Har du hört talas om cocktailparty-effekten? Det handlar om att vi är begåvade med förmågan att fokusera på de ljud som är intressanta för oss och sortera bort ointressanta (hm, ger ju en ny dimension åt varför folk inte lyssnar på det man säger…).
I dessa ”multi-tasking-tider” pratas nu dessutom om förmågan att utveckla sin cocktailparty-hörsel så att man kan följa flera samtal på en gång. Och då som en socialt välfungerande varelse hoppa in när det lämpar sig.
Det här är min grej. Jag kan skriva artiklar och lyssna på två olika samtal samtidigt och kan prata i telefon och ändå hänga med i samtalet vid köksbordet. Eller kunde! Vid 44-års ålder måste erkännas att någonting har hänt. Det händer att jag får lust att be folk prata en i taget, eller att jag hyssjar åt någon som pratar under föreläsningen eller att jag måste gå ut ur rummet när jag pratar i telefon.
Det tycks inte råda något tvivel om att cocktailparty-effekten blir sämre med åren. Det kanske är en av alla orsaker till att vi ofta går från nattklubbsliv till lugna hemmakvällar. Det kan också vara en av orsakerna till att vi faktiskt tycker lite olika om ljuden på jobbet. Det som är oljud för dig kan helt enkelt vara ljuv musik för någon annan.