Precis så här års bär nog nästan varenda svensk på samma önskan: vi vill ut. Och vi vill kunna stanna ute länge, länge och kanske till och med långt in på natten. Uteserveringarna tar över varje liten ledig trottoarplätt och trapporna fylls med soldyrkare. Det är precis just nu som vi alla avundas dem – de där utearbetarna. Cykelbuden, torghandlarna, glassförsäljarna, badvakterna, djurskötarna, bärplockarna och byggnadsarbetarna.
Under min tid på Televerket fanns en grupp tekniker som servade Stockholms skärgård med telefoni. ”Kom i november i stället” sa de lite surt när vi från tidningen ringde och ville göra reportage. Alla – kollegor, chefer och journalister – visade alltid stort intresse för deras jobb lagom till midsommar.
Och det är inget snack om att utomhusjobb har sina fördelar. Undersökningar visar att två timmars utevistelse om dagen minskar risken för nedstämdhet och dåligt humör (kanske ett sätt att minska konflikter på jobbet?).
Men riskfritt är det inte. I ett land som vårt kanske svår kyla är den största risken men den mest enerverade är nog ändå så här års den lilla, lilla myggan.