Att det är farligt att sitta still visar ett flertal studier. En australiensisk undersökning som publicerades i Archive of internal medicine i våras visar att stillasittandet är så pass farligt att inte ens träning kan kompensera för riskerna.
En orsak till att vi rör oss så lite i vardagen är att den tekniska utvecklingen till stor del är inriktad på att underlätta vårt arbete och ta bort onödiga rörelser. Samtidigt har ergonomer, sjukgymnaster och skyddsingenjörer inriktat sig på att minska belastningen i arbetslivet för att eliminera risken för förslitningsskador.
– Vi har varit för duktiga på att ta bort fysisk belastning. Det tycker jag att man tydligt kan se. Vi sitter för mycket och anledningen är att vi interagerar med kommunikationsteknik som inte kräver att vi använder mer än toppen på våra fingrar, säger Helena Tobiasson, forskare vid Kungliga tekniska högskolan (KTH) i Stockholm.
Hon menar att vi skapat en obalans där vi har lyft ut de fysiska aktiviteterna ur arbetsdagen för att i stället förlägga träning och motion till vår fritid.
– Vår arbetstid formar vi till att bli allt mer fysiskt lätt. Sedan designar vi vår fritid till att följa med i trender kring fysisk aktivitet, hälsa och träning.
I ett nytt forskningsprojekt ska forskare vid KTH med inriktning på människa-datorinteraktion och ergonomi/design studera hur man kan göra vardagen mer fysiskt krävande.
– Vi har börjat titta på traditionell kontorsmiljö och har satt ihop träningsteknik med modern kommunikationsteknik. Det finns en roddmaskin med en läsplatta och det finns ett gångband kopplat till ett ståbord med en bärbar dator, säger Helena Tobiasson.
Det är kanske inte särskilt orginella lösningar, men det är bara första steget för att uppmärksamma problematiken och komma vidare med att designa kontorsmiljöer så att vi blir mindre stillasittande.
– Genom designforskning skulle man kunna hitta vägar för att få oss att bli mer rörliga i arbetsvardagen.
En tanke är också att få arbetslivsforskningen att närma sig teknikutvecklingsforskningen när det gäller interaktionen, samspelet, mellan människa och dator.
– Vi är med och formger framtida vardagslivsaktioner. Men vi har inte kunskapen och har inte insett att vi också formger människors möjlighet att röra sig, vilket i förlängningen bidrar till hälsa eller ohälsa, säger Helena Tobiasson.