Rättvisa är en stark drivkraft för Anna Rask Andersen, överläkare i yrkesmedicin och huvudskyddsombud för läkarna i Uppsala läns landsting. Hon har engagerat sig både i jämställdhetsfrågor och drivit en arbetsmiljöfråga ända upp till regeringsnivå.

Hennes engagemang för arbetsmiljön i vården lyser igenom med en gång när jag träffar Anna Rask Andersen över en kopp kaffe på Cityterminalen i Stockholm. Hon ber om ursäkt för att hon inte kan stänga av mobilen under intervjun och uttrycker sin oro över en incident på psykakuten tidigare i veckan då en patient blev våldsam. Hur hade det gått? Hade personalen fått tillräckligt med krisstöd? Hot och våld har blivit ett växande arbetsmiljöproblem på Akademiska sjukhuset i Uppsala och 2007 gjordes närmare 20 polisanmälningar.

– Det är viktigt att polisanmäla. Det räcker inte med att tjata om det ska bli några förbättringar. Nu har en utbildning om hot och våld tagits fram på Akademiska sjukhuset, men det har varit stora brister tidigare, säger Anna Rask Andersen.

I början av sin läkarkarriär var hon själv med om en hotfull situation, något som påverkade hennes läkarbana.

– Jag hade tänkt bli psykiater. Men redan första dagen på min praktik var det en det en före detta patient som blockerade dörren på avdelningen och gapade och skrek. Jag blev livrädd och bestämde mig för att aldrig bli psykiater.

Att hon ville bli läkare var däremot något som hon bestämde sig för redan i tioårsåldern. Hennes pappa var apotekare och på hennes mamma sida fanns läkare i släkten som fungerade som förebilder. Hon växte upp i Stockholm, Västerås och i Arbrå, strax utanför Bollnäs. Men det föll sig ändå naturligt för henne att bosätta sig i Uppsala direkt efter studentexamen.

– Jag har alltid haft starka band till Uppsala. På pappas sida har man läst i Uppsala ända sedan 1730-talet.

I stället för psykiatri specialiserade hon sig i klinisk fysiologi och senare i yrkesmedicin. Hon doktorerade i slutet av 1980-talet om lantbrukares arbetsmiljö och hur de drabbas av lungsjukdomar på grund av mögeldamm.
Redan då var hon knuten till Arbets- och miljömedicin på Akademiska sjukhuset och där har hon blivit kvar, kombinerat med en tjänst som universitetslektor.

– Vi gör bedömningar om patienterna har en sjukdom som beror på jobbet, som till exempel astma, säger Anna Rask Andersen.

I sitt jobb har hon varit på många olika arbetsplatser. Fram till 2001 ansvarade hon för den yrkesmedicinska verksamheten i Gävle-borgs län och besökte massaindustrier som Korsnäs och Vallviks bruk och träindustrier i Ljusdal, Edsbyn och Kilafors. Dessutom hade hon industriföretaget Sandvik inom sitt arbetsområde.

– Jag jobbade mycket ihop med skyddsombud och företagshälsovård på fabrikerna. Målet är att skapa en bättre arbetsmiljö och vi har i uppdrag att identifiera och minska riskerna. Det är väldigt spännande.

Hennes fackliga arbete tog sin början i slutet av 1990-talet genom Uppsalaregionens kvinnliga läkarförening, URQL eller urkul som det uttalas, där hon engagerade sig i jämställdhets- och lönefrågor. Då tjänade manliga överläkare på Akademiska sjukhuset i genomsnitt 2 500 kronor mer i månaden än kvinnliga.

– Sedan dess har det blivit mycket bättre när det gäller jämställdhetsfrågor. I dag har vi en kvinnlig sjukhusdirektör och kvinnliga divisionschefer. Så var det inte tidigare, säger Anna Rask Andersen.

Att hon några år senare blev huvudskyddsombud för landstingsläkarna föll sig naturligt med tanke på erfarenheterna hon hade av sitt jobb på Arbets- och miljömedicin.

– Jag är väldigt engagerad i arbetsmiljöfrågor och har ett starkt rättspatos. När jag märker att något är fel blir jag väldigt upprörd. En kollega till mig sa att jag har karaktär som en bulldog. Jag biter mig fast och sedan släpper jag inte taget.

Ganska snabbt upptäckte hon hur bristfälligt arbetsmiljöarbetet på Akademiska sjukhuset var. Något systematiskt arbetsmiljöarbete fanns knappt och på en del avdelningar hade inte gjorts någon skyddsrond på flera år. Den första frågan hon fick handskas med var ett projekt från sjukhusledningen för att ta bort hundra läkartjänster, en minskning med tio procent. Tanken var att det skulle ske utan att produktionen påverkades. Men någon riskbedömning hade inte gjorts.

– Vi begärde en konsekvensanalys av projektet och kopplade in Arbetsmiljöverket. När sjukhusledningen bara skyllde ifrån sig överklagade vi till regeringen. Det ledde till att Arbetsmiljöverket gjorde en systeminspektion.

Anna Rask Andersen tycker att det är trist när det ska behöva gå så långt. Hon föredrar samverkan mellan fack och arbetsgivare för att skapa en så bra arbetsmiljö som möjligt.

– Men det är viktigt att följa lagar och förordningar. Det är först nu man har kommit igång med det systematiska arbetsmiljöarbetet och det är duktiga tjänstemän som har gjort jobbet. Sedan måste det implementeras också.

Det finns många arbetsmiljöproblem inom vården, anser hon. Men personalen ser ofta mer till patienternas behov än till sina egna.

– Det finns stress, cancerframkallande ämnen, isocyanater, tunga lyft, belastningsskador, arbetsplatsolyckor och hot och våld. Det finns allt.

Trilskande datasystem, utslitna lokaler utan fönster och med dålig ventilation samt brist på utrymme för patienterna är andra, typiska arbetsmiljöproblem.

– Läkarna måste hela tiden jaga sängar. De tvingas flytta patienterna mellan avdelningarna med risk för smittspridning, säger Anna Rask Andersen.

Att vården är politiskt styrd gör inte arbetsmiljöarbetet lättare, tycker hon. Akademiska sjukhuset är den största arbetsplatsen i Upp--sala med 8 000 anställda och det kräver att beslutsfattarna är väl insatta i verksamheten och inte beroende av sina politiska agendor. Men
situationen lär knappast bli bättre med den ekonomiska krisen, tror hon.

– Med lågkonjunkturen blir arbetsmiljöarbetet lidande. Risken är att kraven kommer att öka på kostnadseffektivitet och att personalen får jobba mer och fortare.

Förutom arbetet som skyddsombud har Anna Rask Andersen en rad andra engagemang. Genom Upplands allmänna läkarförening har hon fått EU-kommissionen att granska det svenska systemet med tidsbegränsade anställningar för läkare. Hon undervisar också blivande läkare i arbets- och miljömedicin samt leder uppdragsutbildningar i arbetsmiljö för TCO. Det ger inte mycket utrymme för fritid, men hon trivs med att ha mycket att göra.

– Som tur är har jag vuxna barn. Men även om det blir mycket arbete både på kvällar och helger så tycker jag att det är värt det, säger hon innan hon skyndar iväg till Uppsalatåget.