Vänsterpartiet: Det finns många. Om jag måste välja så är det utökade resurser till Arbetsmiljöverkets tillsynsverksamhet och till utbildning av skyddsombud.

Socialdemokraterna: Mer resurser till Arbetsmiljöverket, framför allt till inspektioner och de regionala skyddsombuden.

Miljöpartiet: Att verka för hälsofrämjande och säkra arbetsplatser och att förebygga ohälsa. Arbetet med att förebygga olyckor har högsta prioritet. Det finns ett klart samband mellan minskade olycksrisker och god hälsa.

Folkpartiet: Många arbetsgivare ser arbetsmiljöfrågor mer som en belastning på verksamheten än som en tillgång. Därför är det viktigt att framhålla de långsiktiga vinsterna med en god arbetsmiljö. I dåliga tider kan det vara lockande att göra neddragningar på arbetsmiljön, men genom att påvisa hur företagshälsa och produktivitet påverkas på sikt kan detta motverkas.

Centerpartiet: Att det blir obligatoriskt för nästa generation chefer att lära sig arbetsmiljö och ledarskap.

Kristdemokraterna: Att se arbetsmiljöarbetet som en konkurrensfaktor för företagen. En frisk arbetskraft innebär att man kan hålla nere sjukskrivningstalen, men också klara bemanningen i tider av arbetskraftsbrist. Systemet med smileys bör vi därför arbeta vidare med. Det innebär att vi granskar att arbetsgivare sköter sitt arbetsmiljöarbete på ett bra sätt.

Moderaterna: Att utveckla samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare ute på arbetsplatsen så att fler anställda blir involverade och får ökad insikt i de här frågorna. Det gäller speciellt små arbetsplatser där det saknas skyddsombud. Det är kanske där som Arbetsmiljöverket ska koncentrera sitt arbete.

2. Hur ser du på Arbetsmiljöverkets roll och resurser? Vilka förändringar vill du se när det gäller anslag och inriktning på deras arbete?

Vänsterpartiet: Arbetsmiljöverket behöver ökade resurser för att kunna göra fler inspektioner. Information och föreskrifter är givetvis också viktigt, men det som dragits in är framför allt inspektionerna. Vi anser inte att screening och märkning av arbetsplatser med smileys är effektivt. Det är rimligare att resurserna läggs på de arbetsplatser och branscher där behoven är störst. Skyddsombudens roll i arbetsmiljöarbetet är ovärderligt, men de ska inte tvingas överta myndighetens uppdrag på grund av resursbrist.

Socialdemokraterna: Regeringen har skurit ner alldeles för kraftigt på Arbetsmiljöverkets resurser. Vi rödgröna har ambitionen att leva upp till ILO:s rekommendationer och då måste mer resurser tillföras. Men vi har inte räknat ut exakt hur mycket. Tyngdpunkten i verkets arbete ska ligga på inspektion. Det behövs också ökade satsningar på utbildning av skyddsombud. Däremot har jag inte träffat någon som arbetar med arbetsmiljöfrågor som tycker att smileys är en bra idé.

Miljöpartiet:  I vår skuggbudget har vi rödgröna föreslagit att 40 miljoner kronor tillförs till Arbetsmiljöverkets tillsyns- och informationsarbete, utbildning av skyddsombud och de regionala skyddsombudens verksamhet.

Folkpartiet: Arbetsmiljöverket har nyligen fått kraftigt ökade resurser. Till och med 2011 satsas 57 miljoner extra för arbetsmiljö. Dessa satsningar har fokus mot en informations- och kunskapskampanj. Inspektionsverksamheten fungerar i nuläget mycket bra. Ett system med smileys är intressant och bör undersökas vidare.

Centerpartiet: Vi vill satsa mer resurser på förebyggande och främjande av det goda arbetet. Arbetsmiljöverket behöver också jaga bovar, men jag vill se en förskjutning av resurserna från att jaga det dåliga till att främja det goda.

Kristdemokraterna: Om vi systematiskt inför smileys så kommer det att krävas mer resurser till Arbetsmiljöverket. Den informationssatsning gentemot företagare som regeringen lagt resurser till är bra och bör fortsätta. De regionala skyddsombudens verksamhet ska förtydligas.  

Moderaterna: Arbetsmiljöverket gör ett bra arbete och jag tycker de ska fortsätta som de gör. Det är bra om man kan minska på pappersarbetet och fokusera mera på tillsyn, speciellt där det finns problem och olyckstillbud. Försöksverksamheten med trafikljusmodellen måste utvärderas för att se om den är lämplig.

3. Hur ser du på arbetsmiljöforskningen i framtiden? Vill du öka eller minska resurserna och under vilka former ska den bedrivas?

Vänsterpartiet: Det var ett katastrofalt beslut att lägga ner Arbetslivsinstitutet. Risken att problem och förändringar som påverkar arbetslivet inte upptäcks är stor när ingen samlad forskning finns. Vi vill samla arbetslivsforskningen igen, och för det krävs självklart mer resurser än i dag. Exakt i vilken form forskningen ska samlas vill vi utreda.

Socialdemokraterna: Vi vill göra en ordentlig genomlysning av vilken arbetsmiljöforskning som trots allt bedrivs, på vilka lärosäten och i vilka former. Det är inte säkert att vi startar ett nytt Arbetslivsinstitut, det kan finnas andra sätt att skapa goda forskningsmiljöer. Vi vill satsa mer på forskning om arbetsmiljöproblem som inte fokuserats på tillräckligt tidigare och som ofta drabbar kvinnor, till exempel hot och våld och utmattningsbesvär. 

Miljöpartiet: Vi rödgröna vill stärka arbetslivsforskningen där arbetsmiljöforskningen är en central del. Formerna och resursbehovet vill vi kartlägga. Det är uppenbart att det finns risk att arbetsmiljörisker inte upptäcks på grund av bristande forskningsresurser.

Folkpartiet: Alliansen har under mandatperioden genomfört förflyttningen av arbetsmiljöforskningen från det tidigare Arbetslivsinstitutet till högskolor och universitet. Forskning kring arbetsmiljöfrågor är mycket viktig, och den bedrivs bäst i universitetsmiljö i fri konkurrens med andra forskningsgenrer. Arbetsmiljöverket fyller i dag en viktig funktion som kunskapscentrum, det är svårt att motivera inrättandet av en ny parallell myndighet.

Centerpartiet: Att minska resurserna vore vansinnigt. Det går inte. När Arbetslivsinstitutet lades ner föreslog jag att ett centrum för arbetsmiljö och hälsa skulle bildas. De fyra FAS-centra som finns är något liknande. Om de kan samverka behövs inget nytt institut. Utan mer resurser till forskning är det ingen tvekan om att vi riskerar att inte upptäcka framtida risker.

Kristdemokraterna: Arbetsmiljöforskningen har en viktig roll att fylla även i framtiden. Forskningen ska bedrivas på högskolor och universitet utifrån efterfrågan. Vi utesluter inte att det i framtiden kan komma att behövas mer resurser till forskning.

Moderaterna: Det viktiga är att det bedrivs forskning och att den är så fri som möjligt. Det betyder att den ska bedrivas på universitet och högskolor. Resurserna kan variera beroende på vilka behov som finns och på det ekonomiska läget. Vi borde också bli bättre på att använda den forskning som finns på EU:s institutioner i Bilbao och Dublin. Även om Sverige ligger i framkant kan vi lära mycket att av andra länder.
 

4. Vilken roll spelar möjligheterna till rehabilitering och sjukförsäkringens utformning för att komma till rätta med brister i arbetsmiljön?

Vänsterpartiet: Arbetsgivarnas ansvar för rehabilitering måste stärkas och sjukförsäkringens regler göras om. De tidsgränser som regeringen infört skapar snarast incitament till arbetsgivare att varken arbeta aktivt med förebyggande arbete eller ta sitt rehabiliteringsansvar. Vi vill ersätta tidsgränserna med rättigheter för individen att få tillgång till stöd och rehabilitering. Företagshälsovård borde vara obligatoriskt, men det förutsätter att den är kvalitetssäkrad.

Socialdemokraterna: Vi vill få till stånd en bättre fungerande rehabilitering. Då får man också syn på vilka miljöer som har utlöst ohälsan och då kan man åtgärda dem. Många av dem som nu utförsäkras har inte fått chansen till en bra rehabilitering. Vi vill slopa stupstocken i sjukförsäkringen. Vi vill också ha ett ökat samarbete mellan försäkringskassa och arbetsförmedling i så kallade MOA-kontor.

Miljöpartiet: Det bör finnas ett tydligt arbetsgivaransvar för rehabilitering som också är kopplat till arbetsmiljön. Sjukförsäkringens utformning måste vara flexibel och stödjande och syfta till en meningsfull rehabilitering. Vi vill se en preventivt inriktad företagshälsovård avseende rehabilitering och ökad hälsa i arbetslivet. Friskvårdssatsningar spelar en avgörande roll i det förebyggande arbetsmiljöarbetet.

Folkpartiet: Folkpartiet är generellt nöjd med reformen av sjukförsäkringen. Tillsammans med kömiljarden har den lett till att många människor som varit i behov av vård faktiskt fått rätt hjälp. En väl fungerande företagshälsovård är det första och viktigaste steget för att ge personer adekvat vård i tid.

Centerpartiet: För att få en effektiv rehabilitering krävs resurser, en rehabilitering värd namnet och jobb att rehabilitera till. Här krävs ett samlat grepp. Företagshälsovård och rehabiliteringsresurser måste byggas ut och alla berörda aktörer – arbetsförmedling, försäkringskassa och landsting – måste tvingas att samverka.

Kristdemokraterna: Arbetsgivare har ansvar för att personalen får adekvat rehabilitering vid sjukdom. Utvecklingen mot att försäkringskassa och arbetsförmedling samverkar mer kring den sjukskrivne är bra. Många är inlåsta i sina arbeten och behöver stöd att komma vidare till ett nytt arbete. Företagshälsovårdens viktigaste roll bör vara att förebygga sjukdom ute på arbetsplatserna. Många företag har redan förstått vikten av friskvårdssatsningar.

Moderaterna: Det viktigaste är att olika aktörer samarbetar kring de här frågorna. Samverkan räcker inte. Det måste finnas en dörr in för den enskilde. Alltför många, inte minst kvinnor, har drabbats av långa sjukskrivningar utan att någon har brytt sig om dem.

5. Hur ser du på förslagen att införa arbetsmiljökunskap i gymnasiet och på vissa högskoleutbildningar? 

Vänsterpartiet: Det är ett krav vänsterpartiet drivit länge, så det är vi självklart för.

Socialdemokraterna: Vi är positiva till arbetsmiljökunskap i skolan. Man kan diskutera hur tidigt det ska införas, men det ska definitivt finnas både i gymnasium och högskola.

Miljöpartiet: Miljöpartiet har i bland annat riksdagsmotioner framfört just dessa förslag.

Folkpartiet: Det är ett intressant förslag. En förutsättning är dock att det blir en kvalitativ del av utbildningen som verkligen kommer studenten till godo och inte blir något man bara ”sitter av” för att ha det gjort.

Centerpartiet: Det vore oerhört mycket vunnet i så fall. Ska man gå fram på bred front krävs ett ökat kunnande, framför allt hos cheferna. 

Kristdemokraterna: Detta bör kunna inrymmas i skolans/högskolans verksamhet. Vi har stärkt lagstiftningen på arbetsmiljöområdet inom skolan/högskolan. Då är det naturligt att man också har utbildningar på området. 

Moderaterna: Jag tycker att arbetsmiljökunskap behövs under hela skoltiden. Det är viktigt att börja tidigt och sätta en grund för hur man beter sig mot varandra. I de praktiska gymnasieutbildningarna borde det finnas mycket mer av detta och även på högskolan. Man ska inte tro att chefer och arbetsledare kan ta sitt arbetsmiljöansvar om de inte har fått lära sig detta.

Följande representanter har intervjuats för respektive parti: Josefin Brink, Vänsterpartiet, Berit Högman, Socialdemokraterna, Ulf Holm, Miljöpartiet, Eva Flyborg, Folkpartiet, Lennart Levi, Centerpartiet,  Desirée Pethrus Engström, Kristdemokraterna, Hillevi Engström, Moderaterna.