Han trivs bäst bland folk och fä

  • Text: Peter Fredriksson  |  
  • Publicerad: 2010-01-27

Långa arbetsdagar och tunga lyft är vardag för lantbrukaren Per Brunberg. Men trots slitet stormtrivs han med jobbet. Arbetsliv följde honom en vinterdag som började innan tidningsbudet ens stigit upp.

03.45 Väckarklockan ringer ilsket och Per Brunberg tvingar sig upp ur sängen och går ner till köket. Under tiden som kastrullen med chokladpulver och mjölk värms på spisen passar han på att hälsa på hundarna, för dagen sju stycken som alla pockar på husses uppmärksamhet. Efter frukosten är han redo
för en lång arbetsdag.

04.15 Ute på gårdsplanen kommer den åttonde hunden rusande.

Bordercollien Rick har själv utsett sig till gårdens vaktkonstapel och trivs alldeles utmärkt med att få vara ute ensam på nätterna. Men när gryningen randas vill han in till stugvärmen samtidigt som de andra hundarna vill ut.

Det är riktigt rått ute och Per hukar i snålblåsten.

– Det här är en för jävlig tid, säger han med ett tillkämpat leende och tillägger att det först när odlingssäsongen närmar sig som det är riktigt kul att jobba på gården.

På vägen till stallet, där 150 kor väntar på att bli mjölkade, tittar han in till kvigorna för att se vilka som är redo för att bli inseminerade senare under dagen.

04.30 Per byter om till nytvättade och varma arbetskläder. Det är en lyx som han unnar sig varje dag.

– Att behöva kliva in i en nersmutsad och fuktig overall så tidigt på morgonen är inget som jag unnar ens min värste fiende, säger han med glimten i ögat när han passar på att kolla vädret och mailen på datorn.

Han har en större avverkning inplanerad senare i veckan och om det väntas snö måste han se till att röja vägen så att avverkningspersonalen kommer fram. Men SMHI:s prognoser pekar mot att vädret blir som vanligt, det vill säga jämngrått, mörkt och blåsigt.

04.45 Inne i stallet väntar korna tålmodigt på att Per ska samla ihop dem och driva dem mot mjölkningsavdelningen. Samtidigt synar han varje ko med vant öga för att se om något är på tok. Så fort någon beter sig konstigt tar han sig en noggrannare titt för att avgöra om veterinären behöver komma på besök.

– Då skickar jag ett sms så att de är beredda att komma hit. Men i dag ser allt bra ut, säger han under tiden han torkar av juver och spenar på de 16 första korna.

Det är inte bara av hygieniska skäl som han är noga med förberedelserna. En ko som inte behandlas på rätt sätt släpper inte ifrån sig mjölken och då faller hela tidsschemat. Under tiden som de första korna mjölkas berättar Per att hans kor ger mellan tio och femtio kilo mjölk per dygn.

07.00 Per håller full fart och nu är det inte många kor kvar att mjölka. Det är fortfarande mörkt ute och Per passar på att kolla missade samtal på sin mobil som ligger skyddad i en plastpåse i servicevagnen. En hantverkare som skulle kommit vid lunchtid meddelar att han inte hinner i dag, vilket inte är speciellt ovanligt.

– Det är tur att jag inte har tummen mitt i handen, säger Per och skickar iväg ett sms om att det löser sig.

Den sista omgången av kor mjölkas och sen packar han ihop utrustningen för dagen. Dagens andra mjölkningspass tar någon av hans båda medhjälpare, Linda Pedersson och Annika Jonsson hand om, medan han själv har en lång lista med saker att klara av under resten av dagen.

09.00 Efter fyra och en halv timmes intensivt arbete är det dags för dagens första paus. Per slår sig ned med en kopp kaffe i fikarummet som ligger i anslutning till stallet. Han rattar in lokalradion som är favoritstationen. Rummet som är ombonat och mysigt har ett välutrustat kök. Kontrasten mot ladugården med dess mustiga dofter av djur, halm och spillning är stor.

– Arbetsmiljön betyder mycket när man arbetar med det här. Om man inte unnar sig lite lyx blir det för tungt och dystert, säger han och tillägger att det enda som han egentligen inte trivs med är att det är för få människor runt honom.

På sommaren brukar här finnas två säsongsanställda men under de mörka månaderna handlar det mest om ensamarbete i de olika ekonomibyggnaderna.

09.30 Rasten är slut och Per blandar ihop mat till ungdjuren som vill ha en mix av halm, ensilage, mineraler, vitaminer och en mindre mängd spannmål. Samtidigt som han utfordrar dem kollar han att vattnet är okej och att alla maskiner fungerar som de ska. På en modern gård kryllar det av saker som behöver underhållas för att inte gå sönder.

– Jag tror att det inte finns något på gården som jag inte behövt laga. Tyvärr är det så att jag måste prioritera hela tiden eftersom dagarna inte räcker till. Det är i sig ett stressmoment eftersom dygnet bara har 24 timmar, säger han.

Telefonen ringer i stort sett hela tiden och det är svårt att föra ett samtal då vi hela tiden blir avbrutna. Än är det leverantörer som vill bekräfta beställningar och än är det personer från LRF som vill stämma av kommande möten.

12.00 Vädret har klarnat upp och det mesta tyder på att det kommer att bli en ganska fin dag trots allt. Per passar på att plocka upp morgontidningen och posten i brevlådan när han går in i mangårdsbyggnaden för att laga till en snabblunch. Även om han tycker om att laga mat får det inte ta för lång tid och därför blir det rester från gårdagens middag som han värmer i mikron. Under tiden som han lassar in maten i micron berättar han att han valt att engagera sig i flera organisationer för att få komma ut och träffa folk.

– Jag skulle inte klara av att gå ensam här varje dag, jag har ett alldeles för stort behov av att träffa andra, säger han och berättar att han har mellan en och två dagar i veckan då han är iväg från gården.

Dels handlar det om vanliga möten men sen är han även ute och informerar på skolor om lantbruket som yrke. Som ansvarig för barn och ungdomskommunikationen inom LRF i sydöstra Sverige träffar han ofta den kommande generationen av lantbrukare.

– Det är en tuff bransch att ge sig in. Lönsamheten blir allt sämre men samtidigt verkar det som om statusen ökat, kanske tack vare tv-serier som ”Bonde söker fru”, säger han med ett skratt.

13.00 Per har nu varit igång i nio timmar men inget tyder på att arbetsdagen skulle vara över, snarare tvärtom.

Efter ett kort möte med Linda Pedersson som just kommit återvänder han till kontoret där det ligger en mängd blanketter och rapporter som ska fyllas i och lämnas till olika myndigheter. Administrationen ökar för varje år och Per tycker att det vansinnigt att han ska behöva lägga så många timmar i veckan på att behöva fylla i papper.

16.00 Per pustar ut efter att ha betat sig igenom högarna av papper och tar med några av hundarna för en långpromenad i skogen. Som före detta elitidrottsman är han noga med att lägga in träningspass i vardagen när det finns tid och möjlighet. I dag går han en runda i området som ska avverkas och förenar på så sätt nytta med nöje. Efter promenaden tar han bilen till Ica-butiken för att bunkra upp inför kvällens middag med hustrun Catarina. Hon är tandläkare och arbetar kvällspasset och väntas hem om några timmar.

19.20 Per och Catarina äter middag tillsammans och sen unnar han sig någon timmes tevetittande för att varva ned efter en lång arbetsdag. Om några timmar hägrar sängen, men det sista han gör är att bläddra igenom dagens skörd av tidningar som han inte hunnit läsa vid lunchen.

Personligt om:

Namn: Per Brunberg.
Ålder: 55 år.
Bor: Björketorps gård i Johannishus.
Familj: Makan Catarina, Therese 22 år, Ted 19 år och Fanny 16 år.
Utbildning: Lantmästare på SLU, Sveriges lantbruksuniver-sitet.
Karriär: Jobbat som plåtslagare. Tog över gården efter föräldrarna 1985.
Fritid: Vad är det för något? Skämt åsido, om det finns tid över jagar jag gärna vildsvin.
Favoritjobb: Att jobba med kor och människor – det vill säga exakt det jag gör i dag.

artikelkommentarer
Kommentera artikel
(?) Jag godkänner villkoren
Personalutrymmen

Hur ser det ut i personalkylen?





Se resultatet
Senast kommenterade
Kommentarsbubbla
SC - 06 februari
Jag skulle vilja läsa hela studien. Vem har gjort den?
Kommentarsbubbla
Hagman - 03 februari
Du har helt rätt Hoppjerka. Man kan inte lita på att få hjälp. Numera blir ...
Kommentarsbubbla
Hagman - 03 februari
Det är dags att få bort denna koloss av byråkrater utan empati och ansvar ...