en osäkerhet omkring sig, eftersom den verklighet som förmedlas av ledaren inte alltid stämmer överens med den verklighet som man själv anser sig förnimma. På så sätt blir osäkerheten i sig ett maktmedel. Hela miljön präglas av en ängslan över vad ledaren tycker.

Kan du ge exempel på arbetsplatser där det finns risk för ett manipulativt ledarskap?
– De finns överallt, både inom privat och offentlig sektor. Tyvärr ser jag att det verkar vara ganska vanligt inom kyrkor och trossamfund. En riskfylld kombination är slutna miljöer och maktfullkomliga ledare. Där finns strukturer med en sträng hierarki och en stängd miljö som det övriga samhället inte har insyn i. Livet inom den slutna världen blir normaliserat, hur illa ställt det än kan vara.  Samtidigt kan även en öppen arbetsplats bli sluten genom att medarbetarna inte pratar med varandra. Alla tror att det är dem själva det är fel på, att de är ensamma om att uppleva chefen som manipulativ.

Vad innebär ett manipulativt ledarskap för dem som är utsatta för det? Och för arbetsplatsen?
– Det skapar förvirring och kan leda till psykisk eller fysisk ohälsa – eller båda delarna. Man far illa och tror att det är en själv det är fel på.  Därför har man svårt att identifiera den verkliga orsaken till att man mår dåligt. I stället väljer man att antingen ignorera känslan, eller att projicera över den i något annat som känns mer tryggt att kritisera, till exempel privatlivet. Det är inte ovanligt att ett dåligt ledarskap på arbetsplatsen bidrar till relationskriser i hemmet. Arbetsplatsen förlorar på att ha en manipulativ ledare. Medarbetare som mår dåligt gör inget bra jobb.

Vad har medarbetaren för ansvar att säga ifrån, eller bryta upp från en destruktiv miljö?
– Att ta ansvar handlar om en värdighet som vi alla har i oss och som vi aldrig får svika. Ett sätt att ta ansvar är att ta sig själv på allvar. Men tyvärr har vi en tendens att lita på auktoriteter, att tro lite mer på cheferna än på oss själva.  De flesta behöver träna upp sin självkänsla och sitt samvete. Även om man befinner sig i en svår situation med en maktfullkomlig ledare så har man ett eget ansvar att reagera mot det, det ska vi inte glömma bort. Annars gör vi oss själva till offer och det är aldrig konstruktivt. Ledaren har aldrig mer makt än vad vi ger henne eller honom. Ett aktivt sätt att ta ansvar kan också vara att vända sig till facket. De har redskap att reda ut den här typen av frågor.

Du själv levde i fjorton år med en manipulativ ledare som gjorde både dig och andra illa. Hur var det möjligt?
– Jag var bara 16 år när jag valde att bli nunna. Då lockades jag av ett liv i trygghet med en karismatisk ledare, tydliga ramar och en nära gemenskap med de andra i klostret. Vartefter åren gick insåg jag att allt inte stod rätt till och att abbedissan gjorde oss illa. Om jag hade varit harmonisk från min barndom så hade jag nog sagt ifrån på ett tidigt stadium i klostret. Men nu hade jag inget mönster med mig hemifrån av att vara trogen mot mig själv, utan har genom livet varit inriktad på att anpassa mig till andras behov.  Att söka mig till nunnelivet och Gud blev en utväg att finna trygghet och gemenskap.

Vilka egenskaper tycker du att bra ledare ska ha?
– De ska se sig själva och sina medarbetare som de människor de är. Bra ledare ska vara medvetna om att de leder, men lika mycket medvetna om att även medarbetarna har något att tillföra. De har empati och ser till att medarbetarna mår bra och därmed kan uppnå sin fulla potential även vad gäller produktivitet. Om de kan vara äkta och sanna mot sig själva så kan de också se sina medarbetare på samma sätt och på så vis få fram det bästa hos alla. Då blir miljön öppen och tillåtande.

Du är ute och håller föredrag på temat ”När ledaren leder fel”. Det är många som kommer och lyssnar. Vilka reaktioner möter du?
– Ja, jag är varje gång förvånad över att det kommer så mycket folk. I går var jag till exempel i Allhelgonakyrkan i Stockholm. Det var fullt. Vid varje tillfälle är det en eller flera som kommer till mig efteråt och berättar om erfarenheter av manipulativa ledare. Det kan vara personer från frikyrkor eller små församlingar, men också människor från helt vanliga arbetsplatser där chefen har utvecklat ett manipulativt beteende.

Din bok väckte uppmärksamhet, många berörs av din berättelse och har liknande erfarenheter. Fortsätter du att skriva om ämnet?
– Ja, jag har en ny bok på gång där jag hoppas att kunna ge respons på responsen. Jag har haft en rad viktiga samtal med människor, de har ett stort behov av att få prata om sina erfarenheter. Det finns så många ute i landet som tror sig om att vara ensamma om sina upplevelser. Jag vill verkligen uppmuntra dem till att tro på sin intuition.

Du utbildar dig till socionom. Vad vill du jobba med när du är klar med din utbildning?
– Jag vill använda mig av mina erfarenheter av att ha levt i en sektliknande miljö. Man måste ha varit med om en sådan tillvaro för att förstå vilka konsekvenser det får för en annan människa. Jag vet också att det inte är hopplöst för någon. Alla har vi någon form av inre styrka och jag vill hjälpa människor att gräva fram den värdighet de har inom sig. Det kommer att vara den största uppgiften i mitt jobb.