Att vara regionalt skyddsombud för Teaterförbundet är ett omväxlande jobb. Ena dagen befinner sig Mårten Gunnartz bland uppspelta barn på Astrid Lindgrens värld i Vimmerby, den andra bakom scenen på Stockholms stadsteater.

Det är första gången Mårten Gunnartz besöker den småländska sagoparken, en turistmagnet som varje år lockar till sig över 400 000 besökare. Hans neutrala inställning innan besöket har bytts ut mot entusiastiska ordalag över hur väl sagoparken är anpassad efter barnens behov och hur uppfinningsrikt den är uppbyggd.

Men det är som sagt var inte som avslappnad besökare han är där, utan som arbetsmiljörepresentant för Teaterförbundets medlemmar. 40 skådespelare är under sommarhalvåret anställda på sagoparken. De bor enkelt och lite i kappsäck. Arbetsdagarna är intensiva med många föreställningar och de har mängder med barn och vuxna omkring sig hela tiden. Här ska de leva upp till den roll de spelar, alltifrån Herr Nilsson till rövarna i Ronja Rövardotter.

Det ställs stora krav på dem och Mårten Gunnartz uppgift är att tillsammans med kollegan Per Flygare se till att arbetsmiljön fungerar som den ska. Det handlar om alltifrån tillgång till toaletter och vilrum mellan arbetspassen till säkerhet på scenerna.

Under det två dagar långa besöket i sagoparken ingår därför samtal både med ledningen och med skådespelarna. Mårten Gunnartz berättar att när kollegan Per Flygare för ett antal år sedan först besökte parken så rådde ”ett totalt kaos” vad gäller arbetsmiljön. Sedan dess har massor av positivt hänt och arbetsmiljö-arbetet har strukturerats.

– Vid förra årets skyddsrond hade till exempel skådespelarna synpunkter på att det var problem med omklädnings- och vilrum. Nu har ledningen hyrt in en stor byggbarack som inretts med dusch, internet, vilrum och sminkloger.

Mårten Gunnartz är ganska ny i sin roll som regionalt skyddsombud. Uppdraget har han haft i ett år, på halvtid. Men han har lång erfarenhet av teaterbranschen.

– Jag har en bakgrund som teatertekniker på Stockholms stadsteater, där började jag 1974.

Mårten Gunnartz har varit stadsteatern trogen i många år. Parallellt med sitt arbete har han också jobbat fackligt, bland annat som skyddsombud på teatern. Han har även skrivit en facklig bok om lokala lösningar på arbetsmiljöproblem inom svensk teater.

Arbetet som teatertekniker och fackligt aktiv nådde dock sin vägs ände för några år sedan. Mårten Gunnartz hade hunnit bli 50 plus och bestämde sig för en ny vändning i livet. Hans fru, som jobbar på UD, fick ett treårigt uppdrag i Uganda i Afrika och Mårten följde med dit.

– Det var rätt tillfälle i livet att ta en paus, säger han. Jag hade ofta jobbat heltid med teknikerjobbet och halvtid med fackliga uppdrag.

När de tre åren var över återvände Mårten Gunnartz förra året till stadsteatern, men då hade stora förändringar och nedskärningar skett. Det fanns ingen tjänst som lockade honom, och han valde därför att bli utköpt.

Men att lämna arbetslivet för gott var inget som passade. Han tyckte att hans erfarenhet av arbetsmiljöarbete skulle kunna tas tillvara på ett professionellt sätt. Förra våren kontaktade han därför Teaterförbundet och erbjöd sig att bli praktikant. Efter en tid där blev han erbjuden sin nuvarande tjänst som regionalt skyddsombud på halvtid. Arbetet innebär många resor över Sverige, eftersom regionen täcker hela landet.

Till Teaterförbundet hör inte bara skådespelare, utan även bland annat scenografer, dansare, sångare och tekniker. Många frilansar och därför är uppdraget som skyddsombud lite speciellt i denna bransch.

– Man kan säga att vi är konsulter både för arbetsgivarna och för våra medlemmar. Eftersom det är arbetsgivarna som har ansvar för arbetsmiljön så är det inte minst dem vi träffar. Vi hjälper dem att komma igång med det systematiska arbetsmiljöarbetet, som till exempel hur man skriver en arbetsmiljöpolicy.

De flesta arbetsplatser de besöker är väldigt små, ibland kan det handla om två personer. Många medlemmar ingår i fria teatergrupper där man på en gång är både arbetsgivare och anställd.

– En av våra främsta uppgifter är att åka ut och se till att de börjar arbeta systematiskt med arbetsmiljön. Det är inte så att de struntar i de här frågorna, men ofta är ekonomin och tiden så pressad att det varken finns tid eller ork för att ta ansvar för arbetsmiljön.

Det kan handla både om fysiska och psykosociala frågor. Tunga lyft, dåliga arbetsställningar och fallrisker är några exempel på fysiska risker.

När det gäller de psykosociala problemen så finns det mycket att göra.

– Inte minst i de fria grupperna. De jobbar jättemycket tillsammans och har ofta starka viljor. Men om man aldrig stannar upp och tänker efter, utan bara jobbar på väldigt hårt så finns det en risk att motsättningar byggs in. Det kan vara förödande, ibland dödsstöten, för en liten grupp.

Här har de regionala skyddsombuden en viktig roll i att stötta grupperna hur de ska kunna organisera arbetet och utvecklas vidare.

Dessutom är skådespelaryrket i sig ett utsatt yrke rent psykiskt.

– De jobbar när andra är lediga och många konkurrerar med varandra om jobb. Att stå framför publik är också något som fler än vi kanske tror, upplever som slitsamt. Det är vanligt med scenskräck och den leder faktiskt till att en del slutar inom yrket.

Engagemanget för arbetsmiljö och de fackliga frågorna har löpt som en röd tråd genom Mårten Gunnartz hela yrkesliv. Vad är det som drivit honom, kan man undra. Fackligt engagemang är inget allom givet i vårt moderna välfärdsland.

Mårten Gunnartz tänker efter en liten stund. Det är inte från barndomshemmet hans engagemang är grundat. Däremot är han präglad av 70-talets värderingar, när det ”låg i tiden att engagera sig politiskt och fackligt och det fanns ett oerhört engagemang i hela samhället”.

– Jag jobbade fackligt redan i skolan. Det har alltid varit självklart att arbeta för att förändra och förbättra saker. Några måste ju engagera sig, annars är risken att vi åker bakåt i det vi uppnått, menar han.

Mårten Gunnartz känner stor mening med sitt nuvarande uppdrag och tycker jobbet är jätteroligt. Exakt vad är det som är så roligt med uppdraget? Återigen en stilla eftertanke hos Mårten Gunnartz.

– Folk blir tacksamma, både arbetsgivare och medlemmar, svarar han. Vi hjälper dem i frågor de tycker är svåra. Och om folk mår bra och har drägliga förhållanden så kan de plocka fram ännu mer av sina resurser och på så vis göra ett bättre konstnärligt jobb. Däri ligger min drivkraft!