Färger som gjort målarna alkoholberoende och cancerframkallande ämnen i tapeter. Det är några av de risker som Jan-Åke Johansson har åtgärdat under sina 20 år som regionalt skyddsombud på ECO Boråstapeter. Som skyddsombud måste man våga vara obekväm ibland, anser han.

Vad är det som ryker? undrade Jan-Åke Johansson när han började arbeta på Boråstapeter för 32 år sedan. Han ville veta om röken från plastsvetsningen var farlig. På den tiden fanns det ingen skyddsverksamhet på fabriken. När Jan-Åke Johansson ställde frågan, fick han till svar att det nog inte var värre än cigarettrök.

– Och jag som precis hade slutat röka, säger Jan-Åke Johansson med ett skratt.

Han fann sig inte i svaret utan tog själv reda på vad röken innehöll. Det visade sig vara polyeten och inte så farligt som han trodde.

– Men vi måste ju veta vad det är vi utsätts för, tillägger han bestämt.

På 1980-talet, när Boråstapeter skulle börja tillverka tvättbara tapeter, gjordes en genomgång av de kemiska ämnen som användes. Ett av ämnena var eftalater, som är cancerframkallande. Jan-Åke Johansson tog upp det med dåvarande produktionschefen, som såg till att företaget bytte kemikalier med kort varsel. Framgången blev en kick för Jan-Åke Johansson som skyddsombud.

– Det är oerhört viktigt att det finns en lyhördhet från företagsledningen när man påtalar saker som behöver åtgärdas, framhåller han.

Så lätt har det naturligtvis inte varit alla gånger. Men om han stöter på problem så ser Jan-Åke Johansson det som en utmaning. Det är en sporre för honom att försöka få igenom förbättringar när han möter motstånd. Ifall argumenten inte biter på hans chef, vänder han sig till någon högre upp i hierarkin. Det brukar ge resultat. Som skyddsombud måste man ha en inre drivkraft och inte vara rädd för att vara obekväm, förklarar han.

Jan-Åke Johansson fortsatte att ägna sig åt kemiska hälsorisker. Vid ett studiebesök på 1980-talet på ECO-tapeter, som då låg i Norrköping, berättade personalen att många i produktionen gick omkring i ångor av alkoholbaserade färger dagligen och blev påverkade. När de skulle ha semester fick de abstinens. Man använde samma färger i Borås. Då bestämde sig Jan-Åke Johansson att jobba för att de alkoholbaserade färgerna skulle ersättas av vattenbaserade. Så blev det också efter ett tag.

Under de 20 år han varit skyddsombud på ECO Boråstapeter har han sett en stor förändring. Arbetsmiljön har sakta men säkert blivit bättre. Det har påverkat statistiken positivt. Någon sjukfrånvaro, beroende på skador i arbetet, har i stort sett inte förekommit sedan skyddsarbetet blev organiserat. Nu finns det en skyddskommitté som har det övergripande ansvaret. Ett skyddsombud ansvarar för truckarna och ett annat för lagret. Jan-Åke Johansson är huvudskyddsombud och regionalt skyddsombud och samarbetar med Boråshälsans skyddsingenjör. De har gått igenom samtliga tryck- och rullmaskiner på företaget och gjort en riskanalys. De har utgått från Arbetsmiljöverkets föreskrifter och skrivit ned riktlinjer för hur operatörerna ska arbeta, som ett komplement till manualerna. Varje operatör har fått lära sig hur de ska undvika skador.

Jan-Åke Johansson öppnar dörren till fabriken för att visa tillverkningen. Först ska tapeterna strykas med en grundfärg. Det görs i en speciell grunderingsmaskin. För att minska buller och damm i lokalerna har man byggt in maskinen. Operatören sitter i en särskild kur för att övervaka arbetet och för att se när det är dags att byta pappersrullar, vilket sker ungefär en gång i kvarten. Eftersom en del av tryckmaskinerna är från 1960-talet och saknar skydd som standard, har man fått arbeta fram egna lösningar. Man har till exempel monterat på skydd för att operatören inte ska komma i kontakt med rörliga maskindelar och installerat en pump för att färgen ska kunna cirkulera.

– Förut fick operatörerna stå med en skopa och ösa upp färgen för hand i färgkaret. Det var monotona rörelser och många fick tennisarmbåge när de arbetade på det viset, förklarar han.

Visst har många äldre maskiner säkerhetsbrister som behöver åtgärdas. Men faktum är att det är en hel del problem med de nya maskinerna också, konstaterar han.

– Det är lag att det ska finnas en manual på svenska till varje maskin och att operatören ska läsa manualen innan man tar maskinen i drift, men det fungerar inte. Ibland har det tagit ett halvår innan vi fått en manual på svenska och då har maskinen redan börjat användas, påtalar han.

– Man kan inte lita på att maskinen uppfyller alla säkerhetskrav bara för att den är CE-märkt, tillägger han.

Som exempel visar han knappsatsen till en packmaskin. När operatören ska sköta maskinen måste han sträcka upp armen över axelhöjd för att nå knapparna. Onödigt. Tillverkaren har inte förstått vad det innebär i längden för den som ska arbeta vid maskinen.

– Därför har vi sagt att vi vill vara med och påverka i ett tidigt skede när företaget ska köpa in nya maskiner.

För några månader sedan inträffade ett tillbud som kunde ha fått allvarliga konsekvenser. En knallgasexplosion skedde på en av truckarna. Det började brinna och fabriken fylldes med rök. Tack vare en brandsläckare i närheten kunde truckföraren få bukt med branden. De som befann sig i lokalen visste var utrymningsvägarna fanns och kunde snabbt sätta sig i säkerhet. Säkerhetsarbetet fungerade och ingen kom till skada.

– Trucken var nyservad. Vi håller på att ta reda på hur det kunde inträffa, säger Jan-Åke Johansson.

Jan-Åke Johansson uppskattar att det finns en öppenhet på företaget. De anställda kan vara uppriktiga utan att behöva vara rädda för att det påverkar deras anställningsförhållanden. Men han har vissa farhågor inför framtiden. ECO Boråstapeter AB, med dotterbolag i Norge och England, är en av världens största tapetproducenter och när klimatet på marknaden blivit bättre, är avsikten att företaget ska introduceras på börsen. Hur det kommer att påverka öppenheten vet han inte. Han befarar att det kanske inte blir lika högt i tak som nu och att det kan försvåra arbetsmiljöarbetet.

Mats Fredborg, ekonomichef på ECO Boråstapeter, tycker att Jan-Åke Johansson är bra på att driva skyddsfrågor.

– Det ska inte förekomma några olyckor på arbetet. Det gör det inte heller på vårt företag. Det är en följd av att vi har en ständig dialog och bedriver ett bra skyddsarbete, säger Mats Fredborg.

Men han håller med om att det är svårt att få fram manualer på svenska i tid, när man köper in specialanpassade maskiner till företaget.