Ska arbetsgivaren bestämma över de anställdas motionsvanor? Genusforskaren Erika Björklund anser att hälsosatsningar på jobbet kan skuldbelägga medarbetare som inte förmår leva upp till en hälsosam idealbild. Men enligt forskaren Ulrica von Thiele Schwarz gör motion på arbetstid alla till vinnare.
Psykologen Ulrica von Thiele Schwarz har nyligen doktorerat med en avhandling som visar att träning på jobbet har positiva effekter för individen. I studien har hon följt 200 anställda på Folktandvården i Stockholm. Hälften gick ner 2,5 timmar i veckan i arbetstid och hälften motionerade motsvarande tid på jobbet för att förbättra sin hälsa.
– Sjukfrånvaron minskar och de anställda förbättrar sin fysiska hälsa, utan att det leder till minskade intäkter eller minskad produktivitet, säger hon.
Preliminära analyser från hennes studie visar att kostnaden för sjukfrånvaron minskade med 21 procent på de kliniker där man tränade, utan att produktiviteten gick ner.
Trots att få opponerar sig mot att motion ger många positiva effekter på hälsan, ifrågasätter många arbetsgivare vinsterna med att låta de anställda motionera på arbetstid, enligt Ulrica von Thiele Schwarz.
– Men min studie visar att trots att de anställda jobbade mindre levererade de lika mycket. Det beror troligen på att man orkar bättre den tid man är i tjänst om man tränar.
INDIVIDEN SKULDBELÄGGS
Enligt genusforskaren Erika Björklund har hälsosatsningar kring livsstilsbeteenden, som kost och motion, många negativa effekter.
– Genom att man för över ansvaret på individen blir det upp till arbetstagaren att hålla sig frisk. Samtidigt kan det lätt få mästrande undertoner. Man skuldbelägger individen och utgår från att alla bör förbättra sin hälsa, säger
Erika Björklund.
– Alla kanske inte vill eller kan och får då skylla sig själva om de drabbas av sjukdomar som kopplas till livsstil. Det kan påverka självkänslan hos den som inte klarar av att leva upp till normen av en hälsosam idealbild.
Men det håller inte Ulrica von Thiele Schwarz med om.
– Visst kan det påverka hur man ser på sig själv men man bör samtidigt vara i så god form att man klarar av att utföra sitt arbete. Ge dem som är intresserade goda förutsättningar så kanske fler nappar.
Trots den allmänna hälsotrenden i samhället tror Ulrica von Thiele Schwarz att få arbetsgivare gör seriösa hälsosatsningar.
– Fortfarande är det mest något som står med i måldokumenten, bara för att det är inne att prata hälsa i dag. Fler borde driva det som en viktig fråga.
KNEPIG ANSVARSFRÅGA
Erika Björklund anser att arbetsgivarna hamnar i ett etiskt dilemma när det gäller anställda som trots stöd och uppmuntran i form av hälsosatsningar väljer att inte motionera.
– Hur kommer icke-motionärernas arbetssituation och villkor att påverkas om de inte producerar lika mycket som de som motionerar, frågar hon sig.
Ulrica von Thiele Schwarz håller med om att ansvarsfrågan är knepig.
– Etiskt finns det ingen självklar linje vad arbetsgivaren får kräva av den anställde. Men båda tjänar på att individen är i tillräckligt bra form för att utföra sitt arbete.
FLER ALTERNATIV
Erika Björklund önskar att fler arbetsplatser kunde lyfta blicken från individens ansvar till arbetsgivarens ansvar för att se vad arbetsgivaren kan göra.
– Exempelvis sådant som handlar om arbetets organisering, ledarskapet, inflytandefrågor, företagskultur och personalutveckling. Frågor som också påverkar arbetstagarnas hälsa och välbefinnande och som är mer arbetsrelaterade.
Medarbetarnas hälsa är inte enbart arbetsgivarens ansvar enligt Ulrica Thiele von Schwarz.
– Man kan anpassa arbetsplatsen ergonomiskt in absurdum utan att det hjälper om inte individen själv tar ansvar för sin hälsa. Jämför det med kompetensutveckling som även det är ett delat ansvar där arbetsgivaren och den anställde möts på halva vägen. Det ger vinster till båda.
I sin studie på Folktandvårdens personal visar Ulrica von Thiele Schwarz att i den grupp som valde att motionera på arbetstid sjönk såväl blodtryck som blodsockret.
– De fick också mindre besvär i nacke och axlar. Mycket av vinsterna kom efter bara ett halvår och rimligen borde effekterna på längre sikt bli ännu större.
Erika Björklund är inte någon motståndare till dagens hälsoprogram men påpekar att dåligt samvete för att man inte motionerar kan påverka hälsan negativt. Hon önskar sig fler alternativ till de hälsosatsningar som görs i dag.
– Jag kan tänka mig andra sätt att förbättra de anställdas hälsa, parallellt med de traditionella som är mer inriktade på njutning och välbefinnande och mindre på prestation och självförbättring. Det är bra om det är öppet för diskussion mellan arbetsgivaren och de anställda, säger Erika Björklund.
MER LOCKANDE FRISKVÅRD
En diskussion kring nyttan av hälsosatsningar välkomnas även av Ulrica von Thiele Schwarz.
– Arbetsgivaren bör vara tydlig med att uttrycka vad man vill och varför. Och den som inte har lust att träna borde kanske fundera över varför. Men jag tycker inte man ska lägga krutet på att övertyga den minoritet som är helt negativa till friskvård.
I dag utnyttjar 20–30 procent friskvårdssatsningar. Genom välgenomtänkta, tydliga och lockande friskvårdssatsningar kan man öka det utan att fastna i att försöka övertyga de som inte vill. Målet kan vara att få med 70–80 procent snarare än 100, säger Ulrica von Thiele Schwarz.