TRS är första trygghetsråd att erbjuda omställningsstöd till personer som riskerar att bli av med jobbet på grund av ohälsa. Parallellt kommer även personer som vill byta jobb, men som har svårt att göra det på egen hand, att erbjudas liv- och karriärplanering.
Trygghetsrådet TRS:s medlemmar består bland annat av företag och organisationer inom Arbetsgivaralliansen och Svensk Scenkonst. Åsa Hollmén, förhandlingschef på Svensk Scenkonst, är en av parterna som varit med och tagit fram det nya omställningsavtalet som nu testas under tre år med start 1 januari 2012. Enligt Åsa Hollmén är det framför allt de nya reglerna i sjukförsäkringen som gjort det angeläget att erbjuda stöd även till sjuka som riskerar bli av med jobbet. Om en person varit sjukskriven i sex månader och inte kan gå tillbaka till sitt gamla jobb – men ändå bedöms ha arbetsförmåga – måste personen söka nytt jobb. Vilket kan få stora konsekvenser för någon som redan börjat sin rehabilitering.
– Folk hamnar i kläm och tillsammans såg vi parter ett behov av kompletterande insatser, säger hon.
Åsa Hollmén ger som exempel en violinist som fått en axelskada på grund av jobbet. Att bli frisk kräver sannolikt en operation, men att vänta på operation tar i värsta fall ett halvår och därefter tillkommer minst sex månaders rehabilitering.
– Då rycker och sliter Försäkringskassan i personen och risken är att man måste avbryta en bra rehabiliteringsprocess för att arbetstagaren ska prövas mot hela arbetsmarknaden. Vi hade ett antal sådana fall, och fick fler och fler, säger hon.
Den andra delen i det treåriga försöket är att erbjuda livs- och karriärvägledning till personer som inte trivs på jobbet eller i sitt yrke, och som behöver hjälp att förändra sin situation utan att det finns risk för uppsägning. Den här gruppen kan genom det nya avtalet erbjudas samtalsstöd och kompetensutveckling. Bakgrunden till initiativet finns i ett tidigare TRS-projekt som handlade om att förebygga ohälsa genom att minska risken för ”inlåsning” på arbetsplatsen. Åsa Hollmén ser ett stort behov även av dessa insatser, men understryker att initiativet alltid måste tas av individen själv.
– Alla måste vara överens om att de här insatserna behövs, det får inte vara ett sätt för arbetsgivaren att bli av med personer. Och vi ska inte ersätta arbetsgivarens grundläggande ansvar för utveckling och rehabilitering, utan det ska vara ett komplement, säger hon.