Sämre arbetsmiljö var inte främsta orsaken till högre sjukfrånvaro under 2000-talets första hälft. Inte heller ökat fusk eller överutnyttjande av sjukförsäkringen. Statsvetaren Björn Johnson har lyft fram fakta om sjukfrånvaron som ger nya perspektiv. Det var snarare politiska beslut som fick rehabiliteringssystemet att haverera, menar han.
Sverige – världen sjukaste land. Det är en bild som förmedlats åtskilliga gånger de senaste tio åren av politiker, debattörer, forskare och journalister. En stor del av debatten har handlat om att sämre arbetsmiljö, fusk och överutnyttjande av systemen har orsakat allt fler sjukskrivningar. Men den senaste tiden har både forskare och debattörer hävdat att många siffror och påståenden om sjukskrivningar har varit missvisande.
En av dem som tar kraftigt avstånd från bilden som framställts i media är Björn Johnson vid Centrum för tillämpad arbetslivsforskning vid Malmö högskola. I boken ”Kampen om sjukfrånvaron” visar han att de ökade kostnaderna för sjukförsäkringen till åtminstone 80 procent kan förklaras av ökade långtidssjukskrivningar, och inte att antalet sjukskrivna personer ökade.
– Så mycket uppmärksamhet som för denna bok har jag aldrig fått tidigare. Intresset har varit stort, bland annat från fackligt håll med artiklar och kommentarer i olika tidningar. Responsen från arbetsgivarna har varit mycket mindre, med någon enstaka kommentar på ett seminarium jag höll för en tid sedan, säger Björn Johnson.
Olika förklaringar
Han började jobba med ”Kampen om sjukfrånvaron” 2003 och utgick från en teori om problemdefiniering som han använt i sin tidigare forskning om narkotikafrågor. Med hjälp av den kunde han bena ut hur olika intressenter förklarade sjukskrivningstalen på helt olika sätt.
Boken blev klar 2009 – flera år senare än beräknat – efter två föräldraledigheter och att anställningen vid Arbetslivsinstitutet upphörde vid nedläggningen 2007. Men förseningen kan ha bidragit till att uppmärksamheten blivit så stor.
– Frågan om sjukskrivningar var väldigt aktuell när boken kom ut. Bland annat hade en grupp cancerläkare slagit larm om att den nya rehabkedjan tvingade ut kroniskt sjuka patienter på arbetsmarknaden. Mitt bidrag till debatten är att riva ner de påhittade förklaringarna som förekommit till att sjukskrivningarna ökat – sämre arbetsmiljö, fusk och överutnyttjande, säger Björn Johnson.
Ansvariga tar inte i frågan
Men de personer och organisationer som han verkligen ville debattera med har hittills inte visat innehållet i boken någon större uppmärksamhet. Dagens Nyheter som på debattsidan publicerat en lång rad artiklar om fusk med sjukfrånvaron, har inte besvarat kritiken i boken. Inte heller författarna till utredningen ”Mera försäkring och mera arbete” som presenterades 2006 och vars innehåll granskats och ifrågasatts, har reagerat.
– Det är intressant att de jag pekar ut för att ha snedvridit debatten inte besvarar kritiken eller säger emot de uppgifter som framkommer, säger Björn Johnson.
Han är samtidigt lite besviken över att ansvariga politiker eller tjänstemän inte tagit frågan till sig och startat en diskussion om hur olika aktörer på arbetsmarknaden skulle kunna involveras i en effektivare rehabiliteringsprocess. Det är bokens egentliga huvuduppgift, liksom att ge en förklaring till varför statistiken såg ut som den gjorde och vilka som använde den för att föra ut ett visst ställningstagande till problematiken.
– Debatten får inte fastna i en pajkastning från oppositionspartierna mot alliansen. Men samtidigt är det lite skrämmande när frågan riskerar att dödas eftersom alliansens representanter verkar ha en strategi att tiga ihjäl ett så pass centralt samhällsproblem, säger Björn Johnson.
Han har tidigare upplevt samma motstånd i att få gehör för sin forskning om narkotikapolitik.
– Men resultaten i ”Kampen om sjukfrånvaron” används nu å andra sidan av andra aktörer för att driva sina egna frågor. Det måste man som forskare alltid vara medveten om att det kommer att ske. Till exempel kan de fackliga organisationerna använda resultaten för att argumentera för att fungerande samarbetsorgan med anpassningsgrupper för sjukskrivna återinförs, säger Björn Johnson.
Två faktorer lyfts fram
Än så länge finns det mer att säga om de beslut som ledde fram till att sjukskrivningssystemet förändrades 2008. Forskaren Tor Larsson, som 2005 var först med att presentera siffror som visade att det främst var långtidssjukskrivningarna som ökade kring millennieskiftet, håller på att sammanställa en slutrapport där statistiken sätts in i ett större sammanhang med längre tidsperspektiv. Redan för fem år sedan uppmärksammade han två faktorer som kan ha bidragit till minskade möjligheter till omställningar på arbetsplatserna: en ny lagstiftning som försämrade förutsättningarna för rehabiliteringsaktörerna och den kommunala sektorns försämrade ekonomi som innebar minskade omställningsmöjligheter.
– Vad som behövs framöver är en bred politisk uppgörelse om sjukförsäkringen. De politiska partierna, arbetsgivarna och facken måste tillsammans komma överens om en modell för bättre anpassnings- och rehabiliteringsarbete. Detta kan man inte tvinga fram med stela tidsgränser – vad som krävs är vettiga drivkrafter för alla rehabiliteringsaktörer, inklusive arbetsgivarna, säger Björn Johnson.