Arbetsgivare och anställda vet för lite om riskerna med nanomaterial i arbetslivet. Det konstaterar Europeiska Arbetsmiljöbyrån i en rapport. Särskilt viktigt är det att öka kunskaperna på små och medelstora företag.
Nanotekniken utvecklas snabbt och nanomaterial förekommer i dag i till exempel livsmedel, kosmetika, textilier, färger, sportutrustning och elektronik.
Kunskapen om effekterna av nanomaterial på miljö och hälsa är dock fortfarande begränsad, även om en hel del forskning pågår. Studier på djur har visat att inre organ kan skadas om man andas in vissa nanopartiklar. Så kallade kolanorör, som skapas av kolatomer med hjälp av nanoteknik, befaras kunna ha samma skadliga effekter som asbestfiber. Nanopartiklar av titanoxid, som används i viss målarfärg, har hos möss visat sig kunna ge lungskador som kan leda till hjärt- och kärlsjukdom.
Mellan 300 000 och 400 000 arbetstillfällen inom EU är direkt knutna till nanoteknik, enligt en rapport från Europeiska arbetsmiljöbyrån (EU-Osha). Men tillverkade nanomaterial hanteras på betydligt fler europeiska arbetsplatser, varav de flesta är små eller medelstora företag.
Ändå är kunskapen om nanoteknik – och de potentiella riskerna – generellt låg, enligt rapporten, som bygger på en genomgång av forskningen på området. Drygt hälften av de tillfrågade européerna har aldrig hört talas om nanoteknik. Också på arbetsplatser där nanomaterial används är kunskapsnivån låg. Tre fjärddelar av arbetstagarna och arbetsgivarna i byggbranschen är omedvetna om att sådana material förkommer. I Sverige, Norge och Danmark är medvetenheten högre, tre fjärddelar av de tillfrågade har hört talas om nanoteknik.
Trots kunskapsluckorna knyts många förhoppningar till nanotekniken. Den allmänna uppfattningen är att fördelarna väger tyngre än nackdelarna. Experter på området oroas mer än befolkningen i stort för föroreningar och hälsorisker. Att omedvetenheten är så stor innebär en särskild utmaning för beslutsfattare, arbetsmarknadens parter och andra som ska sprida kunskap om de potentiella riskerna, menar rapportförfattarna.
Än så länge saknas underlag för särskilda informationssatsningar, säger Claes Trägårdh, chef för enheten för kemiska, mikrobiologiska och fysikaliska faktorer på Arbetsmiljöverket. Nanoprodukterna omfattas av de vanliga arbetsmiljöreglerna. Ett problem är dock att gängse mätmetoder inte fångar upp de små, lätta partiklar som det rör sig om.
– Det kan dröja tio år innan forskningen kommit så långt att man kan ge särskilda rekommendationer, säger Claes Trägårdh.
I väntan på mer kunskap förespråkar Arbetsmiljöverket, liksom Kemikalieinspektionen, en försiktighetsprincip. När det råder osäkerhet, ska ett ämne betraktas som farligt och man bör minska exponeringen för det så mycket som möjligt.
Fakta
En nanometer är en miljarddels meter. Ordet nano kommer från det grekiska ordet för dvärg. Utvecklingen inom nanotekniken tog fart under 1980-talet då forskarna tog fram de verktyg som behövs för att kunna manipulera ämnen på atomnivå. I dag används nanoteknik på en rad områden. Som nanomaterial räknas material vars huvudbeståndsdelar har en storlek på 1 och 100 miljarddels meter, enligt den definition som EU-kommissionen antog 2011.
Källa: forskning.se, arbeidslivinorden.org
Läs rapporten