Skilda åsikter om öppna kontorsmiljöer

Öppna kontorslandskap är fortfarande trendigt. Men den kreativa drivkraften ersätts ofta av krassa ekonomiska skäl. Att kunskapen om kontorsdesign och hälsa är rejält bristfällig anser dock både landskapskritikern Alan Dilani och förespråkaren Ola Mossberg.

Öppna kontor blir allt vanligare. Trenden från millenniumskiftet håller i sig. Detta är den andra vågen. Den första inträffade i början av sextiotalet och startade med att tyska musikförlaget Buch und Ton 1961 fick idén att placera de an­ställda i gemensamma rum med goda utrymmen för kreativa projektarbeten.

Volvo Torslandaverken följde efter och inrättade landskap för tusentals designers, konstruktörer, arkitekter och andra samverkande, grupparbetande personer. Då rörde det sig om totalytor på 35 kvadratmeter per person.
Efter en återgång till cellkontor under sena sjuttiotalet återkom landskapen kring år 2000. Men nu handlade det om ytor på åtta till tio kvadratmeter.

– För nu styr den kortsiktiga ekonomin planeringen, menar Ola Mossberg. Man vill spara på utgifterna för lokalkostnader och krympa ytorna genom att öppna kontoren. Det är det allra sämsta argu­mentet för öppet kontor – för med trängsel skapas fler problem än fördelar.

Personal kostar mest
Alan Dilani fyller på med fakta om kostnadernas fördelning: lokalerna omfattar 10 procent, tekni­ken 8 procent och personalen 82 procent.

– Det man tjänar in på lokalerna förlorar man rejält med en sämre arbetsmiljö och minskad produk­tion, säger han. Och tvärtom. En satsning på god arbetsmiljö ger alltid vinster.

Så långt är de båda herrarna ense. Alan Dilani är arkitekt och forskar kring design, hälsa och livsstil, bland annat i sjukhusmiljöer. Ola Mossberg är arbetsmiljöingenjör och ergonom i Huddinge kommun samt föreläser om kontorsmiljöer.

Båda betonar att de inte vill tala för avarterna, de extrema varian­terna av cell- eller öppna kontor. Det måste till exempel finnas plats i öppna kontor för att dra sig undan i slutna rum. Det finns också olika behov vid olika arbetsuppgifter. Har man täta personliga samtal
av sekretessart, som till exempel kuratorer eller vissa chefer, eller behöver läsa mycket tex­ter, som till exempel jurister, måste man kunna vara avskiljd stora delar av arbetstiden. Reklam- och mediafolk däremot sitter ofta i öppna utrymmen eftersom de samarbetar mer.

Ett starkt skäl för öppna kontorslandskap är, enligt Ola Mossberg, att det är lättare att kommunicera i dem. Kreativiteten växer och genom överhörningen sprids också information lättare. Man lär dessutom känna varandra bättre och det kan bli roligare att jobba med ett fungerande kamratumgänge.

– Det öppnar för en kreativ miljö där fler kommer till sin rätt och färre hamnar utanför eller känner sig inlåsta i sina rum, säger han.

Lätt att bli störd
Alan Dilani är inte alls säker på att det blir så. Han tror tvärtom att många blir lidande i arbetet med alltför mycket stimuli, och fel stimuli, som stör den kreativa processen. Han pekar på människans behov av självständighet, känsla av kontroll och behov av koncentration för dennes välbefinnande och hälsa. Fungerar detta bra orkar man med den viktiga interaktionen med andra. Men först då.

– Hanteringen av stress är central för vår hälsa. Då krävs begriplighet, hanterbarhet och meningsfulla arbetsuppgifter, samt en känsla av kontroll. Det försvåras när man arbetar i öppna kontor. Dessutom krävs maximala möjligheter till återhämtning ännu mer om man jobbar i ett myller av folk.

Ett riktigt skräckexempel på öppet kontor är, enligt Alan Dilani, de callcenterkontor där man byggt fyra arbetsplatser i kryss. Det är direkt psykosocialt skadligt att sitta i en sådan miljö.

Kontroll behövs
Att ha kontroll över sin kontors­del och skapa en personlig atmosfär är självklart för både Alan Dilani och Ola Mossberg. Det ska kunna finnas familjebilder, egna blommor och tavlor. Men det får inte skapas en egen ö i kontoret, påpekar Ola Mossberg. Ljud och ljus ska designas så att alla är nöjda och man får inte bygga upp väggar så högt att arbetskamraterna försvinner.

– Vitsen är visualiteten, att man syns själv och ser vilka som är på plats, och hör dem utan att störas, säger han. Det är viktigt med god etik och regler för umgänge som alla känner till och respekterar. Det får inte bli så att allt fler arbetar hemma för att de inte kan koncentrera sig på jobbet.

En viktig aspekt av öppna kontor är att hierarkier bryts och fler kommer på samma plan, påpekar Ola Mossberg. Där är chefens placering en viktig markör. Denne behöver inte nödvändigtvis sitta mitt bland medarbetarna i land­skapet, men bör vara synlig och interagera med de andra.

Flexkontor populärt
Det slags kontorsmiljö som fått högst betyg av användarna enligt en avhandling vid Kungliga tek­niska högskolan är flexkontoren, eller rullhurtskontoren. Då har medarbetarna ingen bestämd plats utan tar sitt bord på morgonen. Normalt placerar man sig då i den aktuella projektgruppen.

– Den modellen tror jag inte ett dugg på i ett långt perspektiv, säger Alan Dilani. Det som missats
i den studien är hälsoaspekten. Det är en labyrint för den egna kontrollen och känslan av sammanhang. Det finns ett behov av landmärken för att må bra och att det finns fasta föremål i miljön där man kan stabilisera sitt arbetsliv.

Inte heller Ola Mossberg talar för den lösningen. I stället är den form av kontor som båda gillar kombikontoren, med egna rum kombinerat med stora samlingsrum, retreatavdelningar, kulturella samlingsplatser, friskvårdsrum och liknande.

– Fast i dessa besparingstider tror jag att få satsar på dem, säger Ola Mossberg. Det kräver ytor och där kommer räknenissarna och sätter käppar i hjulen.

Alan Dilani anser att det är ett problem i vårt land att så få kompetenser dras in i planering av kontor och andra arbetsmiljöer. Det blir ofta arkitekten som normalt har liten kunskap om annat än estetik och byggande, och ekonomen. Men var är beteendevetaren, konstnären, ergonomen, psykologen och forskningen, frågar han sig. De som kan se till helheten och hela människan.