Med hjälp av datormodeller har forskaren Mia Stenberg kartlagt strukturen för över 56 000 industrikemikalier. Kartan kan bidra till att identifiera nya farliga kemikalier – och fungera som komplement till djurförsök.
Enligt den nya europeiska kemikalielagstiftningen måste alla kemikalier riskbedömas och registreras om de produceras eller importeras i större mängd än ett ton. Lagen berör i dagsläget cirka 30 000 kemikalier. Ett viktigt, men både kostsamt och tidsödande uppdrag, enligt Mia Stenberg, nybliven doktor i kemi vid Umeå universitet. Dessutom etiskt komplicerat, eftersom kemikalietestning ofta görs genom djurförsök.
I sin avhandling försökte hon därför hitta samband mellan kemikaliers struktur och dess skadliga effekter på människa och miljö genom att använda matematiska datormodeller. Resultatet blev en karta där strukturellt liknande kemikalier hamnade nära varandra – vilket i sin tur gav en möjlighet att förutse mindre kända kemikaliers farlighet. Mia Stenberg förklarar:
– Eftersom liknande kemikalier antas ha liknande biologisk effekt kan kartan bidra till att hitta nya potentiellt miljöfarliga substanser. Om en viss substans har en viss skadlig effekt så vet vi att även andra substanser som ligger nära i kartan kan ha liknande effekter, säger hon.
I Mia Stenbergs studie ingår vanliga organiska industrikemikalier, sådana som finns runt om oss i vardagen; i tillsatsämnen i mat och flamskyddsmedel och i mjukgörare i plaster och tyger. Och fler och fler kemikalier visar sig stanna kvar både i naturen och i människa.
– Vi såg att nästan en fjärdedel, omkring 13 000, av kemikalierna var halogenerade, alltså innehöll till exempel klor, fluor, brom, och jod. Halogener kan ge kemikalierna långlivade egenskaper, så att de inte bryts ner utan stannar kvar i miljön och så att vi också kan få i oss dem genom exempelvis mat.
Men enligt Mia Stenberg är det sannolikt en bit kvar för att informationen i hennes karta ska kunna användas mer direkt, till exempel i arbetslivet.
– Den är antagligen alldeles för komplex för det. Man skulle behöva gå in och göra mindre kartor med färre substanser. Då skulle man kunna göra lite enklare uppskattningar, säger hon.