Noggrannhet, stresstålighet och ett glatt humör är viktiga egenskaper hos den som vill arbeta högt uppe i en kran. Arbetsliv följde en av Sveriges få kvinnliga kranförare under en arbetsdag i Stockholms innerstad.

04.30Karin Vestman vaknar med ett ryck av att väckarklockan ringer ilsket. Hon stapplar ut ur husvagnen och går bort till Skanska Maskins omklädningsrum där hon använder toaletten för att slippa tömma den i husvagnen så ofta. Efter att ha tagit på sig arbetskläderna sätter hon sig i bilen, en Volvo 945, och åker till pendeltågsstationen i Upplands-Väsby.

05.13 Karin Plockar fram mp3-spelaren och lyssnar på Enya och löser Sudoku medan tåget dunkar fram på rälsen mot Stockholms innerstad. Det är nästan tomt i vagnen med undantag för några enstaka morgontrötta pendlare. När Karin kommer fram till Centralen handlar hon en kaffe latte och går sedan sakta genom staden till Regeringsgatan.

06.20 Det börjar bli fullt av folk i fikarummet där de anställda dimper ned med tunga dunsar. Karin hämtar upp sin hjälm och sina handskar och fyller i ett formulär där hon anger var hon kommer att arbeta under dagen.

Termometern visar på 10 grader vilket innebär att det kommer att bli behagligt i hytten under dagen. De stora glasade partierna är viktiga för att hon ska kunna se vad som händer på marken, men som en bieffekt släpper glasen även in värmen. Hytten saknar luftkonditionering vilket innebär att det kan bli riktigt hett mitt på dagarna under sommarhalvåret. Den enda svalkan kommer från en liten byggfläkt som Karin låter gå för fullt.

07.30 det svajar rejält i kranen när vinden friskar i men för Karin som är uppvuxen på en ö är sjösjuka inget problem. Nere på marken backar en lastbil in under kranen där personalen lastar av ventilationstrummor. Under tiden som kopplingen sker berättar Karin att hon kommer att arbeta vid ombyggnaden av Salén-huset i Stockholm en bra bit in på hösten, sen vet hon inte vart hon hamnar.

– Jag har inga problem med att leva i en kappsäck. Det är snarare intressant att få uppleva nya platser och träffa nya människor, säger hon och låter lyftarmen svänga in där den ska vara.

Sakta men säkert firas vajern nedåt där personalen på marken kopplar på lasten. Med tanke på att ventilationsdelarna har vassa kanter lyfter Karin sakta men säkert uppåt, in till byggarbetsplatsen och firar sedan nedåt. Det ser enkelt ut när hon styr med joy-sticken och vrider på vred, ungefär som på ett avancerat tv-spel.

07.45 Karin beundrar utsikten och fäller kommentarer om de stressade kontorsmänniskorna som skyndar fram nere på gatan. Som norrlänning har hon svårt att ta till sig tempot i huvudstaden.

– Här springer de nästan ihjäl sig själva och varandra för att hinna med pendeltåget, trots att de går var tionde minut. Det kan jag inte förstå. Hemma gick bussen två gånger om dagen, så där fanns det ju en anledning att skynda sig, säger hon och pekar på lapplisorna som skördar dagens första offer nere på gatan.

I hytten ligger ett block där hon noterar antalet p-böter på en dag och som mest har hon sett 74 på en och samma gata.

08.15 En lastbil med stora järnbalkar backar in och gubbarna på marken fäster stroppar om lasten innan Karin låter vajern röra sig nedåt. Nu ska den tunga lasten lyftas in till innergården, vilket innebär att hon gör ett så kallat dolt lyft. Karin ser inte lasten när den firas ned på andra sidan byggnaden.

På byggarbetsplatsen kryllar det av snickare, smeder, rörmokare och ventilationspersonal så lyftet ställer höga krav. Genom att stå i radiokontakt med grabbarna på insidan kan hon sakta men säkert fira ned den tunga lasten tills den nästan är nere på marken.

En röst i radion säger ”stopp” medan byggjobbarna lägger under virkesbitar för lasten, innan den firas ned de sista decimetrarna. Kranen lättar när allt är på plats och sen är det bara att hissa uppåt.

09.00 Magen kurrar och det är tid för en paus. Karin tar hissen ned till fikarummet där det redan är fullt med folk. Alla har sina favoritplatser och Karin sätter sig vid sitt bord och packar upp sin matdosa, som i dag innehåller wokade grönsaker och en chorizo. En snickare går förbi och frågar med ett flin om hon är ledig, varpå Karin snabbt frågar om han är intresserad.

– Det är en rå med hjärtlig jargong här. Men visst finns det ett och annat rötägg runt om på byggen som har svårt med att det sitter en kvinna i kranen.

– Men då ser jag till att ta fajten med dem direkt. Det ska vara raka puckar. Jag tolererar inte att någon snackar skit bakom min rygg.

Ett gäng ställningsbyggnadskillar vill bjuda på kaffe, men Karin avböjer eftersom kaffe är urindrivande. Den som arbetar 68 meter upp i luften kan inte gå på toaletten när det behövs, så därför är det viktigt att planera vätskeintaget.

– Män som kör kran har ofta med sig en flaska att uträtta sina behov i. Men för min del fungerar det inte. Och att lämna kranen under arbetets gång, ja det går ju inte. Det kan ju komma en leverans som ska lyftas när jag inte är på plats, säger hon och passar på att smita in på toaletten när rasten är slut.

10.30 Karin gäspar och har det långtråkigt. Det verkar inte vara några fler leveranser på gång än på ett tag och för att fördriva tiden sitter hon och studerar en kontorsbyggnad med breda persienner som styrs av solinstrålningen. Så fort ett moln uppenbarar sig på himlen öppnar de sig och när solen sen tittar fram stängs de.

– Jag skulle fått krupp om jag jobbade på det kontoret en dag då det är växlande molnighet, säger hon och tillägger att det ser ut som om hela huset flirtar.

13.00 Dags för dagens andra rast och Karin tar hissen ned och går till fiket inne i Salén-huset. Där tar hon sig en latte och en grovfibrig smörgås. Håltagarkillarna kommer i släptåg.

– Vi brukar allt som oftast träffas här och surra lite över en fika, så man kommer bort från jobbet ett tag. Fast det är ju klart, det blir ju ändå en hel del taktiksnack, säger hon innan rasten är slut och hon försvinner för ett toalettbesök.

15.25 Sista lyftet för dagen är ytterligare ett dolt lyft, från innergården till en container på taket en våning upp. Karin stänger av kranen, sätter den på vindfriinställning och tar sedan hissen ned till fikarummet där hon plockar ihop sina saker.

På kontoret tar hon ett kort snack med förmännen om vad som kommer att hända i morgon. Sen vandrar hon långsamt genom Stockholm och blir hela tiden förbisprungen av kostymklädda unga män. Vid centralstationen plockar hon upp en Metro och tar pendeln till Upplands-Väsby.

17.30 Efter en dusch öppnar hon den bärbara datorn för att betala räkningar via sin internetbank. Sen loggar hon in på MSN för att höra sig för om hur de tre barnen och de tre barnbarnen har det. Hon passar även på att ringa sina föräldrar innan det börjar bli dags att tänka på morgondagen.

Det är fortfarande ljust ute när Karin släcker lampan och kryper till sängs. I morgon fredag är det en ny arbetsdag och till helgen väntar umgänge med vänner och bekanta.